Vår försäkring hos Agria är på knappt 2000 kr/år för vår flock med marsvin. Är det värt pengarna? När Mysan opererade bort sin fettknöl och när Lotta opererade bort sin tumör i magen, så var det absolut värt pengarna, men oftast, så är våra grisar småkrassliga och då kan inte veterinären göra något. Lotta t.ex har rosslat länge nu. Varje dag. Ibland hela dagar. MEN I ÖVRIGT MÅR HON PRIMA. När jag ringde och bokade en tid angående detta (en måndag) och frågade om de hade en fredagstid eftersom Pär är ledig då, så frågade sköterskan som svarat om jag verkligen ville vänta så länge för Lotta skulle ju kunna bli myyyyyycket sämre tills dess? Då fick jag genast dåligt samvete! Vi fick en tid redan nästa dag och Pär åkte själv med Lotta till Trosa (vid det här laget är Animalen installerad i nya lokaler i Södertälje). Besöket tog en väldig tid och Lotta röntgades, men de kunde inte se något, så hon fick komma hem igen med en 10 dagars antibiotikakur. Den antibiotkakuren gjorde varken till eller ifrån. Hon fortsatte att rossla och hon fortsatte att må prima bortsett från att hon gick ned i vikt. När det gällde vikten, så kunde veterinären inte säga något då heller. Den krassa sanningen är att av 25 veterinärer, så är det förmodligen 1, ENDAST 1 som är specialiserad på smådjur. Om hundar och katter finns det hur mycket kunskap som helst och möjligen även kaniner, men inte marsvin. Det är mer än en gång som jag, som marsvinsägare, har kunnat informera veterinären om hur dessa djur fungerar! Det är INTE förtroendeingivande! Det känns inte längre rimligt att stressa t.ex Lotta med ett besök där bara för att få besked om att de inte kan se något, men få en medicinkur av något slag och sedan betala många sköna hundralappar, fylla i papper och skicka in till Agria och sedan vänta ett par veckor innan ersättningen kommer in på kontot. (Jag vet att man kan stämma av med Agria direkt hos veterinären, men tro mig, de tar betalt för det oxå!) Vår försäkring löper april månad ut, men sedan kommer vi inte att förlänga den utan vi kommer att öppna ett marsvinskonto där vi månadssparar i stället. Jag förstår att försäkringsbolagen gör stora pengar på just djurförsäkringar och när man har hund eller katt, så verkar det som att det alltid finns veterinärkunskap och hjälp att få och då är det värt att försäkra, men om man har smådjur, så verkar inställningen vara slit-och-släng. De är så små. De är inte dyra i inköp. De lever inte lika länge som en hund eller en katt. Om de dör, så är det bara att köpa ett nytt. Nä, Agria ska inte få våra pengar länge till och i fortsättningen kommer vi att åka till veterinären endast när det verkligen krisar!

Lotta, ja. Hon fortsätter att rossla, men vi vårdar henne hemma med sunt förnuft, Critical Care och en massa smaskens i form av extra grönsaker och frukt. Hennes viktnedgång har stannat av medan hennes flockpolare ÖKAR i vikt. Lotta trivs bäst med sina marsvinspolare och äter inte gärna själv. Inte någon längre stund i alla fall och det innebär att även resten av grisarna får en massa extra gott och ökar i vikt....   Jag har ett favoritminne av Lotta och det är från förra veckan när Pär kom hem med veckohandlingen som jag plockade in, däribland grönsaker. Jag satt på golvet vid kylskåpets grönsakslåda och stuvade om, så att det nyaste hamnade underst. Lotta tycker att kylen är skitspännande och är oftast framme för att undersöka. Jag ropade på henne, men förväntade mig inte att hon skulle komma eftersom grisarna, tyvärr, inte reagerar på sina namn, men döm om min glada förvåning när hon kom struttande i sin Vollsjötoffel-stil för att kolla vad jag höll på med. Hon snusade runt och högg snabbt en liten paprika som hon sprang iväg med. Vilken underbar syn! Elin var oxå med och tyckte att nä, nå'n ordning får det vara, så hon tog paprikan från Lotta och lade tillbaka den. Lotta kom tillbaka, högg tag i samma paprika och sprang. Elin efter och jag bara skrattade! "Den är ju inte sköljd!" var Elins argument. Den här gången lade hon paprikan där Lotta inte kom åt den.   Jag lade paprikan där Lotta KUNDE komma åt den   och Lotta kom och högg den en tredje gång med Elin efter sig. Det går väl inte att bli arg? Grisarna fick den huggna paprikan till frukost nästa dag.

Fridens.

 

Budda

17 november 2009 12:40

Nu gråter jag! Underbara ord om underbara djur. Så fint foto. Lotta är så lik vår Emma.

Smart med ett ´marsvinskonto´.
Vi betalar ca 1200 kr/år för 5 marisar och 2 små papegojor.
Emmas öga kostade 2500 kr så det gjorde gott med stöd från Agria. Fin service.

Lustigt att läsa, Alva rosslar, fått två kurer antibiotika.
Hon ÖKAR i vikt och jag har minskat pellets drastiskt. de får fräscha grönsaker 2 ggr/dag + ekologiskt hö. :)

Gulligt med paprikan men jag hade inte kunnat låta dem vänta till morgonen.:)

Kul att läsa ditt fina inlägg. Tack.

http://www.budda.bloggplatsen.se

 

Nannis

17 november 2009 17:49

Du är klok Ewa, som vanligt :)

När det gäller hundar är det klart värt pengarna tycker jag, och Agria har i mitt fall varit bra varje gång jag behövt använda den för Tindra. Den kostar drygt 200 i månaden, sen jag plockade bort livförsäkringen (300 utan).

Men när det kommer till kattorna så har jag inte kommit upp i självrisken någon gång då jag varit in med dom. Dom är tio år nu ungefär. Wilma har en allergi som jag varit in för ett par ggr men utan resultat, och sen var vi in då jag tappat makaronlådeformen på hennes svans så den krossades *ynk!* =( Jag har därför tagit väck försäkringen på dom, ungefär med samma resonemang som du har ang marsvinen; Är det värt det?

Fin bild på Lillan och Lotta :)

http://nannis.blogg.se

 

Budda

17 november 2009 18:58

Skall ta upp det till diskussion hemma faktiskt.
Tack Ewa.
/T som funderat :)

 

margus

18 november 2009 21:03

Härlig berättelse om paprikan! Obetalbart.

Vi har ingen försäkring för våra "rådisar". Vi bor på vischan cirka 40 mil från Stockholm där landets, enligt hörsägen, skickligaste marsvinsexpert jobbar - på Roslagstulls djursjukhus.
Våra veterinärer får sällan möjlighet att öva sig på marsvin och kan följaktligen inte så mycket. De tar inte heller några större avgifter för de små ingreppen eller behandlingarna som blir aktuella.
Följden blir ju att det blir avlivning utan att veta något alternativ, vid svårare fall. Men vad gör man 40 mil från experten...?

http://margus.bloggplatsen.se

 

johanna

3 december 2009 17:59

Hej! Rosslar marsvinet fortfarande? Jag undrar det just eftersom att för några månader sedan var jag på kliniken med mitt marsvin eftersom att hon rosslar. Veterinären konstaterade att det är en irritation i övre luftvägarna och gav medicin som jag skulle ge x antal dagar. Hon sade att vissa marsvin blir aldrig riktigt av med det men det är absolut ofarligt. Hon rosslar fortfarande och verkar ändå må prima. Ändå har jag aldrig hört om detta tidigare förrän jag läste ditt inlägg! Svara gärna om du vill till: belewiien@hotmail.com

 

Erik

24 mars 2011 11:42

Bra information om försäkringar.
Glöm inte att jämföra försäkringen först.

http://jamforforsakring.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...