Vecka 4, dag 7

Det var motigt, men jag kom iväg på en 60-minuters promenad i kontinuerligt, men något långsammare än vanligt, tempo. Pär och hans system-digital-kamera var med. Det var skönt, men knäet känns av fast jag ”Zonade” det över natten och fast jag hade knä-skyddet. Jag har ont i handen oxå och måste sysselsätta mig med annat än datorn idag.

Ju äldre jag blir desto tuffare är det att ställa om kroppen till normal- och sommartid. Varför håller vi på med det över huvud taget? Det är i alla fall skönare när vi backar en timme än när vi går miste om en timme.

Sent igår kväll tog jag en närmare titt i min hylla med olästa böcker och hittade en självbiografi av Elsa-Marianne von Rosen och jag hade skrivit att jag köpte den i december 2000 dvs för nästan sju år sedan…. Jag satt och läste i den och hoppade över vissa delar som handlade om hennes släkt på 1700- och 1800-talet, men den tog sig aldrig. Det var bara ett rabblande av namn på dansare och koreografer och diverse föreställningar. Jag vet att jag köpte boken för att den handlade om just balettens värld för jag har alltid älskat balett och dansarens kropp (i teckningssyfte), men jag vet att om jag låter en bok stå oläst alltför länge, så försvinner intresset för att läsa den. Det blir en sorts ”bäst-före-datum”.  Igår beställde jag hela sju böcker varav tre är inbundna och nu väntar jag otåligt!!  I desperation efter något att läsa, så tog jag fram ”Påven Johanna” för en tredje eller fjärde läsning, men på Konsum köpte jag ”Saffrans-köket” av Yasmin Crowther, så jag läser den i första hand.

Promenaden gick genom lite skogsaktigare terräng idag och vid ett tillfälle så jag någonting på marken som glänste. Jag böjde mig ned och såg att det var en skimrande blå-svart bagge som hade hamnat på rygg. Till och med så’nt tycker jag är jobbigt att se när det gäller djur, så jag hjälpte den upp på fötter igen. Döm om min förvåning när den tippade över på rygg igen!

Jag vände på den igen och den tappade balansen igen. Jag plockade upp den och kunde se att alla sex ben var intakta, så den var kanske bara lite slö nu när värmen sjunker. När jag satte ned den, så valde jag ut ett stort, gult löv som underlag och då höll den balansen. Skönt! Apropå djur, så är det himla svårt att förklara för de sex grisarna att vi är en timme efter idag och att det inte alls är matdags fast de tycker det. Det behövdes bara att någon av oss satte foten i köket för att de skulle dra igång hunger-serenaden. :-p

Bilderna nedan tog Pär idag.

Adjö.