Ett besök hos dr Levaxin och den här gången skulle jag faktiskt dit och den här gången kom jag ihåg att inte ta Levaxin på morgonen. Det gick fort som det alltid gör och efteråt gick jag ned till labbet och lämnade prover.

Innan jag åkte hem igen, så gjorde jag en avstickare till Åhléns och köpte 2 Mavala-lack i lila och rött. Jag har börjat lacka finger-naglarna igen efter ett uppehåll på många år då mina naglar, främst tumnaglarna, har varit förstörda pga psoriasis. Nu för tiden är tumnaglarna nästan helt släta och det går alldeles utmärkt att lacka utan att det blir fult och det är roligt igen! Mavala är mitt favoritmärke bland nagellack med IsaDora på en hedervärd andraplats. Det är lätt att måla med, det täcker och det är hållbart som få andra märken. Flaskorna är små vilket förhindrar att det hinner torka ihop innan jag har använt det färdigt och det kostar inte mer än 45 kr/styck och det är väldigt överkomligt.

Idag kom läkarutlåtandet!!!!! Ömäjsing! Jag vet, ärligt talat inte vad jag skulle ha gjort om det inte hade kommit.......... Sjunkit ännu längre ned antagligen, men i stället infann sig en lättnad modell mindre och den här dagen blev inte så tokig, trots allt. Det är ett bra utlåtande och jag har svårt att se hur FK:s läkare ska kunna feltolka det på något sätt eller anse att det saknas något eller peta i detaljer. Tack, AH - det satt långt inne! Nu har jag tagit kopior av alla handlingar som ska skickas in för att få ett eget exemplar av allt och så har jag kuverterat originalen, satt på 2 frimärken för säkerhets skull och dessutom skrivit dit avsändare vilket jag sällan gör. Inget får gå fel! I morgon postas det, min ersättning går ut om precis 3 veckor och sedan är det bara att vänta.......

Pär och Elin fixar veckohandlingen på Coop i Södertälje. Det ska finnas en Aladdin-ask med bara mörka praliner och den finns med på handlingslistan.

I morgon, klockan 9.15 ska jag infinna mig på Af i Tumba. Isch! 

Fridens.          

SATS. Inget vidare. Jag hoppade över "lår-maskinen" för att se om den har med efter-träning-värken-i-knäna att göra. Det blev bara 4 minuter på cross-trainern. Ingen ork. Luften och lusten gick ur mig och jag fick ont i höger knä, så jag avbröt. Så här, ett par timmar efteråt, så har jag faktiskt inte lika ont i knäna, så det verkar som att det är "lår-maskinen" som spökar och i fortsättningen stryker jag den ur programmet. Benen får sitt tack vare de 2 andra "lår-maskinerna" och mina promenader. På fredag ska jag prova att ta mina "smalsulade" MBT-skor som träningsskor och byta cross-trainern till löpbandet i stället för knänas skull.

Nu har jag läst ut "Dödssynden" och jag rekommenderar den absolut! Det är en bra bok även om jag tycker att baksidestexten var lite vilseledande då det inte alls handlade speciellt mycket om rättegången i fråga. Dessutom har jag lite svårt att begripa vad det var som var så upprörande när den kom ut första gången 1960 trots att jag förstår att en del har ändrats under de 50 år som har passerat sedan dess. Jag vill rekommendera boken av en annan anledning oxå och det är den suveräna, underbara översättningen av Jadwiga P Westrup!!!! Boken är skriven på 60-talet och utspelar sig i mitten av 30-talet och J P Westrup har verkligen ansträngt sig med att få till ett tidsenligt språk! Det här är en översättning som även den mest kräsne språkälskaren kan uppskatta.

I dagsläget är det inte mycket i mitt liv som får mig att må bra. I princip ingenting. Någonting måste ändras och det snart. Frågan är bara vad och hur. Jag mår så in i helvete dåligt!!!!!!!!!

Hur brukar ni göra om ni upptäcker att boken ni precis har börjat läsa är helt fel för tillfället? Brukar ni slänga den? Det gjorde jag idag! Eftersom jag inte hade många sidor av "Dödssynden" kvar att läsa, så hade jag med mig en reservbok, "När dimman lättar" (en bok med löjligt stort tryck à la lättläst). Jag behövde bara läsa 3 sidor innan jag insåg att om jag fortsatte att läsa denna ytliga, äckel-puttenuttiga skitboken, så skulle jag komma att må (om möjligt) ännu sämre. Något i stil med att ".....hennes hår var tjockt och spänstigt och ville ogärna hållas fast i någon håruppsättning. Det var egensinnigt, men ändå mjukt och följsamt precis som hon själv var." Kräkvarning! Jag försökte riva itu boken, men det gick inte, men jag kunde i alla fall dumpa den i närmaste papperskorg. Kanske kommer jag att ångra mig, förmodligen inte. Risken att jag köper den igen finns eftersom köp av dubbletter har inträffat mer än en gång....... Att slänga boken i en papperskorg för att slippa ha den hemma var ett tydlig och känslomässig reaktion på ångest. Undrar vad jag ska läsa nu? Jag har i alla fall 7 böcker kvar att välja mellan.

O-fridens.

.........behöva må så här dåligt??!! Ångesten river och jag är snäsig. Jag blir kallad för surdeg och grinig. Det rör mig inte i ryggen eftersom jag helst av allt skulle vilja --------- !

O-fridens

En lååååååååååångpromenad i sällskap av Pär. 100 minuter vilket var i alla fall en kvart för länge med tanke på att jag hade gårdagens styrkepass kvar i kroppen. Det är inte kul att inte orka så mycket som jag vill....... Det var riktigt skönt ute, bara 7 plusgrader och mängder av löv på marken. Jag fick klappa en katt oxå!    

Fridens.

.......konditionsträning så tråkigt?!!!! Efter att kört igenom mina maskiner, så blev det 7 minuter på cross-trainern (en liten ökning), men det är ju så satans trist att jag verkligen måste tvinga mig själv till det. Det var över huvud taget trist att träna idag. Jag vet inte varför.

Jag är så in i helvete leds på min feta, överäckliga kropp!!!!

O-fridens.

Pär skjutsade mig till psyk-doktorn i morse. Det var inte utan att det kom minnesbilder av alla tidiga morgon-skjutsningar som gjordes medan jag genomgick ect-behandlingarna. Usch! Den här gången, så körde han rakt fram i den korsningen där han förut svängde vänster för att komma till sjukhuset. Jag anmälde mig klockan 9.05 för min besökstid 9.15 och fick direkt veta att AH var minst 10 minuter försenad. Det var då själva f-n! När hon väl kom inrusande och FAKTISKT ursäktade sig, så var hon 20 minuter sen.

Det blev ett bättre samtal den här gången tack vare att jag mådde lite bättre än för en månad sedan och av den anledningen orkade prata. Resultatet blev att jag ska öka Tryptizolen från 50 mg till 75 mg och dessutom ta dem vid 20-tiden på kvälllen, så att jag får mer hjälp med sömnen för som sömnen är nu, så tar det kanske 1 timme innan jag somnar och jag vaknar alltid vid 1-tiden och vid 3-tiden och det är lite olika med hur lätt det är att somna om. Jag ska även öka Fluanxolen till det dubbla dvs. 2 mg och de ska jag ta så snart jag vaknar eftersom de är "igångsättande" jämfört med Tryptizol som är lugnande. Det låter som uppåt-tjack respektive nedåt-tjack. Jag sa att jag hade väntat mig må bättre än jag gör av Tryptizolen och hon höll med om det och det var därför dosen ändrades.

När det gäller läkarutlåtandet, så fick jag inte med mig det, men hon lovade att hon skulle skriva och posta det idag för hon hade avsatt hela eftermiddagen till att skriva diverse utlåtanden och det tar ungefär 1 timme / utlåtande. Jag vågade mig på att säga att jag inte riktigt litade på henne när det gällde det här. Förra gången sa hon att hon skulle skriva ett utlåtande och posta det till mig, så att jag kunde gå igenom det och komma med eventuella ändringar. Hon såg lite skamsen ut faktiskt. Nu lovade hon dyrt och heligt att det skulle skrivas idag och att jag har det senast tisdag. Nu gäller det, med andra ord! Jag vet inte vad jag gör om inte jag får det där förb****** utlåtandet i nästa vecka. Vi gick igenom hur hon skulle skriva och jag tror att det blir bra.

Det blev en halv timmes promenad från Södertälje centrum till Östertälje station och det var ganska tungt, men ändå skönt. När jag kom hem duschade jag och sedan fixade jag äggröra och bacon till lunch och en kanna te förstås och smakade utmärkt.

Notering om Tryptizolen: jag har alltid tagit dem på morgonen med alla andra mediciner. Vid 14-15-tiden har jag alltid blivit, så trött att jag har suttit och sovit! Det här borde rätta till sig när jag börjar ta den medicinen vid 20 på kvällen i stället. Jag börjar i morgon.

"Det fördolda" är inte bra. Jag har läst halva, men den tar sig inte. Jag byter till en klassiker i stället, "Dödssynden".

Fridens.   

Jag promenerade tur och retur Salem idag för att hämta ut mediciner. Det var skönt trots att jag fortfarande är mörbultad, men idag kan jag lyfta armarna utan att kvida. Det blåser kalla vindar nu. Solen skiner, men sensommarvärmen är borta. Det blåste som 17 igår vilket var ett tydligt tecken på att vindarna har vänt och hösten har fått ordentligt fäste.

Jag skulle ha åkt till Arbetsförmedlingen i morgon, torsdag, men eftersom jag lyckades få en återbudstid (på exakt samma tid: 9.15) hos den svårfångade idiot-läkaren, så fick Af flytta på sig och jag ska dit om en vecka i stället.

Jag mår inte bra och det kommer jag att ta upp med AH i morgon. Varje dag är en ren kamp från uppstigning till sänggående. En kamp att hålla ångesten stången. En kamp att hålla meningslösheten stången. En kamp att få dagen att gå över huvud taget. Jag känner mig konstant gråtfärdig. En ökning av Tryptizol? När Pär ringde och tjôtade igår, så fick han veta att AH förmodligen inte kommer att arbeta kvar, men trots det, så har jag inte fått någon tid hos henne före den sista oktober! Som jag skrev igår: jag kommer inte att lämna hennes mottagning utan ett läkarutlåtande! Värdelösa förbannade skit!!!!!

O-fridens.

......på att Pär ska sms:a en tid när vi ska träffas på Konsum för vecklhandling.

Jag är så dj-va trött idag och jag har en fruktansvärd det-var-faktiskt-2-månader-sedan-sist-träningsvärk i heeeela kroppen, utom huvudet och fötterna och händerna.

Med hjälp av Pär som har ringt psyk i Södertälje och tjatat, så har jag lyckats få en tid hos AH på torsdag morgon. Precis samma tid som den jag fick hos Arbetsförmedlingen. Jag kommer att boka om Af nu när jag äntligen har fått den svårfångade idiot-läkaren på kroken! Hon skulle ha skrivit ett utlåtande som hon skulle ha skickat hem till mig för genomläsning innan vårt nästa möte, men icke. På torsdag kommer jag inte att gå därifrån förrän jag har ett utlåtande med mig hem!

O-fridens.