Elin lade sig tidigt igår. Pär och jag blev kvar i köket med varsin dator tills klockan var halv 24. Då kommer Elin upp igen för hon kan inte sova. Har hon legat vaken hela tiden? Pär pratar med henne i vardagsrummet där hon för tillfället väljer att sova. Jag hör inte mer än "Det är skola i morgon som gäller".

Pär går och lägger sig.

Jag sitter kvar i köket och läser försöker läsa.

Efter ett tag hör jag att Elin gråter. Igen. Det kanske låter kallt, men jag vet att jag inte kan trösta henne, så jag låter bli. Hon fortsätter att gråta och jag frågar henne om det är något särskilt. "ALLT!" blir svaret. Vid det laget är klockan midnatt, så jag säger att hon får vara hemma från skolan, men att jag vill att hon lägger sig i sin egen säng.

Hon gör så.

Eftersom Pär inte har somnat än, så talar jag om för honom vad jag har lovat Elin, men han vill inte höra på. Han är trött på att Elin och jag hela tiden bryter överenskommelser.

Jag sätter mig i soffan, som nu är ledig och läser försöker läsa.

"Jag tänker gå ut en sväng" säger Elin när klockan har passerat midnatt.

Jag studsar upp ur soffan och in i hennes rum där hon klär på sig.

"Det gör du INTE." säger jag och bemödar mig för att inte gapa och skrika av frustration och egen ångest. "Om det är ångesten som får dig att vilja sticka härifrån, så får du ta 2 droppar till i stället."

Pär kommer upp och han tycker inte heller att Elins lust att promenera är någon god idé.

Elin tar 2 droppar.

Pär sitter inne i hennes rum och pratar med henne.

Jag sitter rakt upp och ned i soffan och koncentrerar mig på att andas och att lugna ned min egen panik och lust att fly.

Pär lägger sig igen.

Jag släcker lampan och sitter kvar. Jag fortsätter att koncentrera mig på andningen. Det går inte bra.

Det hörs inget mer från Elins rum.

Det som hörs är blåsten utanför - nästan storm.

Klockan är halv 1.

Tjugo minuter senare låter det som att Pär har somnat och då går även jag och lägger mig. 

Natten blev inte bra med konstiga drömmar och jag är medveten om att jag har försökt väcka mig själv ur dem genom att skrika.

Pär åkte tidigt till arbetet.

Jag vaknade en bra bit efter 9.

Inget SATS idag heller.

Frågan är om jag kan lita så pass på Elin och att hon inte sticker hemifrån, så att jag kan komma iväg på en promenad?

Vilken mardröm detta är!

Jag hatar mitt liv just nu.

HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA

 

Gröngöling

28 november 2008 12:05

Jag känner med er.
Att gå ut och gå kan ju vara skönt, när man inte mår bra. Kanske inte precis mitt i natten när man inte är vuxen.
Hoppas ni båda kan komma ut på promenad.
Jättemånga kramar, för hela dagen.

http://grongoling.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...