Träning: promenad 60 minuter. Det var samma runda som i torsdags, men idag hade jag mycket mer ork och tempot blev därefter. Jätteskönt! Endorfinerna har kommit tillbaka från julledigheten och fick extra hjälp av att jag fick klappa en liten vovve. Ett rufsigt yrväder på 4 månader med energi som en Duracell-kanin! Jag fick syn på vovve med husse en bit bort och vovven fick syn på mig. Vi fick ögonkontakt och verkade tänka samma sak: "Den här kan jag kanske hälsa på!". Det var inte långt ifrån att jag oxå började studsa upp och ned av förväntan!

Jag är förkyld, men jag tycker inte att jag är förkyld IGEN, så att säga. Det är mer som en evighetsförkylning som blir värre ibland och som drar sig tillbaka ibland. Hopplöst! Den här gången är det nästäppa och lite hosta, men den har åtminstone inte satt sig på orken.

Dagens avsnitt av julkalendern har just slutat och jag sa till Elin att jag inte tycker om den längre. Den börjar bli tjatig och långdragen. Jag kan inte låta bli att tänka att om Mila sa till sin mamma att det är helt ok att hon träffar Klas, men att hon måste lova att det blir bara hon och Mila på själva julafton för det är ju det Mila menar med "en riktig jul". "Men då skulle det ju inte bli någon julkalender!" protesterade Elin och jag håller med; ibland känner jag mig som en glädjedödare.

Idag hade vi ett cirkulationsbyte av våra sysslor: jag skulle ha städat buren, men lagade maten. Pär skulle ha lagat maten, men diskade. Elin skulle ha diskat, men städade hos grisarna i stället. Vicken tur att man är flexibel!

Nu har vi fixat årets julkort oxå och så'na här gånger är det praktiskt med egen tillverkning. Pär skrev ut några motiv och jag fyllde i och adresserade. Tio som ska postas och ett till vår granne nedanför. Fler är det inte, men jag tycker att det räcker.

Kommer ni ihåg vad jag skrev den första advent? När man ser fram emot att få tända ytterligare ett ljus, så rusar tiden och så PLING! är det jul. Nu är det bara en vecka kvar - det var ju det jag sa!

Adjöken.

Det är faktiskt två helt olika sorters musar på bilden. Det är en matglad Brylling som sitter i knäet på en Mus. Bara så ni vet!

Julälskare och andra känsliga läsare bör veta att det längre ned kommer ett oerhört pessimisstiskt inlägg skrivet av en som önskar en avstängningsknapp till sin hjärna i julklapp. 

Vägning: 92,1 vilket innebär att 3 hg har försvunnit med hjälp av två promenader, mycket tid i soffan och EN HEL DEL godis. Jag hade tänkt promenera idag, men det är ju så satans trist och mörkt. Det kan inte vara meningen att man ska gå längre än till brevlådan en så'n här dag!

Igår bestämde jag mig för att lägga SATS på hyllan tills efter Trettonhelgen.

Eftersom jag blir deprimerad bara av att vakna varje dag, så tog jag bort ett "måste" från den oerhörda tyngden som hänger över mig. Det fungerade för jag kände mig lugn igår kväll när jag visste att jag inte måste upp och iväg och jag slipper känna mig misslyckad för att jag inte kom iväg den här gången HELLER. Även om jag, i ärlighetens namn, inte förstår varför jag mår så himla dåligt nu, så måste jag lyssna på det för så fort jag pressar mig själv så slår hela jag bakut och jag vill bara gömma mig under täcket. Kan det vara så att det är december tillsammans med julen som är anledningen? Ju äldre jag blir desto svårare har jag att hitta julstämningen. Att advents-stjärnan hänger i fönstret och kransen vid ytterdörren betyder bara att tiden fram till jul nu kan räknas i dagar. Julpyntet blir allt mindre hemma hos oss för varje år och förutom adventsstjärnan, så är det bara julgranen som känns som ett måste, men det är för Elin och Pär för jag hade gärna hoppat över rubbet. Vi har våra egna små tradiotioner på själva julafton, men det hjälper inte heller. Julmat är gott EN ENDA gång och jag tycker att det är halv-äckligt när alla vräker i sig som om det vore den sista maten de får samtidigt som de mumlar, mellan tuggorna, att "Jag borde inte äta, men jag börjar om efter nyår." Hela året ända fram till de första julborden, så är man annars så himla noga med fettfritt hit och dit, inget socker här eller där och nä, så många kalorier kan jag inte äta. Det är nog ett typiskt i-landsproblem när vi har MER än mat för dagen mellan januari och november.

På reklamskyltar från Guldfynd fanns årets julklapp med som är en guldring med en massa diamantglitter och med ett pris närmare 3000 kr. 3000 KR!!!

Så dyra presenter fick jag inte ens när jag fyllde 40! Jag skulle vilja uppdatera min eltandborste till den senaste versionen för 1300 kr, men både jag och (framförallt) Pär ryggar lite för priset och det är ändå något som jag använder dagligen och som påverkar min hälsa. Allt är relativt.

Förra året hade jag inte tänkt att göra julkort, men i sista stund blev jag inspirerad av Fuglesangs rymdfärd och gjorde detta. Jag fick inte en enda kommentar från de utvalda som vi skickade det till. *snyft* besviken  Det var ju en makalös snilleblixt och kortet blev gjort på bara en timme!