Det som skiljer författarkurs 2 från 1 är att jag nu har en bokidé och använder den i de flesta av kursens övningar och det som har med boken att göra publicerar jag inte här i bloggen. Därför har jag inte med lika många texter under den här kursen, men just idag kommer det några olika långa i olika övningar.

”Being gorgeous” - en övning som är inspirerad av Ursula le Guin. En lek med ord och hur de låter när man läser texten högt. En 5-minutare.

Temat är "Drunkna"

Morgon. Det är det första ordet varje dag. Sedan följer de ett efter ett och ibland kommer de i en störtflod som nästan dränker mig. När jag väljer själv kommer de i lagom doser. Jag får möjlighet att smaka på dem. Att ljuda dem. Att fundera på deras ursprung. Att tänka ut hur de kan användas. Då drunknar jag inte. Då simmar jag med långa, framåtdrivande simtag. Då har jag inget behov av att nå andra sidan. Jag kan stanna till och bara flyta. Lyssna. Fundera. Överväga. Välja. Vraka. Rata. Älska. Det sista ordet är kväll. Jag kan somna med en bra känsla i magen om jag har lyckats sätta ihop några av orden i en bra text. Det känns i magen. Magen är sista ordet för

dagen.

"Gestaltning." Det är 2 frågor som gäller vid gestaltning: "Hur ser man det?" och "Hur märker man det?".

4. Pappa var glad över sin nya flickvän men dottern var svartsjuk.

Ett skärande ljud trängde sig in i Jonnas dröm. Det verkade aldrig ta slut. När hon till slut var vaken kände hon igen det: pappa visslade. Åh, gud, vad han visslade dåligt! Var det meningen att Jonna skulle kunna höra någon sorts melodi. Det lät mer som en tekokare som fått spatt. Hennes pappa visslade på morgonen för att han var förälskad. Han brukade vissla förut också och då lät det inte lika illa. Det verkade som att ju kärare han var desto värre lät det. Efter att Jonna duschat och gjort sig i ordning för skolan gick hon för att äta frukost. Det skärande ljudet hördes fortfarande. Hur orkade han?

”God morgon, min allra vänaste Jonna! Vad önskas till dagens första mål? Gröt, rostat bröd, te, youghurt eller kall pizza?

Jonna kunde inte motstå hans goda humör och hon log stort tillbaka.

”Jag skulle vilja ha te och kall pizza, tack!” Hon satte sig på sin vanliga plats vid bordet, närmast fönstret.

”Te och kall pizza ska du få!” Han ställde fram en tallrik med två bitar kall capricciosa och en mugg med te. En liten kanna med mjölk och en skål med socker stod redan på bordet.

Nu såg Jonna att det var dukat för en tredje person.

”Är Tyra här?”

”Jajamän, hon förgyllde min natt och min morgon och hon kommer att hedra vår enkla frukost med sin närvaro.”

Han satte sig ned med sin gröt och en mugg kaffe.

”Ok, Jonna, vad har du på schemat idag?”

”Vi ska skriva uppsats på svenskan.”

”Jag älskade uppsatsskrivning!”

”God morgon!” Tyra var duschad och klädd för ännu en dag på banken. Hon valde samma frukost som Jonna och satte sig bredvid pappan. De gav varandra en puss.

”Tyckte du om uppsatsskrivning i skolan, Tyra?”, frågade pappa.

”Verkligen inte! Jag älskade siffror och samhällslektionerna. Hur så?”

”Jonna har uppsatsskrivning i dag.”

”Vad ska du skriva om?”, frågade Tyra.

”Det har inte du med att göra.”, snäste Jonna. Hon hade ätit den ena pizzabiten och smuttat på teet, men nu kunde hon plötsligt inte få ned en bit till.

”Tack för frukosten, pappa, men nu måste jag gå om jag inte ska komma för sent.”

Pappa verkade inte höra henne och det kunde ha att göra med att han hade Tyras tunga halvvägs in i sitt huvud. Plötsligt brände tårar till i Jonnas ögon och hon skyndade sig där ifrån.

Mer gestaltning.

6. På morgonen hittade hon ett spädbarn på trappan.

Sofias kropp ekade av tomhet. Hon kände sig värdelös och okvinnlig. Ett tomt käril utan funktion. Varför nekades hon det som varje kvinna hade rätt till? Varför fick inte hon ett barn? Niklas orkade inte längre och hade packat ihop sina saker och nu var huset lika tomt som hon själv. Hon orkade inte mer hon heller. Det fanns inget fel hos henne. Det fanns inget fel hos Niklas. Trots det blev hon aldrig gravid. Om hon inte fick ett barn kunde hon inte se någon mening med sitt eget liv. Det var barn som var meningen med allt. Hon såg på det bleka ljuset utanför att dagen knappt hade börjat, men hon kunde inte somna om. Kroppen värkte av trötthet.  Blytyngder i stället för armar och ben. Sömntabletterna hon fått utskrivna låg orörda. Hon sparade dem. Hon hade satt en deadline, då, för tre veckor sedan. Om hon inte hade blivit gravid den sista i månaden skulle hon ta alla tabletter på en gång. Nu när Niklas inte fanns kvar hade den chansen minskat drastiskt. ”Försök att slappna av. Det är stressen som ofta är det största hindret för en graviditet.” Vad visste läkaren? Hon hade sett fotot på hans bord. Bilden av hans fru och tre barn. Tre barn! Han och hans fru hade lyckats slappna av ordentligt. Det var behovet av att tömma blåsan som fick upp henne ur sängen. Hopplösheten var handlingsförlamande, men toalettbesöken klarade hon i alla fall av. I köket hängde en almanacka där hon räknade ned genom att kryssa över en dag i taget. Idag var det den sista i månaden. Hon var inte gravid. Det var dags. Det. Var. Dags. Det var dags! Plötsligt fylldes hon av energi. Det här var hennes sista dag i livet och hon hade massor att klara av innan hon kunde avsluta. Hon plockade fram listan över vad som behövde göras. En del hade hon redan ordnat med som bankkonton och begravning. Det som var kvar var att tömma kylen och ta ut soporna. Kylen var nästan lika tom som hon kände sig. En halvfull mjölkförpackning, smör och en ost som inte var påbörjad. Det fick plats i soppåsen som hon knöt ihop och ställde vid ytterdörren. Hon stack sina bara fötter i tofflorna, låste upp dörren och öppnade den, men något tog emot. Hon tryckte upp dörren lite till för att kunna sticka ut huvudet. Det svaga gryningsljuset gjorde det svårt att se. Det såg ut som en bag. Hon tände utomhusbelysningen och tryckte på lite till och lyckades slinka igenom och ut på trappan. Det var inte en bag. Det var en barnvagnsinsats och i den låg ett barn. Sophia blev stående och bara stirrade. Det enda som hördes var en enstaka morgonpigg fågel, men inte en människa syntes till. Hon såg sig omkring. Ingen som rastade hunden. Inte ens tidningsbudet. Så hördes en djup suck. Den kom från henne själv. Hon hade tydligen hållit andan. Ett svagt gnyende hördes från barnvagnsinsatsen. Sophia återvände till verkligheten på trappan och soppåsen hon fortfarande höll i handen. Hon släppte påsen som rullade ned för de två trappstegen och landade på trädgårdsgången och knäböjde sedan vid barnvagnsinsatsen. Det låg ett livs levande barn där. Ett litet ansikte som hade ett fridfullt uttryckt. Barnet sov och Sophia kunde undersöka det ostört. Det låg väl inlindat i mjuka filtar och hade en liten rosa mössa på huvudet. Var det en flicka? Hyn var så slät. Näsan var omöjligt liten och perfekt formad ovanför en rosenknopp till mun. Ögonlocken verkade tunna som silkespapper. Det låg ett barn på hennes trappa. Sophia slog händerna för munnen medan ögonen fylldes av tårar. Ett barn. Hon hade fått ett barn. Hon hade fått en mening med sitt liv.

 

margus

4 oktober 2014 20:29

Så bra du har - i avsnittet Drunkna - uttryckt vitsen med att skriva; att själv kunna överväga, välja, vraka, rata... och att då kunna "simma med långa framåtdrivande simtag". Man behärskar sin egen text i skapandet, den är ens egen mitt i processen.
Tyvärr orkar jag inte läsa de längre texterna pga koncentrationssvårigheter. Får vara glad att jag orkar de kortare - det gjorde jag inte när jag var som sämst ;-)

http://margus.bloggplatsen.se

Ewa

4 oktober 2014 21:11

Tack för att du läser och kommenterar! Jag uppskattar det. Det är härligt med ord och ju mer jag skriver desto fler lär jag mig att använda.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...