Jag sov inte bra i natt och jag tyckte inte om att behöva gå upp redan klockan 7! Jag var faktiskt frestad att lämna återbud. Eftersom Af upprepade gånger har sagt att vi måste ta det hela i min egen takt, så är det väl ett sätt att säga ifrån genom att lämna återbud, men det gjorde jag inte.

När jag var färdig hos Af, så var det fullt dagsljus med sol från en klar himmel och frost i luften. Ljuvligt! Riktig vinter! Jag hann med ett försenat tåg som avgick samma tid som mitt tänkta tåg skulle avgå. Det klev på en mamma med vagn och i vagnen satt en liten pöjk som genast spände sina gråblå ögon i mig. Vad trevligt, tänkte jag och provade på ett leende och han svarade direkt! Det kan jag oxå få endorfinkick av; ett tandlöst leende och glittriga ögon (och då menar jag från riktigt små pojkar och inte från äldre gubbs!). Jag frågade hans mamma hur gammal han var och fick svaret 9 månader (vilket innebär att han är född i mars vilket i sin tur förklarar att han var så himla trevlig    ). Den här mamman tyckte om att prata om sina barn och visserligen var det jag som initierade kontakt, men min ork tog slut fort och jag kände hur mitt leende blev allt mer krampaktigt. När de klev av i Tumba, så började jag gråta! Jösses! Jag var så satans trött och leds och hade ont i kroppen!

Väl hemma, så pustade jag ut en stund och gjorde sedan äggröra och prinskorv och te. Det var inte gott. Drickyoughurten och teet smakade bra. När jag gick till Af, så passerade jag ett litet korv & hamburger-plejs och hade vinden i ansiktet och överfölls av matos de luxe och jag  började må illa! Det luktade så illa! Jag fick hålla handen för näsan tills jag hade kommit förbi helt och hållet. När Pär kom hem (han fixade veckohandlingen på Konsum själv), så föreslog han panerade lax-kotletter till middag och bara tanken på stekoset fick magen att vända sig. Youghurt med banan, det är det enda som magen kan tänka sig verkar det som. Har matlusten försvunnit pga förkylningen, tro? Jag känner hunger, men när jag väl äter, så smakar allt blä.

Denna dagen var inte någon bra dag och som tur är, så är den snart slut.

Fridens.

PS. Af-damen frågade mig hur jag hade mått efter det förra dubbel-passet, om ångesten hade ökat eller annat. Jag sade att jag hade mått bra. Tills idag då. Idag kom reaktionen som jag kanske hade väntat mig efter det förra mötet, men så var dagsformen helt olika från en gång till en annan.

 

Annie

15 december 2010 17:20

*kramar om hårt och innerligt*

http://www.peek-a-boos.bloggplatsen.se

Ewa

15 december 2010 17:21

Tack...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...