Alla inlägg den 14 november 2008

Av Ewa - 14 november 2008 16:43

Idag är det dj-t svårt att hitta något att vara tacksam för. 


Det förenklar och underlättar att jag är hemma på heltid nu när Elin behöver extra stöd.

Jag kan duscha hur ofta och hur länge jag vill med väldoftande tvålar och lotioner.

Ikväll får jag krypa ned bland nytvättade lakan och med en nytvättad jamas.


Fridens.




Av Ewa - 14 november 2008 15:55

.....men ändå inte knäckas. Det är en konst. Handlar det om envishet? Råstyrka? Mental styrka? De senaste veckorna har jag pressats nedåt litet i taget. Ofta orkar jag betydligt mer än jag tror. Just för tillfället i alla fall. Det värsta är att smällen kommer förr eller senare eftersom jag inte är Stålkvinnan. Elin kom inte iväg till skolan idag heller. Det brast. Just då kände jag att jag måste visa tydligt att jag står på hennes sida av den trista anledningen att hon, som jag, tampas med en sjukdom som är osynlig och därför skrämmande och frustrerande. Pär gormade om att det nu är hela 2 veckor av missade skoldagar och att det inte fungerar att ha det så här. Duh! Om Elin hade genomgått en operation som gjorde att hon bara kunde gå till skolan de dagar hon kände att hon orkade, så hade detta idiot-argument aldrig förts på tal. Maktlösheten sveper över mig och jag vill bara skrika och sparka för jag har fört den här satans kampen i så många år och jag har vant mig vid det, men nu börjar jag inse att jag måste föra kampen även för Elin. Det absolut jobbigaste är att det verkar som om jag måste föra den kampen här hemma där förståelsen borde vara som störst!!!


Pär har informerat sin närmaste chef (en av de där sällsynt mänskliga cheferna som borde k-märkas eller stoppas upp och bevaras) om situationen här hemma och att den oundvikligen kommer att påverka hans arbetsinsats i form av mer frånvaro. Chefen kunde, i sin tur, informera Pär om att Scanias företagshälsovård kan erbjuda fem kostnadsfria samtal med en terapeut på arbetstid. Pär tänker tacka ja. Själv ska jag nog fråga min husläkare hur jag kan komma i kontakt med överläkaren eftersom samarbetet mellan vårdcentralen och överläkaren har ändrats till det

sämre. Den här bloggen fungerar som en ventil för mig, men jag kan inte skriva helt ocensurerat eftersom Elin och Pär läser den.


Den här soppan tar på krafterna, de psykiska såväl som de fysiska. Jag bär på ett fruktansvärt dåligt samvete över att jag, till stor del, är skyldig till att Elin är sjuk genom mina dysfunktionella arvsanlag. Samtidigt är det hanterbart; hon har ändå en bättre utgångssituation än vad jag hade tack vare att Pär och jag inte är som mina föräldrar var. Det som INTE känns hanterbart är att jag plötsligt upplever det som att jag inte känner Pär längre. Jag upptäcker att vi inte alls är överens i den här frågan och det gör mig rädd och otroligt osäker. Allt det här är tillräckligt påfrestande utan att lägga till "inre stridigheter". Vem ska jag vända mig till nu då??? Jag har faktiskt ingen som står tusenprocentigt på min sida och som jag kan häva ur mig hos. Fram tills nu har det varit Pär, men just nu känner jag mig lurad eftersom han har visat en helt annan hållning till Vår Soppa än vad jag hade väntat mig.


Jag kom inte iväg till SATS. Det kändes mer nödvändigt att trösta Elin och att hålla henne sällskap. Jag kommer nog att få tid att träna så småningom och kanske till och med önska mig anledningar att slippa! Men jag BEHÖVER träna! Jag behöver komma hemifrån av andra anledningar än promenader och om jag inte mår bra, hur ska jag då orka hjälpa henne?


Jag känner oxå hur den omvända sällskapssjukan sprider sig i kroppen.

JAG MÅSTE FÅ VARA ENSAM!

Helst av allt i flera dagar, men många timmar räcker även det. I morgon är vi bjudna till Elins kusin som fyllde år i veckan. Det blir Vårat Gäng. Det kännas som allt omöjligare att genomföra. De känner mig och de vet att jag mår skit ibland och drar mig tillbaka och jag känner inget tvång som sådant att vara social och trevlig, men jag pallar inte ens med det minsta sällskap. Alla nerver sitter på utsidan och minsta beröring får mig att rygga tillbaka och nästan skrika.


Fridens.

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< November 2008 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards