Optikerdax. Jag var ute i god tid för att hinna titta på bågar innan synundersökningen klockan 10, men pendeln var försenad både från start och under resans gång. Signalfel enligt SL, men jag tror att det är ett täckord för en massa idiotorsaker. När jag slutligen kom fram till Specsavers på Kungsgatan, så var det med endast 5 minuter till godo, men det visade sig vara tur för de öppnde inte förrän 10 ändå. Ha! Ibland måste man ha tur. Det är i alla fall inte som jag inbillar mig att synen har försämrats och det kanske inte så konstigt för det är hela 3 år sedan jag köpte glasögon senast (och inte 2 år som jag trodde). 1 par vanliga glasögon, 1 par för läsning/dator och ett par solglasögon för 5700. 3 par glasögon för det priset är inte dyrt, tycker jag. Så här ser bågarna för de vanliga och solglasögonen ut (det är samma). De är inte fullt så rosa som på bilden utan svagt, genomskinligt rosa-lila. Bågarna för läsglasögonen fanns inte på bild. Om 2 veckor är de klara och det blir det ajöss, käringbågarna à la 70-tal!

På vägen hem trösthandlade jag socker och kolhydrater på Konsum bl.a en drickyoughurt för att kunna skölja ned dubbeldosen med värktabletter. Det är ett bra tag sedan jag köpte drickyoughurt och döm om min oerhörda förvåning (not!) när jag upptäcker att min favorit är väck, den med boysenbär. Alltid.....mina.....favoriter.....  Det blev en med blåbär-hallon och den var inte så tokig och huvudsaken var att tabletterna gick ned för tandvärken hade blivit otäck. Det tog mer än 1 timme innan värken var borta och ett tag undrade jag om jag skulle bli tvungen att ringa tandläkaren och be att de skriver ut starkare doningar i väntan på remissen. Dessutom ger tandvärken mig huvudvärk. Jag spänner mig när jag får ont, men det är först när tandvärken släpper som huvudvärken känns. Inte ens dubbeldosen klarar av bägge.....

Igår tog jag min sömntablett 1 timme tidigare än jag brukar och kom även i säng 1 timme tidigare vilket innebar före midnatt. Vad skönt det var! Jag sov inte så kanonbra vilket jag aldrig gör när jag vet att jag ska iväg nästa morgon, men den där sömnen före midnatt är värdefull. Tänk om jag skulle lära mig det och komma ihåg det! Dessutom läste jag i en dryg timme innan jag lade mig (jag hade så ont överallt att jag inte orkade sitta vad datorn) och det receptet fungerar absolut bäst. Jag ska nog göra likadant ikväll.

Till lunchen såg jag en favorit-höjdare i repris, "Shakespeare in love" från 1998. Jösses, vilken film! Den är så bra att den ger mig rysningar!! Manuset, regin, kostymerna, scenografin och så alla dessa skådespelare: Gwyneth Paltrow, Joseph Fiennes, Tom Wilkinson, Geoffrey Rush, Colin Firth, Imelda Staunton och Judi Dench. Har ni inte sett den, så gör det för det är kostymdrama när det är som absolut bäst!

Eftersom det är torsdag idag, så har jag städad marsvinens bostad. Jag har sagt förut, men säger det igen: det är en himla massa pyssel med dessa goa fyrbeningar när man får göra allt själv.

Halv-fridens.    

Trött.

Sååå trött.

Huvudvärk.

Tandvärk.

Nackvärk.

Knävärk.

Muskelvärk.

En kropp i protest.

Otrevligt tung promenad för att hämta medicin.

Hungrig hela tiden, men ingen matlust.

En dålig dag.

En eländesdag.

O-fridens.    

När jag satt här vid datorn före lunch, så såg jag en rörelse i ögonvrån. Det var Mimmi som smög längs köksdörren mot hallen. Trots att jag ropade till, så reagerade hon inte utan fortsatte ut på hallmattan, vek av till vänster och försvann ur bild. Jag var ju tvungen att se till att hon inte försvann ut i vardagsrummet. Döm om min förvåning när jag ser att hon sitter på hallmattan tillsammans med en annan äventyrare, Humlan! Jag märkte aldrig när Humlis smet iväg. Jag fotade de 2 äventyrarna med mobilen, försiktigt för att inte skrämma dem, så jag hade inte möjlighet att få till en så bra bild som möjligt.

"De får inte gå in i Elins rum!" tänkte jag. Det finns alldeles för många sladdar och kryp-in där och jag blev svettig av bara tanken på att behöva krypa runt och jaga dem där inne. När jag klev ut i hallen, så sprang Humlan tillbaka till köket medan Mimmi gick in i - just det! - Elins rum. Fasen oxå! Det blev lite hetsigt när jag gjorde mitt bästa för att fösa ut henne därifrån med foten och till slut fick jag tag i henne när hon smet in bakom dörren. Det är inte ofta som någon av fyrbeningarna går utanför köksmattan och när det händer, så undrar jag alltid varför. Varför just idag? Vad var det som lockade iväg Humlan? Att Mimmi följde efter är inte så märkligt eftersom hon är Humlis släpvagn i vanliga fall. Hon måste skaffa sig ett eget liv. (De syns lite bättre om du klickar på bilden, små som de är ute i vida världen.)

Jag tycker om att se kostym-dramer just nu och favoriterna är de i Jane Austen-anda. För inte så länge sedan köpte jag en dröse: "Fingersmith", "The lost prince" (som bygger på verkliga händelser), "Vanity fair" och en Brontë-box. Vilka nedköp de visade sig vara! Blä! "Fingersmith" - blaha. "The lost prince" - en besvikelse, men Gina McKee var väldigt bra i sin roll. "Vanity fair" har jag redan sågat i ett tidigare inlägg. Brontë-boxen innehöll en version av "Svindlande höjder" som jag har skrivit om, en fransk film om systrarna som var usel med urtrista miljöer och livlösa skådespelarinsatser och en dramadokumentär i flera avsnitt som visade sig vara från 1970-talet med hemsk bildkvalitét och allt negativt från 70-talet. Boxen innehöll även en version av Jane Eyre med Ciaran Hinds och Samantha Morton och den var riktigt bra, den tyckte jag om! Tyvärr finns just den versionen inte till salu som singel annars hade jag köpt den och slängt boxen. Usch, det gör fysiskt ont att göra så dåliga köp!! Igår kväll såg jag en som jag visste var bra och som jag redan har sett flera gånger, "Emma" med Gwyneth Paltrow och idag såg jag "Förnuft och känsla" med Emma Thompson, Kate Winslet och Hugh grant - ruskigt bra.

Halv-fridens.    

För 7 månader sedan mådde jag dåligt.

Fruktansvärt dåligt.

Ångest från morgon till kväll.

Ständiga gråtattacker.

Trötthet.

Jag tyckte inte om mörkret.

Jag vaknade alltid vid 5.

Jag drog upp rullgardinen och låg sedan och väntade på dagsljuset.

När jag sedan steg upp, sällan före 11, så tände jag varenda lampa på nedervåningen även utebelysningen.

Jag hade svårt att få dagarna att gå och det ökade på ångesten.

Jag började promenera på eftermiddagarna.

Så gott som varje dag.

En ständig knut i magen gjorde att jag hade svårt att äta lagad mat.

Jag undrade ofta om jag någonsin skulle få må bra igen.

Det kändes som om jag aldrig mer skulle kunna ta mig ur sängen och ut före klockan 12.

Jag avskydde att vara ensam.

Jag var rädd för att vara ensam.

Jag var konstant orolig för att det skulle hända Pär något, allt från bilolycka till hjärnblödning.

Det var då han började sms:a varje morgon när han kommit fram till arbetet och det gör han fortfarande.

När Elin och Pär var borta tillsammans och jag föreställde mig att något hände som skulle lämna mig helt ensam......

Redan då, i december började jag gruva mig för de sommarveckor som Pär alltid tillbringar på Öland.

Jag mådde så dåligt att jag blev rädd.

Jag mådde så dåligt att jag inte längre kände igen mig själv.

Idag mår jag bättre.

Inte bra, men bättre.

Jag har varit deprimerad i, i princip, ett års tid.

Innan jag fick det positiva beskedet från FK i februari, så var jag säker på att det var det som var en av de större anledningarna, rentav den huvudsakliga.

Efter beskedet kom en psykisk trötthet som höll i sig i många veckor.

Jag var än en gång säker på att jag skulle må bättre bara jag inte forcerade tröttheten.

Så blev det inte.

Det ville aldrig lyfta riktigt.

Jag struntade i kosten och jag hade ingen lust att träna.

Sedan kom dramatiken med Elin och hennes kille.

Och så min spräckta tand.

Jag har i alla fall inte ångest hela dagarna, inte ens varje dag.

Jag sover bra tack vare Stilnoct.

Jag får inte ångest av att inte ha något att göra.

Jag klarar av att ta mig ut och promenera före klockan 12.

Jag är inte längre konstant rädd för att det ska hända Pär något.

Jag är inte längre rädd för att vara ensam - tvärtom.

Jag tycker om mörkret igen och tänder lampor bara när det behövs.

Även om jag inte mår så bra som jag skulle önska, så är jag taxam för att jag orkar mer än jag gjorde för 7 månader sedan och är tack vare att jag slipper ångesten.

Fy, fan för ångest!

O-fridens.    

Mobilen drog igång sin melodiösa trudelutt klockan 6 och jag gick upp och gav marsvinen deras frukostgrönsaker under glada tillrop. Hur många dagar tar det innan de börjar tjoa redan när jag kommer gående i hallen? Idag undrade de lite var Frukostmannen aka Husse hade tagit vägen och vad tusan jag gjorde i köket vid den tiden.

Mobilen drog igång sin melodiösa trudelutt för andra gången klockan 9, men jag blev kvar i sängen en halv timme till. Marsvinen släpptes ut och försågs med hö, jag åt lite youghurt, gjorde i ordning vattenflaskan och gick sedan ute med stavarna. Det klibbiga i luften var borta, solen sken och det var skönt ute. Jag gick min vanligaste runda, men åt andra hållet vilket är tuffare för backarna blir otäckare då.

Jag ringde tandläkaren igen och de ska skicka en remiss till tandkirurgen för borttagning av den spräckta tanden. Ett tag undrade jag om det skulle krävas ytterligare ett besök för bedömning, men så blev det inte. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge för just idag är tandvärken grym.

Jag ringde till optikern oxå och fick tid på torsdag för att kolla synen och beställa nya glasögon. Det är drygt 2 år sedan och jag är sjukt leds på de bågar jag har nu som dessutom får mig att se ut som en 70-talskärring. Varför valde jag de bågarna??!

Fridens.    

Pär och Elin åkte i morse vid 8 och sedan sov jag, till och från ända till 12. Vaknade med tandvärk..... Det var stortvätt i fredags och det tvättades igår och det tvättas även idag, handdukar denna gång, men sedan kommer tvättmaskinen att få vila för när jag är själv, så samlas det knappt någon tvätt. Jag har städat buren och fick möjlighet att pussa på Maja som småpratade med mig. Sedan tog jag tillfället i akt att dammsuga hela nedervåningen ordentligt, så nu är det inte skräpigt längre! Blommorna har fått sin vecko-tillsyn. Om jag inte gjorde det en viss dag (söndag), så skulle jag förmodligen inte komma ihåg det alls. Orkidéerna i vardagsrummet verkar stortrivas. Jag har en blå och en rosa som har blommat länge nu, en vit som blommar om med tallriksstora blommor och 2 stycken som har rejäla stänglar med kommande knoppar. Den blåa orkidén är visserligen fin, men har gjort att jag känner mig lurad. Jag upptäckte "sår" på stänglarna och det fanns blå färg runt om och det kan inte betyda annat än att blå färg har sprutats in i växten. Blommornas intesivblå färg avtar allt mer och de knoppar som ännu inte har slagit ut är förmodligen färglösa. Regnet öser ned just nu och jag lyssnar på det genom det öppna köksfönstret. Ibland mullrar åskan. Inte så mycket som jag skulle önska, men det är bättre än inget. Gårdagen var vansinnigt kvav, klibbig och stilla stående med 26 grader som mest. Det är klibbigt idag med, men under 20 grader.

Det är skönt att få vara ensam!

Fridens.    

Vid 10 åkte Pär och jag till Coop i Södertälje för att storhandla till viss del för att jag ska slippa släpa alltför mycket medan jag är ensam hemma. Elin och killen tog sovis.

När vi kommer hem, så kör Pär in bilen på gården eftersom vi hade så mycket att bära och medan vi lastar ur, så kommer Elin gående från carporten till. Hon hade sagt hejdå till killen. Han hade plockat ihop sitt pick & pack och åkt hem igen. Han fick ett mail igår kväll som fick honom att fundera och medan Pär och jag var borta, så ringde han sin mamma och de slöt fred och sedan drog han. Tack och ajöss. Det var det det. En vecka med knappt ett ord från föräldrarna och sedan blir de sams och han åker hem. Han följer alltså inte med till Öland och hans mamma tyckte att det vore bra om han och Elin var ifrån varann ett par veckor för att verkligen fundera igenom allt och sedan skulle de allihop kunna komma hem till oss för att försöka lösa problemet. Jag säger bara en sak: så länge de inte kan acceptera tanken att Elin inte konverterar, så länge de inte kan acceptera henne precis som hon är, så finns det ingen som helst möjlighet att "lösa problemet".

Pär fick ett sms från killen där han tackade för att han hade fått bo hos oss och han bad även om ursäkt för att han smet på sätt han gjorde. Jag vet inte om jag godtar den ursäkten. Jag är så satans trött på det här dramat nu och jag är precis lika leds på killens beteende. Nu är han - för mig - lika ovälkommen som han var för en vecka sedan.

När vi åt middag, så ville Elin skåla. "Skål för att ni är världens bästa föräldrar!" sa hon. Hon är ju världens bästa dotter och kanske är det så att vi har fått den dotter vi förtjänar?

Halv-fridens.    

Jag körde min styrketräning idag och det kändes så bra! Det är en hel vecka sedan sist vilket kändes som alldeles för länge för jag har för avsikt att köra i alla fall 2 pass i veckan. Det är fantasktiskt vad lätt träning kan göra för kroppen för sedan jag började använda stavarna igen och även hantlarna, så har musklerna fått mer styrka vilket gör att jag inte får ont i nedre ryggen på samma sätt längre. Jag har en känsla av att stavgång i kombination med MBT-skor är suveränt för att stärka ryggmuskulaturen.

Jämmer och elände. Det är 2 ord som väldigt kort beskriver "Svindlande höjder" tycker jag. Jag vet att jag har försökt läsa boken en gång, men jag tog mig inte igenom ens en fjärdedel just för att den är så rackarns dyster. Heathcliff och Catherine - klassisk kärlekshistoria. De blir kära i varandra, men kan inte gifta sig med varandra. Hon gifter sig med en annan och det gör även han. Hon blir galen av brustet hjärta och svartsjuka och det blir även han. När han inte får vara lycklig, så får ingen annan det heller. Att gå omkring och lida, att gå omkring och plåga sig själv utan att försöka förbättra situationen har inget som helst romantiskt skimmer över sig enligt mig. Sluta gnälla och gör någonting i stället för att irra omkring i regnet och stortjuta!! Är det här verkligen stor litteratur?!

I förrgår fick jag ett mail från Eva som frågade om vi hade möjlighet att ta över ett marsvin. Den lilla grisen visade sig vara Alices kullsyskon. Familjefadern där hon hade bott hade blivit allergisk, så hon hade kommit tillbaka till Eva. Eftersom vi tycker att det är en aning glest när våra 5 grisar minglar på golvet, så ville vi naturligtvis ta emot henne. Vi hämtade hem henne idag. Häpp! Låt mig presentera vår senaste fyrbening, Maja!

Fridens.