Vecka 1, dag 1 

Startvikt: 92 kg, men det ska jag ändra på!

Det blev styrketräning på SATS idag och jag fortsatte där jag slutade för en månad sedan dvs mellan mjukstart och fullt program. Det var tungt, men det var tungt på ett skönt sätt. Det är skönt att använda musklerna och jag ser fram emot träningsvärken. Jag mätte mig igår och det var faktiskt ingen större skillnad jämfört med den senaste mätningen som jag gjorde i juli 2006; det är runt midjan som det mesta har satt sig. När jag var på Kirurgicentrum för att diskutera eventuell fettsugning, så tog vi även upp bröst-reducering. Läkaren hävdade bestämt att bysten minskar när vikten minskar, men jag sa att jag inte har märkt någon skillnad. Det syntes på honom att han tvivlade, men nu kan jag se i mått-tabellen att inte en enda centimeter har försvunnit sedan den första mätningen i juni 2004. HA! Eller snarare "Skit oxå!".

Elin mådde inte bra igår kväll och heller inte i morse, men gick till skolan i alla fall. Hon gav upp vid 10.30 och gick hem, så när jag kom hem från träningen, så hade grisarna redan sällskap. Hon känner sig allmänt hängig, men hon tänker gå i morgon ändå även om det slutar med att hon går hem tidigare. Nu har hon blivit så pass stor att hon själv måste avgöra om hon mår tillräckligt bra eller inte och jag måste lita på henne (såvida hon inte har feber eller konstiga utslag).

Idag + de två kommande bloggningarna, så kommer jag att lägga in porträtt på våra marsvin. Elin har fotograferat medan jag satt bakom fotomodellerna och såg till att de satt något så när stilla. De blev så himla fina! På dagens foto  har vi Tösen och Edilona (Nåna). Tösen fyllde tre år i juni är det marsvin som vi har haft längst. Vi köpte henne tillsammans med Tinke som tyvärr dog för ca 1.5 år sedan. Tösen kallas bl.a för "Byäldsten" och "Stor-muftin". Hon är min hjärte-gris och är den som är absolut tålmodigast dem. Nåna kom till oss via "Husdjurs-mässan" i januari. Vi hade stämt möte där med hennes gamla matte, Sophie från Luneas. Hon fyller tre år i december och är redan mormor! Hon är även svensk champion vilket innebär att hon är lyxigast av våra grisar. Hon har haft det kämpigt som ny i flocken, men får äntligen vara med och hon ger (äntligen!) tillbaka när de andra muckar med henne. Hon är tamast av de sex och vi kan klappa henne både i buren och ute på golvet. Hon och husse har blivit bästisar.

Adjö