När jag sitter här vid köksbordet kan jag se in i burens övervåning. Grisarna blev nattade för ett tag sedan och lugnet sänker sig allt mer. I mitten av övervåningen står en ställning som har ett litet krypin i den övre halvan. Där ligger Ellen just nu. Hon är trött. Hon känner sig så pass trygg och avslappnad att hon ligger på sidan med ögonen halvt slutna. Det ger mig stor tillfredsställelse att se att även minstingen har funnit sig till rätta. Lilla Sudden, söt som socker.

God natt.

Vår BUP-dam - hon är bra!

Våra älskade marsvin. Igen. Alltid.

Jag kan gå och lägga mig när jag vill.

Fridens.

Visserligen är det bara halva gänget kvar nu, men ändå.....

.....har lagts till i omröstningen.

Jag är trött i huvudet och allt tar så'n tid. När jag läser har jag svårt att koncentrera mig och få ett sammanhang. Det blir väldigt långa pauser mellan meningarna här. Jag har tröttnat på allt vad dataspel heter. Jag sitter med ritblock och pennor och försöker plita enligt teorin att lusten kommer medan jag håller på, men allt känns så oinspirerat. Ingenting är kul.

Det var dax att åka till BUP igen. Nu har vi en plan ("tajmad och klar in i minsta detalj!") för tiden till och med nästa torsdag då nästa möte är inbokat. Elin ska gå i skolan halva dagar. Förmiddagar. Orkar hon inte, så går hon hem tidigare. Om jag får som jag vill, så kommer halv-tiden att vara resten av den här terminen och de första veckorna efter jullovet.

Jag orkar faktiskt inte skriva mer.

Hjärnstopp.

Hjärnbrist.

Fridens.