Vecka 2, dag 3

Det blev en promenad på 20 minuter till tandläkaren och det var mest uppför. Pust! När jag skulle hem, så förlängde jag sträckan och lyckades få med 10 minuter i raskare tempo, men det blev inte mer än 30 minuter i alla fall. Nåja, de övriga dagarna har jag ju promenerat längre, så det jämnar ut sig.

Jag tänker inte dra ut på spänningen: jag har ett hål och det sitter under en gammal lagning. Suck. Dessutom fick jag bannor för att jag inte borstar visdomständerna ordentligt. Inflammation i tandköttet och några ställen till där det kan vara hål på gång. Jag har oxå skador från tandborstningen. Inget bra slutbetyg, med andra ord och när jag ser det i tryck, så verkar som att tänderna kan ramla ut vilken dag som helst. Den 5 december ska jag tillbaka och till dess så ska jag definitivt bättra på min tandvård. Jag fick två pyttiga mellanrumsborstar och rådet att fluor-skölja och att köpa en tandkräm med mindre slipeffekt. Apoteket ligger i samma hus, så tandkrämen är fixad. Pär sköljer med Listerin som, enligt reklamen, fullkomligt spränger bort tandsten och andra beläggningar, så det ska även jag göra med start i kväll. Jag fick en tid hos tandhygienisten, men till henne tänker jag inte gå. Det känns kränkande att som 42-åring betala flera hundra kronor för att lära mig hur jag ska borsta tänderna! Tandläkarnas heliga mantra lyder: "Du använder väl tandtråd?" och det gör jag faktiskt, minst fem dagar av veckans sju, men med dagens resultat, så undrar jag om det hjälper så mycket som tandkläkarna vill göra gällande.  Tror ni att tandläkarna är precis så petnoga med sin egen tandvård som de tycker att vi vanliga dödliga bör vara? I så fall är de inte mänskliga!

För en vecka sedan fick vi en inbjudan till svägerskan med familj för att umgås och äta litet mat nu på lördag. Vi har, som vanligt, inte setts så ofta under sommaren, så det lät bra. Svärföräldrarna har precis flyttat tillbaka från Öland över vintern och även de är inbjudna. Vårt vanliga gäng på nio personer - hur trevligt som helst! Just att det är en lördag är en fördel för då kan jag äta vad jag vill. Igår pratade Pär med sin pappa och fick veta att det har blivit ändrat till dagen efter, söndag, eftersom svärföräldrarna skall på teater på lördagen. Jag gillar det inte och jag har tappat lusten. Jag har precis kommit igång med rutiner för både mat och motion och för mig krävs det planering. Ända sedan vi fick inbjudan, så har jag planerat in hur jag ska träna och när jag kan vila. Jag har precis kommit på fötter igen och jag har inga psykiska marginaler att vara flexibel!! Visserligen är vi ingen stor grupp som umgås, men jag tycker att det känns som att det är viktigare att svärföräldrarna kan vara med än om det stökar om i våra planer. Jag låter kanske grinig och förstorar upp bagateller, men mina marginaler är, som sagt, små. Det är inget problem för mig att stanna hemma i stället, men just den här gången är jag rädd att även Elin kommer att vilja vara hemma oxå och då blir det ett vansinnigt tjafs och mindre mysig stämning. Jag hade planerat in veckostädningen på söndag, men med ändringen, så får det bli på lördag och Pär tog inga glädjeskutt direkt. "Måååååste vi deeet...?" Naturligtvis kan vi hoppa över städningen, men eftersom det är jag som är hemma hela dagarna, så vill jag ha det något så när rent omkring mig.

Jag är trött igen efter promenaden, men det blir nog bättre efter lunch och en kanna te. Det fungerade igår. Sedan måste jag städa hos grisarna. Elin har tröttnat på att alltid göra det dvs två gånger i veckan, så vi gjorde om "Vem gör vad"-listan, så att jag städar på onsdagar och så får hon diska i stället (pest eller kolera-byte för hennes del) och hon städar buren på söndagar.

Det luktade kallt idag, tycker jag.

Adjö.