Alla inlägg den 26 november 2008

Av Ewa - 26 november 2008 16:49

Den svenska sjukvården, trots allt mitt gnäll, för jämfört med USA är den fantastisk!

Frikortet som räcker ända till oktober nästa år.

Vi får köpa ett av Sophies nyfödda marsvin.


Fridens.


Av Ewa - 26 november 2008 16:42

Sent igår satt jag i köket och läste samtidigt som jag vräkte i mig en påse med "Bridgeblandning". När jag upptäckte att jag ätit mycket mer än hälften av den stora påsen, så blev jag äcklad. "NÄÄ!! Nu får det banne mig vara nog!" sa jag till mig själv. "Från och med nu ska jag in på rätt spår igen." Jag slängde resten av godiset och borstade tänderna. De senaste veckorna har jag ätit godis, bröd, müsli och fikabröd varje dag. Själva mathållningen har inte heller haft några ramar. Idag börjar jag med att ta bort godis, bröd och fikabröd. Om några dagar försvinner müslin och sedan skärper jag till kosten, så att det blir LKHF igen för det är det jag tror på.


Fridens.



Av Ewa - 26 november 2008 15:43

När jag skulle ta tåget i morse, så var förseningarna (pga växelfel), så pass stora att ingen behövde betala för sin resa. Damen i spärren sa att jag kunde hänvisa till dem om frågor uppstod. Undrar om det var de själva som tyckte att det var magstarkt att ta betalt? Det har varit mycket stök sedan snön kom. Det var knökfullt i vagnarna och när tåget stannade på Stockholm Södra, så fick jag slå mig ut.


Resumé: när jag tog med mig tummen till VC:n för snart två månader sedan, så behövde läkaren inte studera den länge för att ställa diagnosen pyogent granulom (fortsättningsvis förkortat PG). Vid besöket hos handkirurgen för 3 veckor sedan var han + en kollega eniga om att det inte var ett PG och att hudspecialisten borde ta en titt.


När jag anmälde mig på hudmottagningen och betalade avgiften, så kom jag upp till frikortsnivå vilket innebar att jag betalade endast 100 kr och sparade 160 + att alla kommande besök är gratis. Jag gillar frikort! Hudläkaren var 10 minuter sen och helt oförstående till varför jag var där. Remissen från handkirurgen var så befriad från information att JAG fick förklara hur han hade tänkt! Hon tittade och tittade på min tumme och hade "aldrig sett något liknande". Hon hämtade en kollega. Kollegan tittade på min tumme och hade "aldrig sett något liknande", men de var rörande eniga om att det INTE rörde sig om ett pyogent granulom. "Nej, nej. Nä, men DET är det inte, men jag vet inte vad det annars kan vara." Kanske borde jag ha blivit orolig, men jag blev mest irriterad dels över att ha behövt förklara varför jag var där och dels för att de 2 doktorerna diskuterade min tumme som något på en "freak-show". De kunde naturligtvis inte veta att jag var extra känslig pga en hel del annat i min vardag. De tyckte att jag skulle stanna kvar och vänta på storronden klockan 12, så att så många doktorer som möjligt kunde få ta en titt & kläm och utnyttja sammanslagna erfarenheter till en slutlig diagnos. Då började jag att gråta. Jag hade inte lust att vänta i 75 minuter! Efter mycket om och men, så gick jag upp till handkirurgen. Jag hade ju bara avtalat ett möte per telefon och var inställd på att få väääääänta. Det tog nog bara en kvart, så blev jag uppropad och handkirurgen sa att hudspecialisten hade träffat mig och blablabla. Kontentan var att storronden var frivillig för mig MEN att han inte opererar något som han inte vet vad det är. Ergo: ingen rond - ingen operation. Det kändes inte frivilligt, men om man hårdrar det, så är ju operationen frivillig eftersom det inte är något jag MÅSTE göra. Det är inte smart med en knöl på tumnageln där ny nagel har börjat komma fram, men operationen ÄR frivillig.


Tårarna kom igen och jag satte mig på en bänk utanför mottagningen för att lugna ned mig, torka tårarna, snyta mig och andas. Jag åt min medhavda banan och drack min youghurt, medan jag sa en massa fula ord tyst för mig själv. Klockan hade blivit halv 12. Det kändes som att alltihop hade dragit iväg och blivit enormt med storrond och ingen som vet vad det är och KAN DE INTE BARA SKÄRA BORT KNÖLEN??!! Jag masade mig tillbaka till hudmottagningen och 12.10 (efter ungefär 25 min väntan) fick jag kliva in i ett rum där 12 läkare satt uppradade för att titta & klämma på min tumme. Snacka om att det började bli tjatigt! När jag hade lämnat rummet igen, så diskuterade di lärde. Sedan kunde hudläkaren berätta att de var eniga om att det var ett alldeles ofarligt PG. Tillbaka på ruta ett. IRONI! Handkirurgen ska ringa mig senast fredag och meddela när operationen blir av. Sedan åkte jag hem.


Om det finns någon som känner mig dj-t bra, så är det jag. Jag var medveten om att jag överreagerade på förslaget om storrond och jag var medveten om varför. Jag visste oxå att jag nog bara behövde komma ifrån en stund och få möjlighet att andas och tänka. Om jag inte hade låtit di lärde titta på min tumme, så hade jag bara förhalat något som jag redan är dödligt trött på. Nu är det gjort och det finns ingen anledning att skjuta på operationen.


Nerverna har suttit utanpå hela dagen och ångesten har följt mig som en skugga. När jag satt och väntade på handkirurgen, så satte sig en dam bredvid mig och åt på en smörgås. Jag blev äcklad och ville säga till henne att sluta tugga så förb****t högt!! Jag har inte fattat mycket när jag har läst i min bok under alla perioder av väntan. På tåget hem satt en tjej bakom mig och pratade i sin mobil. "Jag är så otroligt förkyld och har så ont i huvudet och i halsen och i öronen". Jag hade lust att fråga henne varför hon trodde att alla andra passagerare skulle ha något som helst intresse av hennes ego-samtal och "Lägg på för bövelen!". Jag pluggade in MP3-lurarna i öronen och hon dämpades något, men jag bytte plats vid första bästa tillfälle. Trots halsont och annat, så pratade hon nonstop heeeeela vägen och hon hade klivit på tåget före mig. Hoppas att hon har tappat rösten nu. >:-(   HEM LJUVA HEM  med 5 små grisar! Jag kommer in i köket och ser att Elin inte har varit smart nog att lista ut att jag tyckte att hon borde ha plockat in disken eftersom det är hennes uppgift när hon är hemma eller bara går halvtid i skolan. Tårarna tryckte på. Jag måste äta och kom att tänka på "Pizza On-line", men deras utkörning började inte före klockan 15. Tårarna tryckte på ännu mer. Än en gång fick jag lugna ned mig och andas i stället för att skrika och slå omkring mig. Jag fixade äggröra, bacon och te. Te fungerar ALLTID.


Jag såg i min almanacka att jag ska till tandläkaren på det årliga förnedrings-besöket ("Borstar du tänderna 2 ggr om dan? Använder du tandtråd? Sköljer du med fluor? Biter du verkligen ihop så här?"). Nu behöver jag tröst och den trösten ska vara dyr och inte i form att kramar eller hejarop eller fullständig markservice eller att någon annan än jag gör te. Trösten ska vara konkret och i en förpackning och den ska kosta några hundralappar, men jag vet inte vad det skulle vara.


Fridens.

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< November 2008 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards