Pär, Elin och killen tittar på finalen i fotbolls-EM, en turnering som har gått Pär och mig obemärkt förbi. Sportintresset är otroligt lågt hos oss. Killen bor här nu. Han kom igår kväll efter att ha blivit, mer eller mindre, utslängd av sina föräldrar. När det är så illa, så får han naturligtvis komma hit för inte ens jag är så styvnackad! Jag tycker inte att man ska behandla sina vuxna barn på det viset. Grälet med föräldrarna föregicks av ett möte mellan Pär, Elin och killen i Skärholmen för att, en gång för alla, reda ut allt och prata igenom missförstånd och förklara reaktioner, ungefär som mötet skulle ha varit förra söndagen ifall killen hade dykt upp då. Det hade gått bra i alla fall och killen behövde då bara prata med sin pappa, men det gick ju åt pipsvängen och nu är han alltså här. Vi får se hur det går. Mina känslor är fortfarande övervägande negativa, men hittills har jag lyckats "uppföra" mig.

Högsommarmånaden juli är här och ny månad innebär månadsvägning. Jag har ökat i vikt även denna gång, men jag tröstar mig med att jag inte har tagit tillbaka alla de kilon jag lyckades göra mig av med under hösten och nu har jag dessutom bestämt mig: den senaste månadens ökning måste bli den sista! Från och med augusti ska vågen visa minus. Det känns som om jag har hittat en bra kombination av konditions- och styrketräning och idag var jag iväg med stavarna igen. Det var varmt och det blev premiär för ryggsäck med vattenflaska i. Jag måste köpa stavar med bättre handtag!

Igår och idag har jag sett ett av de kostymdramer som jag köpte för ett tag sen. "Vanity fair" i en inspelning från 1998. Jag har inte läst boken som serien bygger på, men inte ens med tanke på att 1800-talet inte var lika frispråkigt som 2000-talet och att societén hade regler för precis allt, så har jag svårt att förstå varför den var så skandalös. Jag tyckte inte om den. Huvudpersonen, Becky Sharp är en riktig liten insmickrande apa och hon var inte den enda karaktären som var svår att tycka om. Det fanns bara en enda människa i detta myller som vann min sympati och det var major Dobbins. Filmmusiken passade inte in och fick mig ofta att sänka volymen pga det skärande ljudet av trumpeter.

Tandläkaren i morgon.

Halv-fridens.    

Jag har precis börjat kravla mig upp ur sitta-i-soffan-och-äta-godsaker-träsket, men jag har inte varit ensam där utan haft sällskap av min trogna filmkompis Elin. Det är dax för även henne att kravla sig upp ur nämnda träsk, så idag fick jag med mig henne när jag gick ut med stavarna. Hela rundan tog 75 minuter och jag hade stavarna i 60 minuterna av dem medan Elin försökte sig på dem i en kvart.

Elin och killen. Killen har faktiskt pratat med sin mamma och fått ett medgivande till att sova här. När han har fått samma sorts medgivande från sin pappa, så får han komma hit igen. Äntligen visar han lite egen vilja!

Efter lunch fick jag först en grym huvudvärk och sedan tandvärk. Jag läste i en dryg timme och sedan intog jag horisontalläge i soffan i hopp om att värken skulle släppa, men icke. Efter det här gick luften ur mig och jag blev tvärleds på allt. Värk och ångest. 3 sorters piller. För ovanlighetens skull, så är det Elin och Pär som tittar på film medan jag sitter instängd i köket. Vid middagen pratade vi lite om semesterplaner, att vi borde göra mer tillsammans. Hela mitt inre protesterar. Jag vill vara ensam. Läsa, promenera, se på film. Jag vill inte åka någonstans, inte ens till Stockholm, men jag inser att mitt sug efter isolering är på väg att bli till något negativt, så jag känner mig tvungen att knuffa på mig själv, knuffa ut mig själv. Samma sommarpress varje sommar. Idén om sommaride som Gröngöling har är inte dum alls.

O-fridens.    

Pär sa hejdå vid 6.

Han åker till Budapest med jobbet och kommer hem igen på onsdag.

Jag sov vidare till 10.

Toalettbesök, gris-release och start av tvättmaskin.

Tillbaka till sängen.

Låg kvar till halv 12.

12 grader, ösregn och halv storm.

Elin försvann mot Stockholm strax före 13 och jag åt lunch i välsignad ensamhet.

Ensam i flera timmar!

Jag minns inte när det hände senast.

Regnet blåste förbi, men kom tillbaka lagom till att jag skulle till Konsum.

Jag har fortfarande träningsvärk, men jag tycker att det är skönt.

Igår kväll hade vi ännu en diskussion efter det uteblivna mötet och jag börjar känna mig allvarligt känslomässigt utbränd.

Eftersom kocken är bortrest, så är mina matvanor i fara och det blir förmodligen ingen riktig middag idag, men jag har ändå inget sug efter lagad mat.

Usch, vad jag är trött....

O-fridens.    

Individen har alltid fått kämpa för att inte överväldigas av gruppen.

Friedrich Nietzche

Följande är inte ett ordagrant citat, men Albert Einstein lär ha sagt att den enda tanke som kunde göra honom galen var om det var han som var galen eller alla andra.

Fridens.    

Ett svagt susande från datorn.

Knappandet på tangentbordet.

Ett brummande från frysen.

Marsvin som stökar i sin bur.

Vad övrigt är, är tysssssstnad.......

Fridens.    

Idag är det Mimmis tur att fylla 1 år!

Fridens.    

Killen kom inte till vårt planerade möte. Han var tvungen att vara med sin familj. Oväntat? Inte direkt. Nu tycker Pär och jag att han får prata ut med sina föräldrar först innan det är någon idé att han kommer hit igen. Näääver gånna häppen.

O-fridens.    

För ganska precis 4 år sedan köpte jag mina allra första MBT-skor och sedan dess har jag inte använt gångstavarna eftersom jag läste någonstans att de inte fungerar tillsammans med MBT-skor då steglängden är kortare än när man älgar på med stavar. Mina stavar har legat ovanpå hallgarderoben sedan dess tills jag bestämde mig för några månader sedan att börja använda dem igen och för att inte glömma bort den idén, så tog jag ned stavarna. Jisses, vad mycket damm det följde med! *host host* Det hjälpte inte ett dugg. Inte blev det någon stavgång! Från ovansidan av garderoben till ett hörn i hallen tills igår. Eftersom jag inte kommer att fortsätta med styrketräningen hos SATS, så måste jag ju försöka muskla upp överkroppen på egen hand och stavgång kan hjälpa till. Det var skönt att gå med stavar! Det är som att lära sig att cykla: har man lärt sig det en gång, så sitter det i kroppen. Rak som en fura i ryggen och med ett hjärta som fick pumpa lite extra. Det känns i skuldrorna idag och även om stegländen inte utgjorde något problem, så blev gången annorlunda för det kändes i benen och höfterna. Nu kör jag på ett tag och sedan kanske jag investerar i ett par nya stavar som inte har handtag av handsvettsframkallande plast. Jag fick till och med en blåsa på tummen.

I hopp om att överkroppens muskler inte ska förtvina helt och hållet, så har jag monterat ihop mina hantlar igen och idag var det nypremiär. Armar, axlar och baksidan av överarmarna blev hårt prövade. Inte många muskler där inte, mer av sparris. Jag lade till midjeövningar och sit-ups-oxå. Jag gick inte ut så hårt eftersom jag inte vill tappa sugen, men jag hoppas att det kommer att kännas av i alla fall lite i morgon.

Hur kan man veta att ens förhållande är förhållandet med stort F? Det finns de som anser att det bara finns en enda sann kärlek medan andra hävdar motsatsen. Om man tror på en enda sann kärlek, ett enda vackert Förhållande i livet, så kan resultatet antingen bli att man aldrig binder sig eftersom man är övertygad om att det finns någon bättre där ute eller så biter man sig fast med näbbar och klor även när det är dödsdömt. Jag har ingen erfarenhet som bygger på många förhållanden, men jag tycker inte att jag är naiv när jag påstår att om kärleken är besvarad och man respekterar varandra, så blir förhållandet inte krångligt eller komplicerat. Om man hela tiden tjafsar om småsaker innan man gifter sig, så är det mycket troligt att det är de småsakerna som kommer att leda till större gräl i framtiden. Jag tror oxå att man kan ta hjälp av vad ens närmaste tycker om ens tilltänkte. "Bananer är goda - 1 miljon apor kan inte ha fel." Magkänslan, glöm inte magkänslan!

I morgon är det dax för samtalet med Elin och hennes kille.

Halv-fridens.