.....och har hamnat lätt på sne'. Finns det ingen som kan säga var vi e?" Pär och jag åkte på en turné modell mini genom att starta på återvinningen och sedan åka vidare till Salem för att hämta paket och därefter till Granngården i närheten av Pärs arbete där vi lastade bilen med fågelfrö, marsvinsmat, sopsäckar och 1 spånbale. Efter det åkte vi tillbaka till vårt Konsum och handlade middaxmat (hel kyckling) och på Kaffestugan köpte vi varsin semla och varsitt wienerbröd. Det tog en dryg timme och det var då textraden i början av inlägget dök upp i huv'et för att stanna kvar. Semlan var såååå god! Med varm mjölk förstås.

Efter lunchen körde jag 52 minuter på promenadbandet. Fötterna i MBT-skorna protesterade mot de planerade 60 minuterna. Nu är det officiellt: jag har inga bra träningsskor. En anledning att shoppa. Nå'n gång. Den högsta hastighet som jag klarar på promenadbandet är 5,5 km/tim. Snabbare än så skulle tvinga mig att springa och det har jag inte den minsta lust till. Jag gick i 5,5 i ca 25 minuter och det kallar jag för power-walk. Det är ju betydligt enklare att ha en jämn hastighet när underlaget är mekaniskt utslätat och det kan ju bli ett alternativ till utomhuspromenaderna bara jag fixar ett par pjux först. Det här inlägget kommer att hamna i min nya kategori "Träning & hälsa" och jag kommer att flytta träningsinläggen från orkes-prov-veckorna dit oxå.

Jag väljer ofta böcker via titeln och jag tyckte att "Presidentens hustru" verkade lockande. Hur är det att vara gift med USA:s president? Även om det här är fiktion. "När Charlie så småningom blir president hamnar Alice i en situation hon aldrig ens drömt om, i en ställning med makt och inflytande, privilegier och skyldigheter. Och när Charlies kontroversiella andra omgång i Vita huset tar sin början tvingas Alice till sist ta itu med motsättningarna i sin tillvaro."  En del ur baksidestexten. Nu har jag läst 2/3 och Charlie är fortfarande inte president, han är inte ens politiskt aktiv och jag känner mig faktiskt lite lurad.   Originalets titel är "American wife" och den titeln är smått missvisande även den, tycker jag. Jag är inte överförjust i hur författaren driver berättelsen framåt för det är alldeles för mycket grottande i vissa episoder för att sedan hoppa fram 10 år. När jag slutade läsa igår, så slutade jag vid ett nytt stycke och då var Alice och Charlie visserligen förlovade, men inte gifta och när jag fortsatte idag, så hade det gått drygt 10 år igen och hon skulle hämta någon som heter Ella vid skolan. Vem f-n är Ella?! Det är hennes 9-åriga dotter vilket framgår mot slutet av sidan. Jag tänker läsa ut boken, men jag kommer inte att läsa om den, så den hamnar i lådan med pocket som ska transporteras vidare till Myrorna. Jag har en ny bokbeställning på g som innehåller bl.a "Anna Karenina" och "Processen".

Halv-fridens.    

Jag har styrketränat och det går bara bättre och bättre och det är så himla roligt!! Jag ökade på några övningar idag och kommer att öka på andra övningar nästa gång. Armstretchingen fungerar som jag hade hoppats på och jag har sluppit ha ont i armbågarna.

Pär har mått bättre idag och har tillbringat mer tid utanför sängen än i den. Det var dax att tvätta lakanen och eftersom ingen av oss ville byta ut Muminlakanen, så var han tvungen att vara uppe i 3 timmar medan de tvättades och tumlades. Jag har, förresten inte känt mig vare sig förkyld eller skakig i magen idag. Jäss!

Elin är i Örebro hos en killkompis, F. De träffades i ett chat-rum i somras när Elin hade en av många besvärliga perioder med Skitstöveln. Hon behövde prata av sig och då dök F upp. F är svensk, icke troende, myndig, egen företagare och har flyttat hemifrån för flera år sedan. Hittills har han varit pålitlig och även om jag inte har träffat honom än, så får jag helt andra vibbar enbart till följd av hur han behandlar min snorpa. Han har en ryggrad och navelsträngen är klippt. Det är inte första gången hon hälsar på honom och varje gång har jag tagit hand om Selma. Selma och jag kommer bra överens, hon gillar mig, men hon är alltid vilsen och undrande när matte inte är hemma. Matte är ändå matte. Det är aldrig riktigt samma fart på henne så'na här kvällar, men Elin kommer hem på söndag kväll igen och då blir det ömsesidigt goskalas!

Fridens.    

Ännu fler plusgrader, småregnigt och blåsigt och som pricken över i har vi isgator. Det är för att slippa riskera liv och lem genom att gå ut som vi har promenadbandet. Det blev en sammanlagd timme och jag tror faktiskt att ryggen klarade sig. Något som jag däremot är säker på är att jag orkar betydligt mer än jag gjorde senaste gången (dagen före nyårsafton), så den nästan-dagliga träningen som jag har hållt på med i 2,5 vecka har redan fått effekt. Jag känner oxå att den där reservfyllningen som ligger runt magen och midjan har minskat. Uppmuntrande så det heter duga! Däremot är skorna inte bra. Punkt slut. Jag provade Pärs snörningstips genom att klippa av skosnörena för att få möjlighet att kunna knyta olika hårt, men det fungerade inte. Nästa gång tar jag mina MBT-skor tills jag har köpt nya.

Igår ringde en nisse från LM-gruppen. Han sökte egentligen Pär, men när han fick veta att jag är hans fru, så gick det tydligen lika bra. Han har som uppdrag att gå runt hos hushållen för att "kontrollera att låsen inte har blivit för gamla". Han var väldigt snabb med att försöka boka in ett besök. "Går det bra att jag kommer dagtid? Eller hellre kvällstid?" Jag sa att jag föredrog att han tog det här med Pär eftersom han ju sitter med i styrelsen. Nissen blev tveksam när det blev tydligt att vi bor i en bostadsrättsförening och inte i ett hus. Han sa att han skulle återkomma, men gjorde aldrig det. Förutom att jag var väldigt undrande till att våra lås skulle behöva kontrolleras (vad då gammalt lås? Hur kan ett lås bli gammalt om det inte rostar?), så fick jag en väldigt skum känsla i magen. En känsla av rekning inför inbrott.   Jag kollade upp det här företaget hos Eniro och där fanns en länk vidare till Rejta.se där folk har haft möjlighet att lämna ett omdöme. Snittbetyget är inte högt och jag var inte ensam om att ha fått en skurk-känsla och företaget respekterar heller inte att man har nix-at numret. Jag gillar inte det här. Jag gillar inte känslan av att bli nervös när telefonen ringer och jag inte känner igen numret. Är det en försäljare och kommer jag att orka säga ifrån eller slutar det med att jag går med på något som jag absolut inte vill? Det finns ett annat nummer som återkommer på både hemtelefonen och på min mobil och som är kopplat till ett sk. call-center i Kalmar. De ringer oftast vid 9 på morgonen och om ingen svarar i den ena telefonen, så ringder det direkt efter i den andra telefonen. För att slippa höra ett 20-tal ringsingnaler, så brukar jag lyfta luren för att lägga på den igen utan att egentligen svara. Hur kan jag göra för att slippa detta? Jag tror inte på att svara bara för att be personen ifråga om att dra dit pepparna växer. Man kommer ingenstans genom att vara otrevlig.

Halv-fridens.    

Pär är förkyld. Elin är magsjuk. Jag är frisk och försöker hålla mig undan deras bacillusker så gott det går. Jag har styrketränat som planerat. Det gick bättre idag och tack vare små ändringar, så har jag inte ont i rygg eller nacke och det känns bättre i armbågarna. Nästa gång kommer jag att öka på vissa övningar.

Det var dax att beställa hem mediciner och i vanlig ordning föreslås idel billigare alternativ. De påstås innehålla samma verkningsmedel, men det tvivlar jag starkt på. Det är en sak när den föreslagna medicinen är 3-4 kr dyrare än det billigare alternativet, men när det gäller t.ex Sertralin (min huvudsakliga antidepressiva medicin), så skiljde det 102 kr. Etthundratvå kronor! Samma innehåll? Skulle inte tro det! Av bister erfarenhet vet jag att jag är känslig för variationer hos just den medicinen, så jag vågar inte chansa utan finner mig att betala mellanskillnaden. Det är i alla fall en välsignelse att vi har högkostnadsskyddet för jag behövde bara betala endast 118 kr av drygt 1300 kr. Den borgerliga människofientliga regeringen gör sitt bästa för att försämra även den lindringen genom att höja nivåerna för att nå frikort. 

Över till något betydligt trevligare: Selma! En alldeles nytagen bild från ikväll. Elin på mage i hallen mittemot Selmis. Något mörk bild, men vem bryr sig?

Fridens.     

Jag ringde sjukgymnasten i morse och fick en tid redan på fredag, men bara någon minut efter att jag lagt på luren, så ringde jag igen och lämnade återbud. Jag vill inte. Det känns bara fel. Jag orkar inte ta tag i det just nu. Jag försöker själv ett tag till. Som tur är har jag haft en bra ryggdag.

Det är några plusgrader ute nu och det är hur trist som helst. Snön smälter bort även om det blev påfyllning igår kväll och i natt. Det var oplogat, moddigt och slirigt när jag gick en 60 minuters promenad. Mina bästa idéer har jag ofta fått antingen när jag precis ska till att somna eller när jag promenerar och idag kom jag på hur jag ska göra med mina armbågar nu när sjukgymnasten har blivit uppskjuten på obestämd tid. När jag tränar armarna (biceps och triceps), så involveras även underarmarna, men det har inte slagit mig att jag kan stretcha de musklerna som förmodligen har ett eller annat fäste i armbågen. Jag provade en stretch-övning (förssssiktigt) som inte är helt obekant för mig (se bilden) och det kändes faktiskt bättre. Jag har inte haft lika ont idag och efter morgondagens styrketräning, så ska jag absolut lägga till den övningen.

Efter promenaden satt jag i soffhörnet och läste i väntan på att det skulle bli lunchdax. När jag hade läst i en knapp timme, så blev jag trött och det slutade med att jag somnade. Jag satt, rätt upp & ned och sov i säkert mer än en halv timme. Jag kände mig piggare efteråt, men frös som en gris.

Idag kom slutligen brevet med meddelande om att jag har fått en ny läkarkontakt i Södertälje. Jag ska dit den 20 februari klockan 9 på morgonen, så då blir det en så'n där otäck otte-upplevelse igen. Det är i alla fall tur att tågen går hela vägen till Södertälje numera för det tar bara ca 20 minuter att promenera därifrån jämfört med 50 minuter från Östertälje station.

Fridens.    

Efter att ha varit på toaletten vid 9-tiden, så kröp jag tillbaka ned i sängen (det fanns ju ingen promenad på schemat idag) med avsikt att sova mer. Det tog ett tag innan jag somnade om och jag vaknade titt som tätt, men vid ett tillfälle drömde jag intensivt. Jag var arg i drömmen. Folkilsken och irriterad, jag skällde ut grannar och låste dörrar och drog ned rullgardiner för att slippa dem. När jag vaknade, tvärt, var klockan halv 13 och det kändes som om jag hade försovit mig och det tycker jag är det allra värsta sättet att starta en dag på. Det var ju lunchdax för bövelen och jag skulle ju hinna med att både träna och duscha på eftermiddagen!! Jag var på lika dåligt humör som i drömmen. Jag kände inte riktigt igen mig själv när jag gapade och ryade mot Pär och Elin; det fanns lixom ingen spärr. Jag brydde mig inte om att försöka vara trevlig. Det var ångest. Trots all eländig erfarenhet jag har av ångest, så kände jag inte igen den. Sertralin och Lyrica ska jag ta på morgonen eller så tidigt som möjligt och det fungerar inte när jag tar dem så pass sent som jag gjorde idag. Hur var det nu med den där stugan i skogen som jag funderade på för nu pms-häxan är på ingång....... 

Jag styrketränade efter lunch och hoppades att det skulle dämpa ångesten och ilskan. Det blev inte ett av de bättre passen direkt för jag var så himla fokuserad på att utföra övningarna rätt för att inte få mer ont att jag inte var ordentligt koncentrerad. Jag vet att det låter motsägelsefullt. Orken fanns, men inte det rätta flytet. Jag har provat en stretchövning för nacken som jag inte kommer att fortsätta med eftersom den gör ont (sänk huvudet mot bröstet, lägg händerna bakom nacken och töj försiktigt). Efter duschen mådde jag inte så mycket bättre, så jag tog faktiskt en Oxascand och när det var middagsdax, så kände jag mig så pass civiliserad att jag kunde föra ett samtal med Pär. "Life is a bitch and then you marry one." Stackars, min gubbe.

I styrketräningsboken finns ett tips om att man ska böja ryggen bakåt. Man gör hur många framåtböjningar som helst under en dag, men hur många bakåtböjningar gör man? Jag har börjat med att böja ryggen bakåt samt rotera den åt vänster och åt höger varje gång jag reser mig upp från sittande. Jag försöker i alla fall att komma ihåg det. Det är skönt och det kan förbygga framtida ryggproblem, men även dålig hållning. På tal om dålig hållning, så finns ett snabbtest i boken där man kan kolla om man har framtåroterade axlar. Stå framför en helkroppsspegel med armarna hängande längs sidorna. Om handryggarna är riktade framåt, så är troligen axlarna framåtroterade. Handryggarna bör vara riktade utåt sidorna och tummarna framåt. Som jag har fattat det, så hänger framåtroterade axlar ihop med en ihopsjunken hållning som är väldigt påfrestande för kroppen och det påverkar möjligheten att andas ordentligt. Det gällde förmodligen mig innan jag började med MBT-skorna och styrketräningen.

Jag har dragit 2 nitlotter när det gäller böcker. "Tänk på ett tal" visade sig utvecklas till en helt vanlig dötråkig polisdeckare, så den åkte ned i lådan med böcker som jag kommer att ge till Myrorna. Efter den försökte jag läsa "Grand final i skojarbranschen" av Kerstin Ekman, men, näääää. Den tog sig aldrig. Jag har försökt att läsa Kerstin Ekman förut, men lyckades inte ta mig igenom boken den gången heller. Hon anses väl ändå vara en av Sveriges största författare även språkmässigt, så varför i himlens namn skriver människan ihop orden "hur som helst" till ett enda ord??! Dåligt!

O-fridens.    

PS. Elin har fortfarande kontakt med den gifte Skitstöveln och idag träffade hon honom oxå. Besvikelsen är djup. Faktiskt. Det gjorde ingenting för att förbättra mitt humör direkt.

Även om jag bara fick 20 minuter hos min husläkare, så är hon väldigt bra att prata med. I slutänden kunde hon inte göra så mycket, precis som jag trodde, men vi pratade igenom alternativen och hon förklarade vad som skulle kunna vara orsaken till smärtan. Att röntga ryggen skulle inte ge så många svar, såvida inte någonting är skadat och magnetröntgen är egentligen bara aktuellt om en operation skulle vara nödvändig, men det finns inte ens med på kartan vad mig anbelangar. Hela ryggen består av stora muskelgrupper och just i ryggslutet ligger de kors och tvärs, överlappande varandra med idel muskelfästen som gör att det nog är en sjukgymnast som har bästa förmågan och kunskapen att känna sig fram och eventuellt rätta till rörelsemönster. Värken i armbågarna trodde läkaren kommer från muskelfästen där med och det har förmodligen med styrketräningen att göra. Sjukgymnasterna har en kort telefontid i ottan, så det får jag ta itu med på måndag.

Jag steg upp kvart i 7 och då var det fortfarande mörkt. Huuu. Det var 16 minusgrader.    Elin var oxå uppe för hon skulle iväg på sitt första uppdrag för Lärarförmedlarna till ett dagis i Älvsjö. Selma var vaken hon med och fick en stund utanför buren innan Elin gick. Selma är 6 månader nu och växer och är fortfarande vansinnigt söt. Elin gav henne ett nytt smeknamn härom dagen: röjbulle. Jämfört med marsvinen, så är Selmis väldigt röjig, men det är bara kul och jag njuter fortfarande av fördelarna med att vara en ansvarsfri mormor. Titta på det där frambenet på bilden. Selma har vad vi kallar för "Muminben", korta, mjuka och med små tassar. De får man absolut inte röra hur frestande det än är.

Jag hade ett väldigt bra tempo när jag gick till vårdcentralen, till viss del för att hålla värmen, men tempot var bra även åt andra hållet. Klockan var 20 över 9 när jag klev in på Konsum, de öppnar 9. Jag vet inte om jag har varit där så tidigt någon gång. När jag kom hem gjorde jag en andra frukost inklusive en kanna te. Det är nackdelen med att gå upp i ottan: jag måste äta fler gånger än jag brukar och tycker om.

Precis i slutet av läkarbesöket, så tog hon upp att det började bli dax för den årliga provtagningen och det har jag oxå funderat över och jag har bestämt att skippa den i år. Förutom enstaka krämpor, så mår jag bra kroppsligt och provsvaren kommer förmodligen inte att visa annat än att kolesterolvärdet är förhöjt, men eftersom jag vägrar att äta medicin för det och eftersom jag börjar tro att jag kan fortsätta att må bra trots det enstaka värdet, så orkar jag inte riktigt bry mig om det. Jag blir tröttare och tröttare på att gå till läkare och jag drog mig för att boka dagens besök. Jag börjar känna mig halv-gammal och vis, men framför allt envis och med en känsla av att jag kan själv, jag vill själv. Inga fler läkare, tack!

Fredax-fridens.    

Vila, ljuvliga vila. I natt har jag sovit gott, riktigt gott och det kändes att kroppen fick möjlighet att slappna av. Ingen träning idag alltså, men jag tror att den nya ryggövningen tog där den skulle. Det finns många positiva effekter av att träna. Nu har jag styrketränat på egen hand i 7 månader och jag märker en förbättring av vardagsmusklerna t.ex magen och ryggen som gör att min hållning blir allt bättre. Jag orkar hålla mig rak i ryggen vilket leder till att jag känner mig mindre trött och mindre klunsig. Aptiten är bättre vilket leder till att jag känner större motivation att äta det jag mår bra av som i sin tur minskar socker- och kolhydratsuget. Hjärnan får en massa syrerikt blod som gör att jag känner mig alertare och har lättare att koncentrera mig. Ni som läser min blog kanske inte håller med utan tycker att inläggen är precis lika svamliga som vanligt.

Fridens.