.......och fortsätter och fortsätter och fortsätter.......

......och fortsätter och fortsätter och fortsätter och fortsätter och fortsätter och.......

Vägning: 95,7 kg vilket innebär en ökning med 1 fisigt hekto. Försumbart.

Mellan axlarna och knävecken, så har jag träningsvärk. Jag yoga:de igår för första gången på........jag vet inte. Det gick ganska bra och var inte överdrivet jobbigt, men svettigt. Jag förstår inte riktigt var träningsvärken kommer ifrån faktiskt.

En av mina blog-vänner försöker övertala mig att inte gå igenom en el-behandling. Faktum är att jag har hört båda versionerna: de som har tappat mer än tillfälligt närminne och de som har mått bättre, klart bättre efter behandlingen. Jag måste välja vad jag ska tro på. Jag har faktiskt inget annat alternativ! Jag hävdar att man alltid har ett val och det har jag fortfarande, men alternativen till el-behandling är få. Med en ny medicin skulle det dröja minst, minst en månad innan jag ens vet om den fungerar och ytterligare några veckor innan en eventuell positiv effekt infinner sig. Den tiden finns inte! Att inte göra något, att bara vänta ut den här depressionen är inget alternativ eftersom jag mår dåligt har har tankar och planer som är direkt livsfarliga för mig. Det är desperation och inget annat som får mig att ens överväga el-behandling och att försöka övertala mig att låta bli är direkt elakt. Missunsamt. Stötta mig fast du inte håller med eller låt bli att säga något. Den som inte har mått som jag mår nu har faktiskt ingen rätt till åsikt! Den som inte har levt nära mig när jag mår som jag mår nu har ingen rätt till åsikt!!

O-fridens.    

Från boken jag läser just nu:

"Och jag var vänlig mot mig själv. De kritiska rösterna, självanklagelserna och rädslan att inte duga, lämnade jag utanför dörren tillsammans med resten av mänskligheten. Nu har något hänt. Jag känner mig rutten. Plötsligt är jag en dålig människa. Jag har sträckt ut handen åt någon som har bett om den. Och jag räcker inte till och kämmer mig rutten för det."

"Men här, i mitt hus, tillåter jag mig vilka neurotiska kramper som helst utan att döma mig själv i  en endaste sekund. Mina vanor och rutiner frigör tankar och låter känslor ta plats."

"Men nu, med Jonas som vittne, blir plötsligt gnisslandet något som går mig på nerverna. Det är det som händer när man får sällskap. Man måste engagera sig i saker."

Pär tänkte göra ett nytt försök att klippa av Esters tredje tand, men i stället lossnade den helt! Ungefär som en lös tand gör. Så var den inget problem längre.

Introduktionen av små-grisarna har gått över förväntan! Fostermamma Elsa och de 2 knytten släpptes ut efter 1 dygn i avskildhet. Elsa såg helt färdig ut och tyckte nog att det var skönt att någon annan fick ta hand om di små. Mimmi är en riktigt kavat tuffing och for runt och snokade hela tiden och det dröjde inte länge innan hon hade listat ut att det gick att både hoppa in och ut ur buren. Hon bet till och med ifrån när en av tanterna blev alltför närgången! Kajsa är mycket lugnare och försiktigare. Hon snokade runt hon med och det ryckte minsann av leklust i den lilla kroppen. Hon tycker om Ester (Alices fostermamma) och sågs ligga bredvid henne i ett av kryp-in:en. Nu är de nattade enligt en ny uppdelning och frid råder i skrutt-kolonin.

Nu har jag bestämt mig för el-behandling och en viss lättnad har infunnit sig. Här är 2 länkar för dig som är skeptisk alternativt negativ och fortfarande tror att det handlar om el-chocker à la Gökboet: Netdoktor.se och Deprimerad.net . En annan sak som beslutet för med sig, i alla fall för mig, är att jag från och med nu och fram till behandlingen inte tänker motarbeta denna tunga depression på något sätt; från och med nu följer jag minsta motståndets lag för jag vet att jag kommer att få en behandling som kommer att få effekt.

Fridens.

Jag såg ett tröj-tryck:

Marsvin - guds gåva till mänskligheten.

Fridens.

Vi åkte till Sorunda Bygdegård och hämtade Kajsa och Mimmi och sedan åkte vi hem. Jag hann shoppa litet hos Gnagarboden oxå: en hötunnel, ett tält och en aktivitetstunnel. Kajsa och Mimmi bor i överburen med sin fostermamma Elsa under det första dygnet. De är så småååååå! Jag mår inget vidare och orkar inte skriva mer.

O-fridens.

Xhenophilia Kajsa

Sockerkaka Mimmi

Riktigt chai-te görs genom att chai-te får dra i varm mjölk. Vatten är över huvud taget inte inblandat. Det blir gott! Jag har provat. Bättre än Wayne's eller Espresso Houses eftersom det blir riktigt varmt.

Fridens.    

På tisdag skall överläkaren, som var med i tisdax, ringa för en uppföljning och tills dess ska jag fundera på el-behandling. En del privatpersoner är positiva, en del är negativa medan alla inom sjukvården är positiva. Hur ska jag veta vad som gäller? Ska jag tro på majoriteten? Ni som är negativa hoppas jag har ett altenativ till hur jag ska ta mig ur den här depressionen som, vid det här laget, är så pass djup att den är skrämmande och då har jag ändå varit med om en del...... Att låta tiden ha sin gång medan jag och min familj plågas är inget alternativ.

Ester har fått en tredje framtand! Tro det eller ej. Det är en väldigt smal, "flis-smal" tand på sidan av den vanliga framtanden. Den var dessutom lite längre än de ordinarie tänderna, så Pär försökte klippa av den, men vi vet inte om han lyckades. I morgon åker vi till Sorunda Bygdegård och hämtar hem Kajsa och Mimmi!

Kajsa

Mimmi med den randiga rumpan.

Fridens.