Det var tvärmulet, blåsigt och 10 grader när jag efter mycket tvekan tog med mig stavarna ut. Igår kände jag mig väldans förkyld igen och undrade hur smart det egentligen skulle vara att träna idag, men jag kunde ju alltid avbryta och vända hem igen. Det visade sig inte vara några som helst problem med orken, tvärtom, så kände jag att kondisen blir allt bättre. Jag gick Ut På Landet vilket tog 75 minuter och jag behövde aldrig pausa för att pusta bara för att torka näsan och fotgrafera.

Flaten om hösten

Jag har tvättat idag och för första gången på länge var det lite tvätt. Jag började klockan 9 och den sista maskinen var klar klockan 17 i stället för klockan 22. Halleluja!

Ugly Betty går en skrivarkurs och hennes lärare ger följande råd:

"Om du inte har något att skriva om, så försök att ta livet av dig. Om du misslyckas, så har du något att skriva om och om du lyckas, så är det inte längre ett problem." Cynism som är rolig.

Jag var på ett 40 minuter långt besök hos husläkaren, EW som förhörde sig om alla krämpor både lekamliga och själsliga. Ryggen och armbågarna från i våras är status quo, men det är mest mitt eget fel eftersom jag inte vill styrketräna på vårdcentralens gym. Hälsporren kände hon inte till och fick full rapport fram till förra veckans stötvåg. Jag berättade att jag fick en ny dårdoktor i början av året och att jag redan har träffat henne fler gånger än jag träffade den förra dårdoktorn sammanlagt. Samtalskontakten och ångestgruppen togs oxå upp. Jag har haft problem med yrsel i stort sett hela det här året. När jag t.ex böjer mig framåt eller vänder mig i sängen eller håller huvudet på sned, så kan det gunga till rejält. EW trodde inte att det satt i balanssinnet utan snarare utgår från nacken, så jag ska fråga sjukgymnasten vid nästa stötvågsbehandling.

Hon frågade hur det var med Elin och Pär (som var för sig har träffat henne flera gånger) och naturligtvis talade jag om att dramatiken kring Skitstöveln & Co äntligen har lagt sig och att Elin mår betydligt bättre.

Mitt blodtryck var prima, 135/85 och efter besöket lämnade jag 3 rör med blod på fastande mage och EW ska ringa med provsvaren på tisdag. Vid det laget var klockan nästan 11 och jag fyllde på energitanken med en banan och en drickyoughurt. Promenaden till vc:n hade tagit 25 minuter och promenaden hem förlängde jag till 45 minuter för det var ett fantastiskt höstväder. Jag hade vinterjackan, men den får nog hänga kvar på galgen lite längre för visserligen kändes den bra när jag var i skugga, men blev tokvarm när jag var i solen.

Vid lunch kom huvudvärken, som den alltid gör efter den sortens provtagning och blev kvar resten av eftermiddagen och förkvällen, men nu klingar den av. Tror jag.

......som jag saknar med nya fånen och det är att larmet inte fungerar när fånen är avstängd. Den gamla mobilens larm gick igång även om mobilen vilade. Jag tycker inte om tanken på att fånen ska ligga på sängbordet och stråla mig hela natten. Jag trodde att jag hade börjat vänja mig vid det, men i morse försov jag mig när jag skulle till LG. Pär kom in som vanligt för att säga att han åkte till jobbet, men jag har inget minne av det. Just idag sov jag naturligtvis extra djupt. I vanliga fall vaknar jag till så pass att jag kan starta mobilen, men inte idag. Klockan 3 minuter över 7 kände kroppen på sig att den hade sovit för länge och då hade jag 27 minuter på mig att vakna, fräscha till mig, klä mig, ta mediciner och äta innan jag skulle till tåget. Nä, jag fixade inte det. Jag klarar inte av att stressa direkt på morgonen, jag behöver minst 1 timmes startsträcka, så jag lämnade återbud.

Jag känner mig inte lika förkyld idag, så jag jobbade med gummibandet på eftermiddagen och det var härligt tungt och det tog ordentligt i armar och skuldror. Jag passade på att göra balansövningen oxå och den är en baggis med skor på fötterna. Visst blev jag trött i benet, men foten stod väldigt mycket stadigare.

Elin klarade halkbaneprovet idag och är ännu ett steg närmare körkortet.

Om ett år, oktober 2014, så kanske vi har en ny regering!

Jag var så salig över den braiga boken att jag framgångsrikt förträngde att det var månadsvägning idag och att jag borde nämna den eftersom jag har skrivit om de tidigare vägningarna. När jag ställde mig på vågen bad jag en tyst bön om minskning om så bara med ett hekto. Den visad 8 hekto plus. Nu väger jag 104,4 och det svindlade samtidigt som jag ändå inte fick psykbryt för när jag tänker efter, så handlar det om muskler. Åh, jag vet att det låter som en dåres försvarstal, men eftersom mina kläder inte sitter tajtare än för en månad sedan och eftersom något har försvunnit runt midjan och magen, så drar jag slutsatsen att det handlar om muskler och den teorin får förstärkning av det faktum att jag har tränat mycket den senaste månaden. Så det så!

Tur och retur Filmkedjan där jag hämtade paket från AdLibris. 20 minuter plus 30 minuter i lugn takt och utan stavar och det var skönt och lagom ansträngande eftersom jag kände mig ganska sliten.

I förrgår läste jag ut "Tillbaka till henne" som jag höll på med ovanligt länge och därför trodde att jag skulle tröttna på, men det gjorde jag inte. Den var riktigt bra och jag tyckte om den. Vissa böcker tycker jag om utöver att de är bra, t.ex "Niceville", "Artighetsreglerna" och "Påven Johanna", böcker som jag läser mer än en gång och som inte åker upp på övervåningen utan blir kvar i min lilla läshylla. Jag började läsa "Ljus från ingenstans" och den har ett språk eller språkrytm, mer som talspråk, som jag måste vänja mig vid innan jag vet om den är bra. Jag hann inte så långt innan jag föll omkull bland soffkuddarna och lurade någon timme.

Tänk om jag kunde få ett förhandstips på hur kroppen kommer att reagera på ett träningspass. I så fall hade jag inte tränat idag. Det blev gummibandet igen och det gick bra och kändes positivt tungt. Det var inte lika mycket hoppsan, studsan hejsan som i måndax, men det var nog mer undantag än regel. Efteråt blev jag äckligt trött och fick en rackarns huvudvärk och jag vet inte om det var värt det. Hade jag fått ett förhandstips om det, så hade jag tagit en extra vilodag i stället.

Jag var hos sjukgymnast J (inte samma J som för 2 månader sedan) hos Fysioterapiteamet för den tredje stötvågsbehandlingen. Jag tog för givet att jag fanns i deras system eftersom jag varit där tidigare, så jag blev lite förvånad när jag ombads fylla i 4 sidor med allmänna personuppgifter och om var jag hade ont och mediciner och sjukdomar och motionsvanor. Jag har för mig att jag förhördes muntligt om detta i somras, men enligt den nya J, så har de "olika system" eller hur han uttryckte det och jag fick rapa upp allt en gång till. Skutt samma för han gjorde en ordentlig översyn innan han konstaterade att vi kan fortsätta med stötvågorna. Det gjorde inte lika ont trots att han, vad jag förstod, ökade styrkan i stötvågen, men visst kändes det. Direkt efteråt hade jag inte ont alls i hälen, men framåt eftermiddagen fick jag det och det är ingen fara på taket för det är en reaktion på behandlingen och betyder att läkningen har dragit igång än en gång. Nästa besök blir om 1,5 vecka.

Pär är satt på blodtrycksövervakning och ska ha en manschett på armen i ett dygn som kollar trycket 4 gånger i timmen på dagtid och 2 gånger i timmen på natten. Den brummar en del när den drar igång och när vi åt middag och det var dax att kolla trycket och den började brumma, så sa Elin att han kunde ta på sig något gul-och-svartrandigt och ett par rullskridskor för att sedan susa fram och tillbaka i korridoren på sitt arbete. "Ta en kudde under tröjan" sa jag " så att du får den rätta rondören!" och sedan skrattade Elin och jag så tårarna rann och jag kunde se det sååååå tydligt framför mig. Pär såg förolämpad ut och sa att det inte var bra för hans blodtryck.

Jag gick till tebutiken efter sjukgymnasten och köpte Russian Earl Grey och medan teet förpackades, så såg jag mig omkring och fick syn på riktigt snygga kaffeburkar och Pär behövde faktiskt en ny kaffeburk. Han har en härjad sak i lila och gult från Löfbergs lila från tidigt 90-tal eller ännu äldre och för ett par veckor sedan sprack det gula locket och det åtgärdade han med silvertejp à la MacGyver. Inte snyggt. Jag köpte en svart-vit-rutig med kaffebönor på (jag fotade med mobilen, men mitt otekniska jag kan inte hitta bilderna, så att jag kan föra över de till bloggen) som han fick som oplanerad present på vår 21:a bröllopsdag idag. 21 år är det samma som nylon. Hm.

Om man inte har tråkigt ibland, så kan man inte uppskatta när man har roligt. Om jag skulle ha dagens energi oftare än bara undantagsvis, så skulle jag förmodligen inte uppskatta den, men nu uppskattar jag den och framför allt när det gäller träningen för jäklar vilket bra pass med gummibandet det blev idag!! Jag skuttade runt med Tina Turner i 5 minuter, drog och slet i gummibandet och kände att jag kan öka på några av övningarna nästa gång och sist körde jag ryggsträckning och stetch och det var njutning från början till slut. Endorfiner is da shit!

Jag har haft min smartfån i 3 veckor och jag diggar den skarpt! Att ha (gratis) spel i fånen är en fälla med stort F och kräver viljestyrka med stora mått för att inte trilla dit, men det har inte jag. I morse blev jag kvar i sängen och spelade Tetris som är ett spel som jag spelad riktigt mycket på datorn för 10-12 år sedan och så har jag laddat ned en klassisk variant av 3-i-rad med juveler (i datorversionen kallas det Bejeweled). Jag skjuter fortfarande iväg arga fåglar med slangbella, men nu har jag fastnat på flera svåra nivåer där jag inte lyckas riva huset och grisarna sitter där och hånflinar om och om och om igen.   

Jag följer ju ingen egentlig kost för tillfället, men jag har min grund hos LCHF och det verkar som att skrämselpropagandan börjar tappa farten. På DN.se stod igår att läsa att lågkolhydratkost fungerar bätre än fettsnål kost för feta personer, så länge man håller sig till de omättade fetterna och att motion inte underlättar viktnedgången nämnvärt. Visserligen är jag ordentligt överviktig eller fet (30 kg för mycket), men när man har ännu mer vikt att släpa på, så kan det göra ont att motionera, lederna pallar inte. Jag har alltid ifrågasatt rådet att springa/löpträna för att gå ned i vikt när det fungerar minst lika bra att promenera för att inte nämna stavgång.

Jens Linder bloggar för DN.se och skriver även han om LCHF. Han har läst SBU: rapport som visar på att t.ex LCHF-kosten inte är farlig. Själva rapporten finns här för den som vill läsa (i skrivandets stund har jag själv inte läst den). Jag läste "Matrevolutionen" för ett par år sedan och där framgår det att det inte finns en enda hållbar undersökning som pekar på att LCHF leder till ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. JL avslutar med följande: "Nåväl, det är stimulerande och viktigt med SBU-rapporten eftersom LCHF inte alls är en ytlig modediet, utan ett förnuftigt sätt att förhålla sig till kost och ätande som också har gamla anor." Amen! Dra igång en skrämselpropaganda mot sockret i stället, vettja.