Vecka 8, dag 7

Jag mailade till Vinnande Form i fredags. Jag skrev lite om vad jag ville ha hjälp med och jag fick faktiskt svar samma kväll med en registreringslänk för s.k silvermedlemskap (498 kr för 10 veckor). Jag är numera medlem och jag har svarat på alla möjliga frågeformulär och nu är det meningen att jag, under en veckas tid, ska skriva upp vad och hur mycket jag äter samt hur jag tränar. Efter det görs en utvärdering och jag får både kost- och tränings-program upplagt. Här stötte jag på en oväntad mur! Jag satt med medlemssidan framtagen och kikade lite på vad jag skulle notera och ju längre jag satt där desto större blev klumpen i magen och jag kände att jag inte fixar detta! Bara tanken på att få mina matvanor granskade gör att jag bara vill fly. När jag träffade Den Otäcka Dietisten i mitten av maj, så gick jag dit glad i hågen med hopp om att få hjälp och med tron att min livsföring inte är helt uppåt väggarna. När jag kom ut därifrån var hoppet fullständigt väck och mitt självförtroende kört i botten. Det är det här som FORTFARANDE ligger och gnager och jag vågar helt enkelt inte utsätta mig för en granskning hur objektiv och konstruktiv den än må vara. Jag har inte betalat medlemsavgiften än och behöver inte göra det heller, så jag tänker låta medlemskapet vara "vilande" tills jag har samlat på mig det mod som jag behöver för att gå vidare.

Jag känner mig så otroligt ynklig som inte vågar och det känns extra dj-t eftersom Pär har rätt: jag är inte redo för/fixar inte den insats som kommer att krävas av mig när det gäller förändringarna av kosten av den enkla och pinsamt omogna anledningen att jag tycker att det är så TRÅÅÅÅÅKIGT!!! Flytta fram mig till en tid när man kan få all näring man behöver från ett piller! Det här håller på att låsa sig fullständigt och jag känner att mat och måltider är på väg att bli laddade på ett negativt sätt som det aldrig har varit för mig. Det är nästan ingen lagad mat som längre är god och även om jag kan känna hunger, så är den som bortblåst när det väl är matdax och i stället finns där en knut som inte vill ta emot någonting i matväg.

Jag är så fruktansvärt trött på allt detta och jag har ingen som helst lust att vara med längre.

Adjö. 

 

Pär

25 november 2007 19:51

Du behöver väl inte ändra jättemycket i dina kostvanor? Men vill man gå ner i vikt så finns det inga genvägar, men sen kan man ju ta det olika fort. Att tex sluta med chips är väl inget oöverstigligt?
Men steg 1 är att du återupptar träning och utevistelse igen när du blir tillräckligt frisk från förkylningen.

 

Helén

27 november 2007 15:36

Håller med, alla bäckar små... Men jag VET att det är lättare sagt än gjort och utan motivation är det nästan hopplöst, tyvärr! Jag väntar också på det där pillret...

http://vardagsliv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...