Vecka 1, dag 3

Vilodag med ett krånglande knä.

Det sista paret i marsvinsdamer är Lillan och Lotta. De är syskon och fyllde ett år på självaste våffeldagen. Vi var på marsvins-SM i maj 2006 och där fanns ju grisar till salu..... Lillan och Lotta var ett impulsköp och vi fick åka till en Coop-affär, så att vi kunde köpa en transportbur att ta hem dem i. De här två är ena pigga krabater och det blev livligt när de kom. Lillan är som hon heter, liten och flockens minsting. Det hon saknar i storlek tar hon igen genom att vara fruktansvärt retig och irriterande (ibland) och hon håller på tills hon får en snyting. Varje gång det händer ser hon helt oförstående ut.... Det ser ut som om hon har läppstift, men att det inte räckte till hela munnen. Vi brukar kalla henne för "Läppen" och "Lillis-prillis" och hon är Elins absoluta favoritgris. Lotta är ett skit-fränt marsvin! Marsvin är ju av naturen nyfikna, men Lotta måste ha fått en överdos; hon är alltid först för att kolla vad som händer och om det är något ätbart på gång. Det är ofta som vi har blivit nafsade i tårna när vi sitter vid köksbordet eller så kan vi känna att någon rycker i byxbenet. Av någon anledning, så tycker hon inte alls om när vi håller fast henne för att gosa (hon snor och nafsar),

men om hon ligger i buren eller ute på golvet när vi klappar henne, så kurrar hon så att hela den lilla kroppen vibrerar. Hon har en vit fläck i rumpan ungefär som rådjurens svansar är vita, så ibland kallar vi henne för Bambi. Hennes gångstil är spänstig på ett knasigt sätt och hon har en mycket bestämd min. Hon är både Pärs och min "andra-favorit". Nu har jag presenterat alla våra grisar och det är så fascinerande att deras personligheter är så olika samtidigt som de är så lika.

Adjö.