Jag har städat idag. Igen. Gör människan inget annat än städar?! Det känns inte så och nu är jag mätt på städning. Proppmätt. Det var den vanliga, återkommande städningen som jag i fortsättningen kommer att kalla lätt-städning jämfört med de senaste veckorna. Den här gången slapp jag ta vardagsrummet och förutom badrummet, så handlade det mest om damm och småskräp, men det är nu det gäller att hålla efter, så att det inte slammar igen på samma sätt. 4 veckor kvar till nästa städning - 4 veckors vila. Jäss!!

Pär och jag såg "Casablanca" och den är helt klart överreklamerad. Den är inte dålig, men den är absolut varken fantastisk eller oförglömlig.

Jag vaknar fortfarande med igenklibbat öga, men både igår och idag har jag hållit mig inomhus i halvdager och det hjälper. Jag har heller inte haft huvudet instucket i dammoln i flera timmar. Idag har jag bara behövt badda 1 gång och ögondroppa 2 gånger. Igår satte jag handen på fönsterbrädan i sovrummet och kände en hinna som av damm, men när jag drog med fingret, så blev det inte svart utan gult, pollengult.

Idag tog Elins kusin examen från Scanias industrigymnasium (en suverän betald utbildning med jobbgaranti som nu har försvunnit). Tänk att den lille blonde knubben som var så galen i snören har vuxit upp. Vart tar åren vägen? Pär var med på hans utspring i eftermiddax, men inte jag. Det är knappt 1 år sedan Elin tog examen och det är en dag som jag fortfarande mår dåligt av (det är det sista stycket i inlägget jag syftar på). När jag sedan minns hur hela den sommaren blev och hur alltihop slutade och sedan Elins själmordsförsök i december........ Jag har så mycket ilska kvar!!! Om jag träffade Skitstöveln idag, så skulle jag flyga på honom med klorna ute, kanske inte med samma frenesi som jag skulle ha gjort i vintras, men nog skulle jag ge mig på honom. Jag behöver nog prata om det här med LG.

Trots allergiklibbiga ögon, så älskar jag försommaren! Att lyssna på fågelkvittret när dagen går mot kväll och känna doften av syrén som blåser in genom det öppna fönstret.

Jag tror jag såg "Rainman" när den gick på bio 1988, men jag var nog för omogen för att kunna uppskatta den. Pär och jag såg den nu ikväll och det är en höjdare!

Idag är det en månad sedan första tejpningen av foten. Jag klippte bort den sista tejpen idag och firade genom att ta en stående långdusch med både ansiktsmask, skrubb och hårinpackning. Jag har börjat ha på mig tofflorna hela tiden, när jag är uppe och går och det känns bättre än att gå utan. Stöd och dämpning. Nästa gång jag går ut, så blir det premiär för hälkuddarna. Jag finns med på väntelistan hos Fysioterapiteamet för stötvågsbehandling.

Du skall icke tänka ringa

om den som icke våga

gå ut till morgondagens

och andra dagars plåga.

Du skall blott söka minnas

som svar uppå en fråga,

att alla ej är vävda

av samma sega tåga.

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden."

Idag städade jag det sista rummet (på nedervåningen), vardagsrummet och det tog ca 6 timmar. Det var nog det minst slitiga rummet för det var övervägande dammtorkning. Det luktar rent och fräscht tack vare det skurade golvet och fönstret är så rent att det inte syns, men i övrigt är resultatet inte lika synligt som i badrummet och köket. Jag har flera smålådor där diverse hemlösa prylar huserar och där fanns det massor att rensa ut, så till den milda grad att jag nu har en låda som är helt tom. Jag älskar att rensa och att göra mig av med prylar och skräp, det får mig att känna mig lättare. Åtgärd numro 6 - check!

Ryggen tog inte speciellt mycket stryk den här gången, ingen känsla av att allt låser sig och foten klarade sig oxå, men förmodligen uppskattade inte allergiögonen allt damm. Jag vaknade med ett högeröga som var igenklibbat och lika rött som ett stoppljus och jag har ögondroppat och baddat flera gånger.

Inget mer spring hos sjukgymnasten och inga fler onsdagar i städandets tecken - vad ska jag göra med all tid? Jag tänker ta upp träningen nästa vecka, både promenader och styrketräningen och jag ska klämma in ryggövningarna oxå.

Den åttonde tejpningen som visade sig bli den sista. Nu ska tejpen sitta i ca 4 dagar och efter det gäller de hälkuddar som jag beställde och som kom idag, hälkuddar och tålamod. Tålamod, jo, pyttsan! Jag har suttit inspärrad i 4 veckor nu och håller på att bli knäpp och allt mer deprimerad. Hur tusan ska jag kunna ha tålamod att hålla mig i skinnet i kanske så lång tid som ett år?! Stötvågsbehandling (Radial Shockwave Therapy) blir nästa steg. En behandlingsform som använts länge vid njursten och när det handlar om hälsporre, så gör stötvågorna att ärrvävnader och kalkbildningar krossas vilket, åff kårs, stimulerar läkningen. Behandlingen är dyr (500-700 kr/behandling och det rör sig om ca 4 stycken), men jag hittade en klinik inne i Stockholm som tar frikort och jag har kontaktat dem. De har en väntetid på 6 veckor, men det har jag tålamod till. Tror jag.

Jag promenerade till vc, men jag tog faktiskt bussen tillbaka. Allergin är hemsk idag med och jag har maxat dosen för ögondropparna och jag får en viss lindring av att badda runt ögonen med ljummet vatten när det känns som om de är på väg att klibba ihop.

Varför måste jag ta så många antidepressiva och ångestdämpande mediciner?

Varför fungerar inte LCHF för mig?

Varför fick jag en tjurig hälsporre som inte läker som jag vill?

Varför fick jag sån SKIT-DNA??!!!

Klockan 13, läkare EK, 55 minuter. Jag träffade min dårdoktor. Under den första delen av vårt långa samtal, så enades vi om att höja Sertralindosen från 100 mg till 150 mg under 2 veckors tid för att jag förhoppningsvis ska ta mig upp ur den förlamande depressiva gropen. Om 2 veckor ska hon ringa mig och då ska vi bestämma om jag även ska lägga till Lamotrigin som fungerar som stämningshöjare (hennes uttryck). Det är de Tunga Tankarna som gör att jag inte kan ha det så här längre. De förlamar och de ger mig ångest (jag tog en Oxascand innan jag gav mig iväg), de drar mig ned i negativ dy lika effektivt som blytyngder skulle ha gjort. Under den andra och resterande delen av samtalet, så pratade vi om den huvudsakliga orsaken till att jag mår så dåligt: min vikt. "Men jag tycker inte att du är så tjock. Ewa" sa hon. Jag svarade att jag väger 100 kg och att det inte är acceptabelt, men hennes kommentar fastnade och jag har lyssnat till den flera gånger. Den värmer, den behövdes. Jag var gråtfärdig flera gånger under samtalets gång. Jag tänker ge mig själv några veckor medan medicinen får göra rätt för sig och sedan får jag förhoppningsvis ork, lust och energi till att hitta en lösning till min övervikt för jag inser nu att jag inte kan fixa det själv.

Klockan 14, samtalskontakt LG, 60 minuter. Jag lyckades få in veckans samtal i samband med läkarbesöket för att slippa åka 2 gånger, men det tog på krafterna. Vi pratade mest om acceptans och jämförande. Hur ska jag göra för att lära mig att acceptera mig själv och hur ska jag göra för att det ständiga jämförandet med andra människor inte ska utfalla till min nackdel? Att jämföra sig själv med andra är något som alla gör mer eller mindre automatiskt, men när vi hela tiden matas med ouppnåeliga ideal, så kan jämförandet inte sluta i annat än elände. Jag behöver bara gå till Konsum för att jag ska bombas med alla människor som jag tycker är smala och verkar må så satans mycket bättre än jag. Vältränade damer och herrar som kliver ut från gymet (ja, det finns ett gym i vårt lilla, lilla centrum). När jag passerar tidningshyllan, så strålar alla lyckliga nunor mot mig medan de gapar om att jag gick ned 50 kg med LCHF eller jag började löpträna för ett år sedan och nu ska jag springa matathon eller jag var sjukskriven under flera år och nu driver jag ett framgångsrikt företag. När jag är hemma och tittar på en serie, så är varenda jävel smal och snygg och i början av avsnittet bråkar alla med varandra och efter 40 minuter, så ber alla varandra om förlåtelse och älskar varandra - idealisk problemlösning. När jag läser bloggar om andra som väger för mycket, så går de ned kilo efter kilo med LCHF och de mår så satans bra. Människor över huvud taget är så aktiva och sociala att det tar knäcken på mig! Jag sa till LG att det enda sättet att komma undan detta ständiga jämförande är att flytta ut till en stuga i skogen och att det ändå är där jag borde vara eftersom jag har svårt att tro att jag har något positivt att tillföra som familjmedlem eller medmänniska. Att välja mellan pest och kolera där pesten utgörs av att försöka gå ned i vikt, att lägga om livsstil och koleran utgörs av att acceptera mig själv om jag inte skulle lyckas gå ned i vikt. För övrigt, så känns det bättre och bättre med LG och tillsammans med EK, så är jag i trygga händer. Alltid nå't.

Igår blåste det rent fantastiskt och det regnade större delen av eftermiddagen och kvällen och jag blev något förvånad över att solen sken i morse och temperaturen drog sig upp emot 20 grader. Jag velade en hel del innan jag kom iväg. Jacka eller inte, paraply eller inte. Till slut gick jag utan vare sig jacka eller paraply. Så länge det inte blåste var det sommarvarmt, men när jag kom ut efter min dubbelträff, så regnade det. "Jaha, ja" var min reaktion. Ingen förvåning direkt för jag hade det på känn; om jag hade haft paraply eller jacka, så hade det banne mig inte regnat. Alla vet ju att det fungerar så. Regnet avtog medan jag gick till Södertälje central och jag blev inte blöt, bara fuktig. Klockan var 16 när jag kom hem och jag lade mig i soffan direkt. En timme senare åt jag middag tillsammans med Pär och sedan återvände jag till soffan där jag sov av och till fram till klockan 19. Jag diskade, gjorde te och såg 2 avsnitt av "Brothers & Sisters" där de bråkade med varandra för att sedan falla i varandras armar. Kräkvarning. Allergin har varit vidrig idag och särskilt vänster öga rinner och svider.

Jag läser en sååååå bra bok just nu, "Sågverksungen" som utspelar sig under Sveriges första riktiga strejk, sågverksstrejken i Svartvik försommaren 1879. Strejken startade på dagen för 134 år sedan . Jag älskar den här sortens historiska romaner där fakta blandas med fiktion och man får veta mycket om den tidens levnadsförhållanden, sociala regler, matvanor, religion osv. Det finns 3 böcker till om Bricken Eriksson - ålrajt!

Sovrummet tog  femochenhalv timme, ungefär som badrummet. Städningen är inte lika synlig som i de tidigare rummen, men fönstret är putsat och så rent att det nästan är osynligt och garderobsdörrarna är inte längre smutsfläckade. Sängen har rena lakan och täcken och kuddar har vädrats i flera timmar. Det har varit mulet och bara 13 grader vilket innebär låga pollenhalter, så jag har inte bäddat in allergi i sängen. Jag tvättade madrassöverdraget och blev oglatt överraskad när jag upptäckte hur smutsigt det var under det, jag inbillade mig att det skulle skydda sängen från det, men det gick att få bort med dammsugaren. Vi har lådor under sängen för förvaring av diverse prylar och visst är det en smart lösning, men lådorna är en jäkla dammsamlare. Fy, vilka dammråttor som hade byggt bo under sängen!

Vi har en hylla på väggen ovanför sängen. Pär har sina olästa böcker där och de är numera så många att travarna ser farliga ut där de ringlar upp längs väggen. Jag har 12 porslinsänglar som vakar över mig på min halva av hyllan, men idag lindade jag in varje ängel i skyddande papper och lade allihop i en låda. Om det visar sig att hela tillvaron går käpprätt åt h-vete (mer än den redan har gjort) och jag får mardrömmar varje natt, så får jag väl ställa tillbaka dem. De är bara ena dammsamlare känns det som och det lediga hyllutrymmet fick Pärs böcker ta över. Nu är travarna lägre och mindre hotande. Nu har jag bara vardagrummet kvar och jag börjar bli riktigt skicklig på att få det rent och jag har blivit skadad oxå för när jag ser en film, så kan jag bara tänka på alla prylar som finns i ett rum som behöver dammtorkas och om möblerna står på ett sätt som gör det svårstädat för att inte tala om lampor och tavlor......

Den här sortens städning tar på krafterna och jag kommer att tänka efter både 1 och 2 gånger innan jag ger mig på det igen. Varje rum har tagit ungefär en normal arbetsdag i effektiv tid och jag tycker att jag förtjänar en belöning med stort B och inte bara en fisig Cola. Jag ska fundera på saken.

Jag har lite ont i ryggen, men den har inte låst sig. Det är foten och handleden som tog stryk av den här städningen.

Det är bara jag och fyrbeningarna hemma ikväll. Elin är hos pojkvännen och Pär har åkt till Gotska sandön med sin syster och hennes son.

20 över 7 väcktes jag av åska! Det kom några rejäla smällar och sedan öste regnet ned. Väckningsfavoriterna är åska, att få vakna av mig själv och att bli väckt av ett marsvinstryne i ansiktet.

Tejpning idag igen. Jag räknade till 13 tejpremsor ovanpå en skyddande, tunn linda. Jag hade ont i hälen idag och jag är alltid öm efter behandlingen. Promenad 25 minuter dit och 30 minuter hem.

Jag satt i soffhörnet och läste igen och jag somnade igen! Den här gången hade jag en kudde bakom huv'et och jag sov i nästan 2 timmar.

En annan favorit i repris förutom att sova i soffan är "Kim Novak..." av Håkan Nesser. Det är nog 4 eller till och med 5 gången jag lyssnar på den.