Vecka 1, dag 7

Vilodag. Jag är så himla trött i både huvudet och kroppen. Igår kväll slog tröttheten till strax före klockan 23 och det kändes som att jag somnade innan jag landade på kudden. Jag sov tungt och gott och var på toaletten vid 7-tiden och sedan sov jag till halv 10. Gääääsp....

Elin är på ett mindre mysigt humör och jag tänker inte tvinga på henne mitt sällskap utan hon får signalera när det går att vara med henne. Pär gör tvärtom; han "besöker" henne då och då med uppmuntrande tillrop. Jag vet inte vilken metod som fungerar bäst.

Alla ni som använder och gillar "Facebook" kan ta och läsa Hanne Kjöllers krönika på DN:s hemsida idag, söndag. Själv har jag upptäckt att "Facebook" inte är av intresse för mig, men jag var tvungen att skapa ett konto för att över huvud taget få veta vad det hela gick ut på. Det kontot hade jag nog i hela fem minuter.

Elin och hennes kompis Erika hyrde filmer igår och jag hann se en av dem innan de skulle lämnas tillbaka; "Se upp för dårarna". Helena Bergströms regidebut och den var ganska bra. Flera okända men bra skådespelare. Mot slutet av filmen började jag ana vartåt det barkade och jag protesterade högljutt för det visade sig vara ett väldigt amerikanskt "allt-fixar-sig-för-alla"-slut. Usch!! Det var så synd på en annars fullt trovärdig handling.

För några veckor sedan skrev jag att jag skulle spela in och se "Saw" och det har jag gjort och jag blev förvånad över att den inte var ens i närheten så äcklig/blodig som jag fått intrycket av. Den var inte direkt sevärd, men jag var ju, som sagt, vansinnigt nyfiken på den. Nyfikenheten är stillad och jag kan lugnt säga att jag inte har behov av att se de två uppföljarna. Det sadistiska psyko-puckots sjuka metoder att lära utvalda personer att de ska uppskatta livet är - det erkänner jag motvilligt - intelligenta på ett skrämmande sätt.

Fyrbeningen nedan såg vi när vi promenerade igår. Visst är den fin?

Adjö.