Jag fixade en tillfällig frist från tandläkaren

Jag fick pengar över tack vare bytet av tandläkartid.

Om allt blir mig övermäktigt, så finns alltid det slutgiltiga alternativet.

"Suicide is painless. It brings on many changes and I can take or leave it if I please...."

Fridens.

Handkirurgen ringde som avtalat. Nästa vecka får jag ett brev med tid för operation och vad jag ska tänka på innan. Vi bestämde redan nu att jag ska sövas helt i stället för att bara bedöva armen för jag vill inte riskera att höra något av operationen.

Ett sätt att underlätta för mig själv, tycker jag, är att skjuta på tandläkarbesöket så länge det bara går. Jag ringde och fick tiden flyttad till mars nästa år. Dessutom blir det hos en annan tandläkare eftersom min vanliga kommer att vara barnledig. Jag gillar egentligen inte henne, så inga sura miner över det bytet.

Flytten av tandläkarbesöket innebär ett plötsligt plus i plånboken på ca 800 kr. Vad ska jag göra med dem pengarna?

1. Se till att de hamnar på matkontot.

2. Se till att de går till eventuella räkningar.

3. Köpa julklappar åt Pär och Elin och förhoppningsvis bli glad av det.

4. Hålla hårt och länge i dem.

5. Köpa någonting fullständigt onyttigt (inte ätbart) till mig själv i hopp om tröst och shopping-endorfiner.

6. Spara dem till det faktiska tandläkarbesöket i mars. (Gud vilken korkad idé!!)

7. Köpa SL-remsor för alltihop, så att jag har ett lager.

8. Resa så långt bort som jag kan komma; ingen returbiljett.

Svärmor ringde och bjöd in oss 3 i morgon eftermiddag. Hon är bekymrad över allt det här med Elin och hur hon mår. Jag tänker inte följa med för jag har blivit omvänt sällskapssjuk. Nästan fobisk. Jag har sagt till Pär att jag inte följer med på eventuellt julfirande heller och jag säger det redan nu, så behöver vi inte tjafsa om det som vi gjorde förra året. Han minns inte att vi tjafsade. Läs mitt inlägg som jag skrev på julafton förra året strax innan vi åkte till svärföräldrarna. Vi tjafsade.

Fridens.

Elin lade sig tidigt igår. Pär och jag blev kvar i köket med varsin dator tills klockan var halv 24. Då kommer Elin upp igen för hon kan inte sova. Har hon legat vaken hela tiden? Pär pratar med henne i vardagsrummet där hon för tillfället väljer att sova. Jag hör inte mer än "Det är skola i morgon som gäller".

Pär går och lägger sig.

Jag sitter kvar i köket och läser försöker läsa.

Efter ett tag hör jag att Elin gråter. Igen. Det kanske låter kallt, men jag vet att jag inte kan trösta henne, så jag låter bli. Hon fortsätter att gråta och jag frågar henne om det är något särskilt. "ALLT!" blir svaret. Vid det laget är klockan midnatt, så jag säger att hon får vara hemma från skolan, men att jag vill att hon lägger sig i sin egen säng.

Hon gör så.

Eftersom Pär inte har somnat än, så talar jag om för honom vad jag har lovat Elin, men han vill inte höra på. Han är trött på att Elin och jag hela tiden bryter överenskommelser.

Jag sätter mig i soffan, som nu är ledig och läser försöker läsa.

"Jag tänker gå ut en sväng" säger Elin när klockan har passerat midnatt.

Jag studsar upp ur soffan och in i hennes rum där hon klär på sig.

"Det gör du INTE." säger jag och bemödar mig för att inte gapa och skrika av frustration och egen ångest. "Om det är ångesten som får dig att vilja sticka härifrån, så får du ta 2 droppar till i stället."

Pär kommer upp och han tycker inte heller att Elins lust att promenera är någon god idé.

Elin tar 2 droppar.

Pär sitter inne i hennes rum och pratar med henne.

Jag sitter rakt upp och ned i soffan och koncentrerar mig på att andas och att lugna ned min egen panik och lust att fly.

Pär lägger sig igen.

Jag släcker lampan och sitter kvar. Jag fortsätter att koncentrera mig på andningen. Det går inte bra.

Det hörs inget mer från Elins rum.

Det som hörs är blåsten utanför - nästan storm.

Klockan är halv 1.

Tjugo minuter senare låter det som att Pär har somnat och då går även jag och lägger mig. 

Natten blev inte bra med konstiga drömmar och jag är medveten om att jag har försökt väcka mig själv ur dem genom att skrika.

Pär åkte tidigt till arbetet.

Jag vaknade en bra bit efter 9.

Inget SATS idag heller.

Frågan är om jag kan lita så pass på Elin och att hon inte sticker hemifrån, så att jag kan komma iväg på en promenad?

Vilken mardröm detta är!

Jag hatar mitt liv just nu.

HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA