Strålande sol, ordentligt blåsigt och bara 11 grader - kanonskönt! Jag stavade mig genom samma runda som i fredags fast åt motsatt håll och det tog 60 minuter det med inklusive ett par pustpauser. Den här gången fick jag en endorfinkick, en rusch av rent välbefinnande. Det var så attans skönt att orka!! Tempot fanns där och likaså rytmen, bra musik i lurarna, härligt väder och så en skön trötthet i ryggen, närmare bestämt i ryggmusklerna. De är lite luriga, de däringa Bungy Pump-stavarna för tack vare att de fjädrar varje gång jag trycker ifrån, så känns det inte lika tungt som med vanliga stavar, men efteråt märker jag att musklerna har fått arbeta. Om du gillar stavgång, så investera i ett par Bungy Pump och jag tror inte att du ångrar dig!

En diffus, men positiv upplevelse i kroppen av att något har lagt sig till rätta, kommit på plats, klickat. Jag har ÄNTLIGEN kommit underfund med hur jag ska äta för att bli mätt och jag vet nu hur jag ska slippa ångesten som alltid infann sig vid middagen. Jag har hittat nya varianter av mina favoritträningar: gummiband och stavar. Jag har börjat med 2 vilodagar per vecka. Det fungerar. Det rullar på. Det känns rimligt. Om det sedan har klickat till så pass att jag dessutom går ned i vikt får jag se om 1 vecka, men som jag mår idag, just nu, så kvittar det.

PS. Pär är i Bonn på jobb-konferens om HDDD (Heavy Duty Diesel Diagnostics) och kommer hem på onsdag.

Idag har solen strålat även dagtid (de senaste dagarna har den krupit fram ur de vattenfyllda molnen först framåt kvällen), så jag tog med mig stavarna ut i 60 minuter. Det gick klart bättre än förra gången och jag fick upp ett ordentligt tempo, bitvis var det så ordentligt att jag var tvungen att stanna och pusta medan en del av mig tyckte att jag skulle pressa mig och sluta vara mesig och en annan del av mig inte tyckte att det var någon bra idé att köra slut på mig. Jag har ju infört 2 vilodagar just för att inte köra slut på mig själv. När jag hade varit hemma en stund upplevde jag något märkligt i kroppen. Det liksom drog till i ryggens alla muskler, men inte så att det gjorde ont utan mer som en fjäder som drog ihop sig vilket gjorde att hela jag rätade upp mig. Det kändes att varenda muskel hade fått arbeta under stavgången och jäklar vad det kändes bra! När jag reste mig upp efter lunchen, så fick jag samma känsla i benen, av att alla muskler definitivt hade varit med, men det kändes mindre behagligt..... Till och med magmusklerna fick sig en omgång.

Tack vare Spotify, så har jag fått ihop 2 spellistor. En som jag har till styrketräningen och en som jag har till promenader. Jag hade ingen aning om att nya låtar skulle göra en så stor skillnad! Det var förmodligen tack vare de som jag fick upp tempot. Rena endorinkicken!

De ringde från Fysioterapiteamet och jag har fått en tid för stötvågsbehandling nästa vecka. Jäss!

De ringde från psykmottagningen där doktor EK och även LG huserar och frågade om jag kunde komma till träffen med EK en halv timme tidigare än den avtalade tiden för hon hade ett möte efteråt, men ville inte att jag skulle gå miste om någon tid. Det gick bra. En mental omställning där jag måste räkna ut vilket tåg jag skulle ta i stället, när jag skulle behöva gå hemifrån och så skulle jag ju hinna äta innan. Om jag hade mått dåligt, så hade den här sortens ändring varit skitjobbig, men nu blev det bara lite gnissel när kugghjulen fick dra igång så tidigt på dagen. Däremot hade jag svårt att äta trots att jag var hungrig och det berodde helt och hållet på att jag visste att jag måste gå hemifrån ett visst klockslag och jag kunde inte slappna av. Jag undviker eftermiddagstider av den här anledningen, jag vill ha det avklarat helst före lunch, så att jag kan ta det lugnt resten av da'n, men doktor EK är en sjukt upptagen doktor och är snudd på omöjlig att boka om, så jag kommer när hon kallar även om det är eftermiddag.

Jag undrar alltid vad jag ska prata med EK om med tanke på att vi träffas med flera månader emellan, men hon tar sig tid, hon ställer frågor och lyssnar och plötsligt har det gått nästan en timme. Det kan ju bero på just det att vi alltid får täcka just flera månader på endast en timme. Vi konstaterade att jag mår bättre än vad jag gjorde senaste gången för 4 månader sedan. Ökningen av Sertralindosen har haft effekt och de Tunga Tankarna är inte så frekventa även om de hovrar i bakgrunden som Det Slutliga Alternativet när jag faktiskt inte orkar kämpa mer.

Mitt ständiga dåliga samvete som får mig att kompromissa med mig själv. EK tyckte att jag skulle tänka mer på mig själv i stället, ta större hänsyn till mig själv, så att kompromissandet inte tar över på bekostnad av min hälsa, mitt mående. Framför allt ska jag sluta ha dåligt samvete!

Hur stor del av min dåliga förmåga att visa känslor har med långvarig medicinering att göra?

Vi bestämde att jag ska börja trappa ned på Stilnoct. Lite i taget, 1 natt i veckan utan och sedan 2 nätter utan eller varannan natt utan. Stilnoct är beroendeframkallande och EK oroar sig för hur det blir när effekten av den enda tablett jag tar nu avtar. Den dagen den sorgen, tänker jag eftersom jag egentligen inte vill sluta när det behövs endast en liten störning i min sömn för att jag ska må tjyvens som jag gör idag efter att ha vaknat 1 gång i timmen hela natten och även sovit på soffan. Jag ska fundera mer på saken.

Hos LG pratade vi om att "sätta sig över" saker, att inte tänka så mycket, att ändra sättet att tänka och att det är väldigt relativt som det mesta här i livet. Pär och jag har haft den här diskussionen så ofta att det känns som att dunka huv'et i väggen. Så'nt som jag upplever som ointagliga murar upplever han som möjligen trösklar och tvärtom. Han märker inte alla de gånger som jag faktiskt sätter mig över ångest, jobbiga tankar och ren motvilja, men jag kan ju omöjligt mäjla honom vid varje enskilt tillfälle i syfte om att han ska uppmuntra mig. Han märker när det låser sig och framför allt när det påverkar honom t.ex om vi har planerat något som jag, när det väl gäller, inte orkar med. (Det är vid dessa tillfällen som jag INTE ska få dåligt samvete enligt EK. Att jag själv blir besviken är en sak, men jag ska INTE ha dåligt samvete!) Att "sätta sig över" saker är något som Pär och jag får arbeta med var och en för sig plus att försöka bli bättre på inte bli så jäkla sura på varandra de gånger det inte blir som vi tänkt oss.

Jag hade en träff med både doktor EK och med LG. Mycket prat. Många fundringar. Svårt att formulera mig. Jag ska sova på saken, så återkommer jag i morgon.

Elin sms:ade mig vid 8-tiden, på väg hem från Råååbin om det var ett "jävla skitväder" som bara dög till att sitta inomhus och dricka te. Den förhandsinformationen om dagens väderlek gjorde att jag kunde stänga av larmet och sova vidare eftersom vädret tydligen inte dög till stavgång heller om jag skulle tro Elin.

Förra veckan var fisig vad gäller träning mycket beroende på trötthet och en protesterande kropp, men idag körde jag gummibandet igen för fjärde gången och nu har jag kommit underfund med alla övningar utom en och den är egentligen inte knepig, så det handlar nog bara om klena armar. Kroppen har känts mörbultad resten av dagen och jag har ont i både rygg, knän och häl.

De Arga Fåglarna (Angry Birds) har mig i sitt grepp nu och det har börjat ta tid från andra aktiviteter som datorspel och läsning. Datorspelen är helt enkelt inte lika kuliga som att skjuta iväg fåglar med en slangbella, men jag gillar inte att läsandet har kommit av sig och att det kom av sig mitt i en tjock bok, "Tillbaka till henne" som är riktigt bra, men som jag nu känner att jag har hållit på för länge med. Än så länge kan jag hålla fågelbegäret i schack, så pass att jag klarar av det jag måste göra innan jag börjar spela, men hur länge dröjer det innan hemmet förfaller, marsvinen protesterar och min kroppsodör står som ett giftgrönt moln omkring som det gör runt Sim-arna när de är unkna?

PS. Jäklar vad regnet öser ned!!

När veckans samtal med LG var slut och han satt vid datorn för att boka in en tid nästa vecka, så påpekade jag att vi redan har gjort det för ett par veckor sedan. Jag ska nämligen träffa doktor EK på tisdag och passade på att boka in LG samma dag.

"Det stämmer" konstaterade han. "Annars hade du kunnat åka hit 2 gånger."

"Det är precis det jag vill undvika" svarade jag.

"Aha.....undvikande beteende.....det får vi tala om nästa gång!"

Jag somnade strax midnatt, vaknade till när Pär sa hejdå före 6, somnade om, toalettbesök vid 9, somnade om och sov till kvart över 11. Det behövde jag! Jag hade ingen som helst lust att stiga upp. Den enda anledningen var att fyrbeningarna skulle utfodras, men så kom Elin hem vid halv 12 och tog hand om det och jag blev kvar där jag var till 12.

Det var styrketräning på eftermiddaxschemat, men jag kände mig inte i form, så jag bestämde mig för att vänta till efter lunch och då höra vad kroppen hade att säga om det hela. Jag piggade på mig och fick i stället svårt att bestämma om det skulle bli hantlar eller gummiband. Gummibandet vann för det är mycket skönare. Det var skönt och svettigt och roligt och så har jag ju en sån sjukt bra spellista från Spotify i mobilen. Ålrajt!

Det vete 17 om gårdagens vilodag innebar så mycket vila egentligen eftersom jag tvättade hela dagen (och det var mycket den här gången) och dessutom rengjorde kylen vilket tog 2 timmar. Nä, det blev ingen vila. Idag promenerade jag, stavlös, tur och retur apoteket och efteråt blev jag så j-a in i bängen trött och efter lunch var det bara att knata ned till Konsum för veckohandling.

Det var länge sedan jag hade en hungerdag, men idag är en sån dag och den är riktigt dålig.