Min snorpa mår fortfarande inte bra även om hennes Theralén-tabletter håller ångesten i schack. Hon sover mer än halva dygnet och kämpar för att hålla sig vaken de övriga timmarna. Fy, fan vilken sjukdom det är! På kvällarna brukar jag sitta hos henne tills hon känner att hon är så trött att hon kan somna. Jag går inte och lägger mig förrän jag vet att hon sover ordentligt. Idag gick jag upp med henne klockan 6 och hjälpte henne iväg till arbetet, men jag behövde inte göra så mycket egentligen. Enligt sms, så är det jobbigare idag jämfört med hur det var i fredax, men det är bara en dag till den här veckan. Det är väldigt bra att hon klarar av att pressa sig iväg trots att hon helst av allt vill ligga kvar i sängen, men det är inte bra att hon pressar sig iväg hellre än att hon ringer chefen för att sjukanmäla sig bara för att chefen blir så irriterad.

När Elin hade gått, så läste jag en stund innan jag lade mig i sängen och sov 3 timmar till. Efter lunchen styrketränade jag och det var så skönt. Tungt, men skönt.

Nu har Selma bott hos oss i en månad. Hon växer och mår prima och jag känner den sorts ansvarsfria glädje som jag kan tänka mig att man gör med barnbarn. Selma är mitt überfluffiga, toksöta barnbarn! Jag ansvarar inte för att hon kommer till en veterinär om hon blir sjuk, jag ansvarar inte för att hon har friskt vatten i skålen eller hö att mumsa på, jag ansvarar inte för att matförrådet inte tar slut även om jag ansvarar för att hon får mat vid 12 de dagar som Elin arbetar. Jag ansvarar inte för städningen av buren. När Selma dras till skohyllan som en spik dras till magneten, så är det inte mitt ansvar att ta bort henne därifrån för femitelfte gången eller att hitta henne när hon har tagit sin in bakom skohyllan och sitter och tuggar på Pärs skor. När jag sitter hos Elin på kvällen och Selma sätter tänderna i burgallret och vill ut, så behöver jag inte oroa mig för att jag ska behöva sova med det bullret eller att jag ska väckas när hon gör samma sak klockan 6 på morgonen för att hon tycker att Elin borde ha sovit färdigt eftersom hon själv har gjort det. Jag njuter av mitt barnbarn och har ingen förståelse för de gånger som hennes matte tycker att hon är besvärlig. Precis som en riktig mormor!

Mitt barnbarn Selma

Fridens.    

 

Jenny

10 oktober 2012 08:06

Min mor uppskattar också sina barnbarn som är försedda med fyra ben och svans, dessutom väldigt ludna :)

http://tokigterrier.bloggagratis.se

Ewa

10 oktober 2012 15:13

Så är de ju toksöta, de med!

 

Nannis

11 oktober 2012 12:10

Sött barnbarn! :D

http://nannis.blogg.se

Ewa

11 oktober 2012 16:01

Visst e hon!

 

Sussi

13 oktober 2012 21:05

Hon kämpar bra Elin!
De är härliga de små fyrbenta. Du har helt rätt inställning :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...