Pär skjutsade mig till psyk-doktorn i morse. Det var inte utan att det kom minnesbilder av alla tidiga morgon-skjutsningar som gjordes medan jag genomgick ect-behandlingarna. Usch! Den här gången, så körde han rakt fram i den korsningen där han förut svängde vänster för att komma till sjukhuset. Jag anmälde mig klockan 9.05 för min besökstid 9.15 och fick direkt veta att AH var minst 10 minuter försenad. Det var då själva f-n! När hon väl kom inrusande och FAKTISKT ursäktade sig, så var hon 20 minuter sen.

Det blev ett bättre samtal den här gången tack vare att jag mådde lite bättre än för en månad sedan och av den anledningen orkade prata. Resultatet blev att jag ska öka Tryptizolen från 50 mg till 75 mg och dessutom ta dem vid 20-tiden på kvälllen, så att jag får mer hjälp med sömnen för som sömnen är nu, så tar det kanske 1 timme innan jag somnar och jag vaknar alltid vid 1-tiden och vid 3-tiden och det är lite olika med hur lätt det är att somna om. Jag ska även öka Fluanxolen till det dubbla dvs. 2 mg och de ska jag ta så snart jag vaknar eftersom de är "igångsättande" jämfört med Tryptizol som är lugnande. Det låter som uppåt-tjack respektive nedåt-tjack. Jag sa att jag hade väntat mig må bättre än jag gör av Tryptizolen och hon höll med om det och det var därför dosen ändrades.

När det gäller läkarutlåtandet, så fick jag inte med mig det, men hon lovade att hon skulle skriva och posta det idag för hon hade avsatt hela eftermiddagen till att skriva diverse utlåtanden och det tar ungefär 1 timme / utlåtande. Jag vågade mig på att säga att jag inte riktigt litade på henne när det gällde det här. Förra gången sa hon att hon skulle skriva ett utlåtande och posta det till mig, så att jag kunde gå igenom det och komma med eventuella ändringar. Hon såg lite skamsen ut faktiskt. Nu lovade hon dyrt och heligt att det skulle skrivas idag och att jag har det senast tisdag. Nu gäller det, med andra ord! Jag vet inte vad jag gör om inte jag får det där förb****** utlåtandet i nästa vecka. Vi gick igenom hur hon skulle skriva och jag tror att det blir bra.

Det blev en halv timmes promenad från Södertälje centrum till Östertälje station och det var ganska tungt, men ändå skönt. När jag kom hem duschade jag och sedan fixade jag äggröra och bacon till lunch och en kanna te förstås och smakade utmärkt.

Notering om Tryptizolen: jag har alltid tagit dem på morgonen med alla andra mediciner. Vid 14-15-tiden har jag alltid blivit, så trött att jag har suttit och sovit! Det här borde rätta till sig när jag börjar ta den medicinen vid 20 på kvällen i stället. Jag börjar i morgon.

"Det fördolda" är inte bra. Jag har läst halva, men den tar sig inte. Jag byter till en klassiker i stället, "Dödssynden".

Fridens.   

 

sussi

6 oktober 2011 19:51

Håller nu tummarna att du får rätt balans med doshöjjningen. Och framför allt att utlåtande kommer på Tisdag.

http://fritidsforskare.wordpress.com

Ewa

7 oktober 2011 14:10

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...