Klockan 13, läkare EK, 55 minuter. Jag träffade min dårdoktor. Under den första delen av vårt långa samtal, så enades vi om att höja Sertralindosen från 100 mg till 150 mg under 2 veckors tid för att jag förhoppningsvis ska ta mig upp ur den förlamande depressiva gropen. Om 2 veckor ska hon ringa mig och då ska vi bestämma om jag även ska lägga till Lamotrigin som fungerar som stämningshöjare (hennes uttryck). Det är de Tunga Tankarna som gör att jag inte kan ha det så här längre. De förlamar och de ger mig ångest (jag tog en Oxascand innan jag gav mig iväg), de drar mig ned i negativ dy lika effektivt som blytyngder skulle ha gjort. Under den andra och resterande delen av samtalet, så pratade vi om den huvudsakliga orsaken till att jag mår så dåligt: min vikt. "Men jag tycker inte att du är så tjock. Ewa" sa hon. Jag svarade att jag väger 100 kg och att det inte är acceptabelt, men hennes kommentar fastnade och jag har lyssnat till den flera gånger. Den värmer, den behövdes. Jag var gråtfärdig flera gånger under samtalets gång. Jag tänker ge mig själv några veckor medan medicinen får göra rätt för sig och sedan får jag förhoppningsvis ork, lust och energi till att hitta en lösning till min övervikt för jag inser nu att jag inte kan fixa det själv.

Klockan 14, samtalskontakt LG, 60 minuter. Jag lyckades få in veckans samtal i samband med läkarbesöket för att slippa åka 2 gånger, men det tog på krafterna. Vi pratade mest om acceptans och jämförande. Hur ska jag göra för att lära mig att acceptera mig själv och hur ska jag göra för att det ständiga jämförandet med andra människor inte ska utfalla till min nackdel? Att jämföra sig själv med andra är något som alla gör mer eller mindre automatiskt, men när vi hela tiden matas med ouppnåeliga ideal, så kan jämförandet inte sluta i annat än elände. Jag behöver bara gå till Konsum för att jag ska bombas med alla människor som jag tycker är smala och verkar må så satans mycket bättre än jag. Vältränade damer och herrar som kliver ut från gymet (ja, det finns ett gym i vårt lilla, lilla centrum). När jag passerar tidningshyllan, så strålar alla lyckliga nunor mot mig medan de gapar om att jag gick ned 50 kg med LCHF eller jag började löpträna för ett år sedan och nu ska jag springa matathon eller jag var sjukskriven under flera år och nu driver jag ett framgångsrikt företag. När jag är hemma och tittar på en serie, så är varenda jävel smal och snygg och i början av avsnittet bråkar alla med varandra och efter 40 minuter, så ber alla varandra om förlåtelse och älskar varandra - idealisk problemlösning. När jag läser bloggar om andra som väger för mycket, så går de ned kilo efter kilo med LCHF och de mår så satans bra. Människor över huvud taget är så aktiva och sociala att det tar knäcken på mig! Jag sa till LG att det enda sättet att komma undan detta ständiga jämförande är att flytta ut till en stuga i skogen och att det ändå är där jag borde vara eftersom jag har svårt att tro att jag har något positivt att tillföra som familjmedlem eller medmänniska. Att välja mellan pest och kolera där pesten utgörs av att försöka gå ned i vikt, att lägga om livsstil och koleran utgörs av att acceptera mig själv om jag inte skulle lyckas gå ned i vikt. För övrigt, så känns det bättre och bättre med LG och tillsammans med EK, så är jag i trygga händer. Alltid nå't.

Igår blåste det rent fantastiskt och det regnade större delen av eftermiddagen och kvällen och jag blev något förvånad över att solen sken i morse och temperaturen drog sig upp emot 20 grader. Jag velade en hel del innan jag kom iväg. Jacka eller inte, paraply eller inte. Till slut gick jag utan vare sig jacka eller paraply. Så länge det inte blåste var det sommarvarmt, men när jag kom ut efter min dubbelträff, så regnade det. "Jaha, ja" var min reaktion. Ingen förvåning direkt för jag hade det på känn; om jag hade haft paraply eller jacka, så hade det banne mig inte regnat. Alla vet ju att det fungerar så. Regnet avtog medan jag gick till Södertälje central och jag blev inte blöt, bara fuktig. Klockan var 16 när jag kom hem och jag lade mig i soffan direkt. En timme senare åt jag middag tillsammans med Pär och sedan återvände jag till soffan där jag sov av och till fram till klockan 19. Jag diskade, gjorde te och såg 2 avsnitt av "Brothers & Sisters" där de bråkade med varandra för att sedan falla i varandras armar. Kräkvarning. Allergin har varit vidrig idag och särskilt vänster öga rinner och svider.

Jag läser en sååååå bra bok just nu, "Sågverksungen" som utspelar sig under Sveriges första riktiga strejk, sågverksstrejken i Svartvik försommaren 1879. Strejken startade på dagen för 134 år sedan . Jag älskar den här sortens historiska romaner där fakta blandas med fiktion och man får veta mycket om den tidens levnadsförhållanden, sociala regler, matvanor, religion osv. Det finns 3 böcker till om Bricken Eriksson - ålrajt!

 

Elin

28 maj 2013 07:51

Säg till om jag kan göra nåt..
Jag har inte varit hemma mycket på senaste tiden men du är fortfarande världens bästa mamma, glöm inte det.

Puss&Kram.

Ewa

28 maj 2013 20:18

Tack!

 

Gröngöling

28 maj 2013 22:19

Att jämföra sig med andra och må dåligt av det, är nästan en sjukdom i sig. Man vet att det inte tjänar något till och att man bara är jätte-orättvis mot sig själv, men det är svårt att få stopp på de tankarna.
Tycker det låter bra att du har kontakt med två personer som verkar bry sig och lyssna på dig. Kanske det kan hjälpa dig att se hur bra du är, och att du behöver dig som är snäll mot dig. Och jag gillar dig också! Men det vet du ju redan.
Förresten så var det väldigt roligt beskrivet om varenda jävel som det går så bra för... måste fnissa (igenkännande), fast jag önskar att du kunde slippa de tankarna.
Tycker också att du borde få hjälp med tankar och metoder kring vikten, eftersom det är så jobbigt för dig. Det bara måste finnas någon bra att prata med om det. Man kanske kan be om en dietist som förstår sig på lågkolhydratkost?
Stor kram till dig, fina kompis!

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

29 maj 2013 21:25

Kram tebax!

Läkare EK sa något om stödgrupper inom kommunal verksamhet, men jag ska surfa runt hur som helst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...