Igår, lördag, startade jag aldrig ens upp datorn och därför bloggade jag inte heller, men det hände inte så mycket. Jag städade och jag städade noga - allt för att det skulle räcka länge och för få tiden att gå. Det var bra städväder oxå: gråmulet och småregnigt.

Idag strålar solen igen och det är runt 10 plusgrader. Jag gick en 90 minuters promenad. Jag tog det lugnt i början eftersom allt kändes tungt, men efter ett tag kom orken och jag ökade tempot. Nog tusan hjälper allt promenerande för orken blir allt bättre och det märkte jag framför allt i en lång, småseg backe som finns på Ut-på-landet-rundan och som jag klarade utan att dra ned på tempot. Jag smygvägde mig innan duschen och det går åt rätt håll, så mycket kan jag säga och det trots att jag nyss hade ätit och trots en långpromenad i benmusklerna.

Vad övrigt är är eländes elände! Jag mår inte bra. På förmiddagen mår jag skit och har ångest tills att Fluanxolen kickar in och så blir det uthärdligt till framåt 15-tiden när ångesten kommer tillbaka och jag inte gör annat än tittar på klockan och hoppas att da'n ska ta slut. Vid 18-tiden brukar det lätta igen och klockan 19 tar jag Tryptizolen som hjälper mig resten av kvällen och som oxå gör att jag somnar och sover utan problem. Nästa dag börjar allt om igen...... Det är inte vad jag kallar för livskvalitét direkt och som det känns nu, så tvivlar jag på att Tryptizolen fungerar som den ska för inte f-n ska jag väl må så här efter nästan 2 månader med medicinen och dessutom ideliga ökningar av dosen??! Jag har telefontid med läkare AH den 1 november och då ska jag ta upp ännu ett byte.

O-fridens.