Här är min alldeles egna musiga adventsljusstake.

Nu kommer tiden att gå (ännu) fort(are); varje vecka är siktet inställt på att få tända ytterligare ett adventsljus och så PLING! är det jul. Håll i hatten!

Vecka 9, dag 7

Träning: 70 minuters promenad inklusive 10 minuters rusch. Dagens promenad var något längre än onsdagens, men blev 5 minuter kortare i tid.

Hm?  Alternativ 1: min klocka går fel. Alternativ 2: det finns okända tids-zoner där jag bor. Alternativ 3: orken är tillbaka. Personligen tror jag på det andra alternativet för det är mest spännande!

Pär och Elin är hos svärföräldrarna för det årliga pepparkaks-baket tillsammans med kussarna, så jag har haft en välsignad dag i ensamhet tillsammans med mina små glädjeämnen. De ursprungliga bak-planerna var att Elin skulle ha åkt redan igår och bakat lusse-bullar och sovit över, men ju närmare lördagen vi kom, desto motvilligare blev hon. Den som blev mest upprörd över hennes "svek" var Pär och han var hemskt orolig för att kussarna skulle bli besvikna. Han var faktiskt små-tjurig större delen av gårdagen och det förvånade mig för det är JAG som har monopol på lång-surandet i den här familjen! Det slutade med att Elin stod bredvid honom och BEORDRADE honom att ge henne en kram. I skrivandets stund, så vet jag inte om kussarna blev så nedslagna som Pär befarade, men det har jag svårt att tro. (*viskande* pär är lite av en drama queen. ssshhh!) Nu tänker jag leka lite psykolog genom att ge honom en diagnos: han måste acceptera att Elin växer upp och ÄVEN att hon inte tycker att samma saker är roliga längre t.ex att sova hos farmor och farfar. Vi kan inte längre fösa henne hit & dit och lämna av henne här & där utan att fråga henne. Så är det. Bit ihop och gilla läget!

Egentligen skulle jag ha följt med in till Stockholm för att fixa Elins julklappar + lite annat, men tanken på en advents-söndag inne i sta'n gav mig en ångest-klump i magen och jag kände att det jag BEHÖVDE var en lång promenad där jag inte behöver trängas eller köa. "Det gör väl inget"  sa Pär "det är ju flera veckor kvar". Jä, rajt! Och tiden går ju så lagom sakta nu för tiden.....

Som så ofta när jag har promenerat, så dök jag in på Konsum. Jag köpte en fryst fiskgratäng med räksås (som jag åt till lunch), en förpackning med havreflarn (som jag ska knapra på ikväll) och färdig risgrynsgröt (som jag ska ha som middag). Vi brukar äta risgrynsgröt till frukost just första advent, men så blev det inte i år och jag vet faktiskt inte varför (Pär kokar den kvällen innan och så får den stå för sig själv och svälla över natten för att sedan värmas). Pär var väl för upp-rörd över "Elins Svek" och jag var väl vilse bland dammråttorna. Vi gör ett nytt försök på julafton och då är kravet/behovet mycket större oxå, så då kommer vi nog ihåg det.

Vet ni vad?!!!  SOLEN HAR VARIT FRAMME IDAG!

Jag vill hellre ha snöööööööööööö!!!!

Adjöken.

....min världsfrånvända inställning, kommer här en icke verklighets-förankrad liten figur.

Vecka 7, dag 5

Ingen träning idag heller. Det är så att jag ÄR förkyld nu och har slutat hålla på att bli det.

Jag sov i soffan i två timmar. Jag vaknade och tittade på klockan. "Oj, klockan är tolv!" Sedan stängde jag ögonen och nästa gång jag tittade upp var klockan 13.10 Hoppsan! I skrivandets stund har jag varit vaken i endast 3,5 timme, men är redan trött igen.

Elin kom hem från skolan och jag såg direkt på henne att något hade hänt. Återigen hade en kompis brutit en överenskommelse och eftersom Elin är dramatiskt lagd som alla tonåringar, så var allt bara så fruktansvärt, dj-a, asjobbigt. Hon hade krupit ned i sängen och var ledsen, men eftersom jag inte fick något annat svar än att det "inte var något", så sa jag att jag inte tänkte stå kvar och försöka dra det ur henne utan att hon kan komma till mig och prata om hon vill. Jag fortsatte med mitt och blev lite förvånad över att hon kom redan efter fem minuter. Senare rådde jag henne att förklara för kompisen varför hon hade blivit ledsen i hopp om att det inte upprepas och just den biten kan vara jätte-jobbig - det är sällan helt lätt att vara ärlig och rak - men att det är värt det. Säg som det är i stället för att tjura och sedan bara fortsätta tills det kanske händer igen. Jag är väldigt bra på att råda andra till att handla moraliskt och rätt, jag vet, men jag försöker att leva som jag lär.

Pär är uppe i sin "Sjunde teknik-pryl-himmel" sedan igår då han äntligen fick den nya mobilen som han beställde för flera veckor sedan. Även jag drog en suck av lättnad för det har varit ett makalöst tjat, gnällande och muttrande här hemma. Idag kom en klocka som är en premie för en tidnings-prenumeration, så nu har han två alldeles nya leksaker att trycka på och programmera ihop med diverse andra prylar - rena, rama julafton!

Pär och Elin har precis åkt för att införskaffa Elins helg-godis och för att köpa hem kebab (till mig) och pizza till dem. Sedan blir det en andra visning av den tredje pirat-filmen eftersom Pär inte var med i måndags. Efter det startar jag mitt "ätar-dygn", så idag har jag inga avvikelser att rapportera. HA!

Det var kul att teckna igår, men även om fantasin fanns med, så kändes det att det är länge sedan sist och resultatet blev definitivt inte förstklassigt. Jag tänker ändå visa den här i min blog.

Trevlig helg!

Det är det här kortet som Elins kusin får och som jag gjorde för tre år sedan; min tolkning av de tolv stjärntecknen med mina "musar" som modeller.

Vecka 5, dag 5

SATS och det var väldigt skönt! Jag kände oxå att det finns mycket ork kvar, så nästa gång kommer jag att öka på de flesta övningarna när det gäller repetitioner, inte vikt. Det blev inte benpressen idag heller pga knäna. Det pågår byte av sprinkler-system på mitt SATS och med anledning av detta, så hade damerna och herrarna fått byta omklädningsrum med varandra vilket innebar att hantverkarena var inne hos herrarna. Det var en bra lösning, tycker jag, men för min lilla hjärna blev det en sorts kaos-träning. Herrarnas omklädningsrum är spegelvänt och mindre och allt kändes bara så konstigt! Det påstås ju att det är bra för hjärnan att ruskas om med jämna mellanrum, men den här omruskningen gav mig huvudvärk....

Elin följde med idag igen och rände runt i affärer medan jag tränade (hon hade fått extra shopping-medel från Pär och mig) och när hon var klar, så kom hon till SATS och väntade på mig. Vi hade tänkt att upprepa måndagens Coppola-besök, men vi längtade hem till grisarna, soffan och filtarna, så i stället köpte vi lite onyttigt smaskens hos vårt konditori  stället. Det blev risgrynsgröt, knäckebröd och te till lunch med det onyttiga smaskens som efterrätt. Vi såg ett avsnitt av "Medium" som äntligen har börjat igen och som jag spelade in igår. En favorit-serie för mig medan Elin tycker att den är små-kuslig och Pär bara fnyser åt den (han fnyser åt allt övernaturligt).

Jag har fortfarande inte fått något intyg från FK. Pär mailade handläggaren och hon svarade att hon skickat det med B-post direkt efter att han hade ringt henne i måndags. Det är tredje dagen i rad nu som vi inte har fått någon post alls, så felet verkar ligga hos Postverket. Absolut senast på torsdag måste jag faxa intyget till SL, men helst redan på onsdag. Den här sortens situationer kan göra mig alldeles gaaaalen: jag avskyr att vara beroende av att någon ska göra sitt (läs: posten ska leverera intyget) för att jag ska kunna avsluta mitt (läs: faxa intyget).

Avvikelser (plural!): risgrynsgröt och en nougatbåt (en mazarin med ett tjockt nougat-lager i stället för glasyr).

Tugga och svälj - det är hälg!

Adjö.

En RASK promenad på nästan 1.5 timme med armhävningar och sit-ups som "efterrätt". Jag hade en otrolig träningsvärk i överarmarna från gårdagens armhävningar och idag gjorde det mer ont än det var jobbigt, så armarna får vila i ett par dagar nu. Jag smorde in axlarna med Zon-salva och den hjälper bra, men det blev 2 Panodil till slut, mot den övriga värken. Det är nog så, att förkylningen gör att träningen tar hårdare på kroppen och att träningsvärken känns värre än den skulle ha gjort om jag var fullt frisk. Konstigt nog, så har jag inte känt mig särskilt förkyld idag.

Vi åt våfflor efter promenaden. Gjorda på mix och sååå mumsiga med vispad grädde och HJORTRON-sylt. Cipralex-suget gjorde att jag fick i mig 4 hela när jag annars äter 2, kanske 2,5. Det ÄR skillnad.

Det här Cipralex-suget är någonting som jag inte lyckas förklara, så att någon annan förstår. Det blir mest reaktioner i stil med "Ja,ja, men du kan inte skylla allt godisätande på medicinen..." eller "Det är väl bara att låta bli att äta!". I normala fall, UTAN Cipralex-sug, så äter jag min frukost och lunch och middag och sedan te på kvällen utan något som helst sug emellan. Dessutom äter jag mina avsedda portioner och är nöjd med det. Om jag äter godis eller annat sött, så brukar jag vara nöjd ganska snart och då slutar jag att äta. MED Cipralex-sug, så tänker jag på mat och är små-sugen hela tiden mellan måltiderna, jag äter ofta mer än bara min portion och när det gäller godis..... Även om jag känner mig mätt, så finns suget kvar och jag fortsätter att äta tills jag, helt enkelt, får ont i magen. För en utomstående, även för Pär så märks väl inte det här, men jag upplever skillnaden som obehagligt stor; det känns ibland som om jag INTE KAN sluta äta. Det är läskigt! Skulle jag fortsätta så, så är det inte alls svårt att komma upp i 100 kg och sedan ännu mer! Det skrämmer mig och därför vill jag sluta med Cipralex; jag vågar inte chansa på att det är den sortens bi-verkning som avtar längre in i behandlingen.

Det är lite förvirrat här hemma eftersom vi har för vana att flytta fram alla klockor redan mitt på dagen. De enda klockorna som går rätt just nu är den i datorn och den i DVD:n eftersom jag ska spela in nu ikväll. Ju äldre jag blir desto jobbigare upplever jag de här tidsomställningarna. En timma fram eller tillbaka två gånger om året gör att min kropp och dess sömn-behov inte hinner ikapp förrän en hel vecka senare och det märks mer när det handlar om att förlora en timme, som vi gör i natt. Men jag älskar det faktum att det kommer att var ljust ute i morgonkväll fast klockan hunnit bli 19!

Natti, natti.