SATS. Inget vidare. Jag hoppade över "lår-maskinen" för att se om den har med efter-träning-värken-i-knäna att göra. Det blev bara 4 minuter på cross-trainern. Ingen ork. Luften och lusten gick ur mig och jag fick ont i höger knä, så jag avbröt. Så här, ett par timmar efteråt, så har jag faktiskt inte lika ont i knäna, så det verkar som att det är "lår-maskinen" som spökar och i fortsättningen stryker jag den ur programmet. Benen får sitt tack vare de 2 andra "lår-maskinerna" och mina promenader. På fredag ska jag prova att ta mina "smalsulade" MBT-skor som träningsskor och byta cross-trainern till löpbandet i stället för knänas skull.

Nu har jag läst ut "Dödssynden" och jag rekommenderar den absolut! Det är en bra bok även om jag tycker att baksidestexten var lite vilseledande då det inte alls handlade speciellt mycket om rättegången i fråga. Dessutom har jag lite svårt att begripa vad det var som var så upprörande när den kom ut första gången 1960 trots att jag förstår att en del har ändrats under de 50 år som har passerat sedan dess. Jag vill rekommendera boken av en annan anledning oxå och det är den suveräna, underbara översättningen av Jadwiga P Westrup!!!! Boken är skriven på 60-talet och utspelar sig i mitten av 30-talet och J P Westrup har verkligen ansträngt sig med att få till ett tidsenligt språk! Det här är en översättning som även den mest kräsne språkälskaren kan uppskatta.

I dagsläget är det inte mycket i mitt liv som får mig att må bra. I princip ingenting. Någonting måste ändras och det snart. Frågan är bara vad och hur. Jag mår så in i helvete dåligt!!!!!!!!!

Hur brukar ni göra om ni upptäcker att boken ni precis har börjat läsa är helt fel för tillfället? Brukar ni slänga den? Det gjorde jag idag! Eftersom jag inte hade många sidor av "Dödssynden" kvar att läsa, så hade jag med mig en reservbok, "När dimman lättar" (en bok med löjligt stort tryck à la lättläst). Jag behövde bara läsa 3 sidor innan jag insåg att om jag fortsatte att läsa denna ytliga, äckel-puttenuttiga skitboken, så skulle jag komma att må (om möjligt) ännu sämre. Något i stil med att ".....hennes hår var tjockt och spänstigt och ville ogärna hållas fast i någon håruppsättning. Det var egensinnigt, men ändå mjukt och följsamt precis som hon själv var." Kräkvarning! Jag försökte riva itu boken, men det gick inte, men jag kunde i alla fall dumpa den i närmaste papperskorg. Kanske kommer jag att ångra mig, förmodligen inte. Risken att jag köper den igen finns eftersom köp av dubbletter har inträffat mer än en gång....... Att slänga boken i en papperskorg för att slippa ha den hemma var ett tydlig och känslomässig reaktion på ångest. Undrar vad jag ska läsa nu? Jag har i alla fall 7 böcker kvar att välja mellan.

O-fridens.