Visserligen är 7 det universella lyckotalet, men jag är även svag för 8 som är en himla trevlig siffra och som är jämn och symmetrisk. Vi ska köpa en liten marsvinshona till från Sophie. Titta här! De har makalöst fina färger alla 3 och en av dem kommer att flytta till oss. Elin har valt namn på denna och det blir Mimmi. Det var tänkt att gamla, lugna Lillan skulle få blir fostermor till Kajsa, men klarar hon av både Kajsa och Mimmi, tro? Vad säger du, Sophie?

Jag längtar; två småttingar! Oooooo....!!!

Fridens.    

"En dåre fri" av Beate Grimsrud. Jag är inte rädd för psykiska sjukdomar (av förklarliga skäl.....), men schizofreni är den enda sjukdomen som jag tycker är otäck, så tillvida att psyket - i syfte att försvara sig självt - tar till så drastiska metoder som att dela sig i flera; den nya personligheten får i uppgift att hantera det ohanterliga. Det är ett sätt att inte bli tokig. Jag har läst många böcker som är baserade på verkliga personer som handlar om just schizofreni. Det är väldigt fascinerande!

Fridens.    

Midsommaraftonen blev hyfsad. Det var inget större fel på vädret även om jag tyckte att det var i svalaste laget att äta på balkongen, men är det midsommar, så ska man sitta ute och äta. Basta! Elins prins höll oss sällskap. Jag kände mig smått ruggig igår med magknip och trötthet och jag sov faktiskt en timme på eftermiddagen. Det var ändå inga problem att gå och lägga mig vid midnatt. Nu för tiden sover jag utmärkt igen, men det är tack vare Theralen även om jag inte tar lika många droppar som tidigare.

Jag är trött idag med och det är för att den här veckan har innehållit för mycket för att jag ska orka med (långpromenad, middag i Skäris, frissan, Stockholm och midsommarafton med gäst). Jag steg i alla fall upp redan halv 10 vilket är tidigt för mig när jag inte måste upp och har, som pricken över en fullspäckad vecka, klarat av den stora månadsstädningen. Snart ska jag göra lunch och sedan är jag ledig resten av dagen och, vem vet, jag kanske hinner med en lur idag med?

Fridens.    

Igår svimmade jag av i sängen före halv 23 och vaknade vid 9 av åska och kände mig hyfsat utvilad. Jag gick upp och släppte ut grisarna, gjorde en kanna te och kokade ett ägg. Elin snusade. Vid 11-tiden fick jag ett infall om att vi skulle åka in till Stockholm för mys-shopping (bekväma kläder utan krav på utseende, bara små-saker att köpa och inga stora shoppingväskor). När Elin väl hade vaknat, så var hon med på noterna. Vi åkte efter att ha ätit lite lunch.

När vi gick ned till tåget, så öste regnet ned och det blåste från alla håll sk. skit-väder. Inte mycket folk på tåget, men det kan bero på att klockan var mitt på dagen vid 13. Första stoppet hos apoteket, men sedan var vi bara inne på Åhléns och åkte rulltrappa mellan våningarna. En ny sovkudde till sängen, remover, nagellack och badsvampar, en tvål med Nantucket Briar-doft och smycken från Snö of Sweden som gör urfina saker och som ska ha heder av att de inte har tagit bort prickarna på ö-et.

Vi avslutade med att fika på Wayne's Coffe på Centralen. Elin, som inte heller dricker kaffe har öppnat mina ögon och smaklökar för Chai Latte (chai är det arabiska ordet för te). Te kryddat med nejlika, ingefära och kardemumma och med skummad mjölk som är ljuuuuuuvligt att dricka! Gräddigt och litet juligt. Jag åt en icke-LKHF-ig croissant till. Bomull för själen. 

Pär tajmade in vår hemkomst och så stödhandlade vi inför midsommar på Konsum. När vi kom hem, så låg senaste numret av LCHF-magasinet i brevlådan och satte pricken över i-et denna dag. En dag som jag visste skulle bli bra eftersom den inleddes med åska.     

Jag är rejält trött idag med och misstänker att det blir tidig sänggång ikväll med tillsammans med min nya kudde.

Fridens.

Någon sa en gång att man bör leva sitt liv, så att världen inte upplever det som en lättnad när man väl dör. När Hitler och bin Ladin dog, så upplevde världen det som en lättnad, om ni förstår vad jag menar.....

Fridens.

De 3 senaste veckorna har jag räknat ned dagarna tills idag, klipp-dagen. Håret har vuxit sanslöst pga värmen (håret växer faktiskt fortare när det är varmt) och det var så tjockt och tätt i nacken att det gav mig klåda. Nu er'e väck och det känns underbart! Jag är absolut nöjd! Det schampo  + balsam från Biolage som jag köpte förra gången visade sig förvärra min klåda och Rosie är så generös att jag fick lämna tillbaka rubbet trots att jag använt det 3 gånger och så drog hon av det på dagens klippning vilket innebar att jag bara behövde betala 120 kr idag.    

Eftersom jag var uppe med tuppen, så stack jag hemifrån tidigare vilket gjorde att jag hann med MBT-butiken före frissan i stället för tvärtom. Resultatet av det besöket är att det inte är något som helst fel på skorna. Sulorna är stummare jämfört med de jag är van vid, så där hade jag rätt. Han sa även att den sula som är på mina promenad-MBT är enklare att gå med eftersom den är stadigare; foten behöver inte hitta balansen i lika hög grad som med den sula jag är van vid. Knäppt, tycker jag, eftersom det är den "svåra" sulan som jag upplever som behagligare just för att den inte är stum och därför tycker jag att den är enklare att gå med! Ju äldre jag blir desto sämre passar jag in på statistiken (Biolage-schampot t.ex som ju är fritt från allt konstgjort, men som gav mig en klåda från h-vetet). När jag berättade om mina promenader, så tyckte han väl att jag skulle ta det lite lugnare och träna upp knäna lite mer innan jag drar iväg så långt. Det är helt enkelt musklerna i knäna som blir överansträngda, men jag måste säga att det är svårt att skilja på muskelvärk och ledvärk när det gäller knäna. Status quo alltså.

Jag blev uppringd av en läkare från Södertälje psyk som pratade dålig svenska. Jag var nära att skrika av otålighet när jag hörde hennes brytning! Först föreslog hon medicin x som skulle fungera som en sömntablett och som förmodligen skulle göra mig trött den första tiden. Jag frågade om den var som Remeron som jag provade vid ett enda tillfälle för många år sedan och som gjorde mig så satans trött att jag aldrig vaknade ordentligt dagen efter. Det var den, svarade hon. "Nej tack!!" sa jag då med eftertryck för jag vill inte vänja kroppen vid så starka sömnmedel. Jag vill bara ha en antidepressiv medicin som inte har insomningssvårigheter som biverkning. Då föreslog hon Valdoxan. Jag accepterade. Efteråt kändes det inte bra. Inte alls. Att bara byta ut en antidepressiv medicin mot en annan över telefon med hjälp av en läkare som bröt kraftigt och som aldrig träffat mig....... Nu har jag dessutom läst lite på FASS och bland det första som står att läsa är att Valdoxan inte är lämplig när man är överviktig/lider av fetma och att läkaren måste hålla koll på leverenzymerna med hjälp av blodprov. Då bestämde jag mig - jag byter inte medicin utan fortsätter med Cymbalta och Theralen tills jag får träffa min egen läkare i augusti. Jag orkar inte ringa och ändra alltihop igen! Status quo här med. Det är då själva f-n att jag, som patient, måste vara så förbannat alert hela tiden!!!!

Fridens.

Fridens.

Så här tidigt är jag inte uppe såvida jag inte absolut måste eller såvida jag inte kan sova. Idag gäller det senare fallet. Somnade vid 1. Gick på toaletten vid 4 och sedan var det stört omöjligt att få korpgluggarna att hållas stängda någon längre stund. Jag har tid hos Rosie klockan 11 och sedan ska gå till MBT-butiken för att få skorna kollade, så att de verkligen är som de ska.

Fridens.

Tuppen som jag är uppe med.

Läkare A. Min psykläkare. Min läkarutlåtande-läkare. För en vecka sedan lämnade jag ett meddelande om att jag ville att hon skulle ringa mig, men att det inte var panik på något sätt. Hon var inte anträffbar just den dagen och personen som svarade i telefonen var inte förmögen/kapabel att ta reda på när hon skulle arbeta igen. Suck. Jag har inte hört ett pip sedan dess, så idag ringde jag igen och personen som svarade i telefonen var mer beredd att anstränga sig för att ta reda på när A arbetar. Hon ska tydligen inte komma tillbaka förrän om en månad (i slutet av juli)!!!! Det är ju fruktansvärt uselt!!!!  Jag har fått en läkarkontakt som inte är anträffbar mer än var annan månad! Hur skulle det ha blivit om jag hade mått skit-dåligt nu?? Då hade det blivit nödvändigt att blanda in ytterligare en läkare vilket krånglar till och gör allt jobbigare än vad det behöver vara. Det vore acceptabelt om läkare A var anträffbar varje vecka åtminstone, men varannan månad, om ens det. Skandal! Eftersom jag känner att jag inte kan vänta med att få diskutera min medicinering (eventuellt byte från Cymbalta pga insomningssvårigheterna), så kommer en annan läkare att ringa upp mig. Förhoppningsvis redan på torsdag.

O-fridens.