Snart är det jul och då går min hjärna igång som vanligt. Deppigt. Ilsket. Nekande. Ifrågasättande. Det är 10 år sedan min pappa dog på självaste julafton (så'nt borde förbjudas enligt lag!) respektive att jag är leds på allt vad jul heter när vi har kommi till lucia respektive att jag INTE VILL fira jul respektive varför julen anses vara endast för barnen?

En sak i taget. Trots att FK:s stora och kvävande skugga hänger över mig, så har jag den uppfattningen att jag mår bättre än jag gjorde vid samma tid förra året. Av den anledningen tror jag inte att själva julafton blir något problem även om det är ett sorgligt 10-årsjubileum.

När jag var i sta'n idag, så blev jag chockad så som jag blir varje år när december månad är här; köphysteri och pynthysteri. All reklam och allt skriveri och allt  T J A T om julklappar och julmat. När vi har kommit till lucia, så är jag kräkfärdig!

Varför fira jul över huvud taget? Varför delta i detta smått äckliga frossande i mat och prylar? Om jag var religiös och verkligen trodde på storyn om Jesus & Co, så hade det kanske gett mer tyngd och mening åt denna så kallade högtid, men ateist/humanist som jag är, så är denna helg bara ännu en period av koncentrerat tuggande och minglande. Jag föredrar att sprida ut det över hela året. En dutt här och en dutt där, tugga här och mingla där.

Vem myntade uttrycket att julen är BARNENS högtid? Är man barn tills man blir myndig? Är man barn även sedan man har upptäckt att tomten är fejkad? Är det tillåtet att vilja få julklappar även när man är över 40? Varför är det ok att bli till sig i trasorna för födelsedagspresenter på 44-årsdagen, medan julen ska gå presentfri förbi? Handlar det om dubbel-moral, så till vida att köphysterin minskar något ifall endast barnen får klappar?

I min lilla familj, mamma, pappa och barn, så har Elin naturligtvis aldrig blivit utan julklappar. Pär och jag gav varandra klappar innan Elin föddes, men efter det har det varierat väldigt. Ibland har vi köpt till varandra. Ibland har vi köpt något gemensamt. Ibland har vi hoppat över. Julen 2007 var den senaste julen då endast Elin fick julklappar och det var så himla trist att sitta och titta på hur hon försvann bland papper och kartonger och sedan se samma sak igen när vi var hemma hos svärisarna. Det var så pass trist att jag sa ifrån: "Nästa jul ska ALLA köpa julklappar till ALLA!" (inom vår lilla familj). Pär var med på noterna, så förra året fick alla plural i julklappar och stämningen blev mycket trevligare och jämnare fördelad. Jag skäms inte för att vilja ha julklappar. Jag tycker inte att jag är girig och definitivt inte barnslig.

När barn får frågan om de längtar till jul(afton), så blir svaret alltid ja. När de får följdfrågan varför, så svarar majoriteten att det är för alla julklappar. Jag undrar vad svaret skulle bli om de fick frågan om de tror att deras föräldrar längtar till jul(afton) och varför? I många, många situationer SKA barnen sättas främst. Det är inget snack som saken! Bland de mindre allvarliga situationerna kommer födelsedagen då jag inte har något emot att man öser gåvor över dem. Julen är däremot ALLAS högtid och inte bara barnens. Utan att vara religiös, så handlar väl julen om empati?  Empatin är en förmåga som måste utvecklas; den finns inte bara där. Om barn får lära sig att julen inte bara handlar om att köpa allt på deras önskelistor utan att det även handlar om att uppfylla mammas och pappas önskningar, så kan man nog ändra nutida barns giriga inställning till julen. Elin köpte Pärs julklappar när vi var i sta'n idag. Det var för hennes pengar och det var ingenting dyrt, men hon köpte inte bara för att köpa något utan det låg omtanke bakom och det är DET jag vill att hon ska lära sig.

Fridens. 

 

Budda

8 december 2009 21:27

Intressant inlägg. :)

 

Budda

8 december 2009 22:46

Jag gillar verkligen grönt ser jag nu :)

 

Annie

9 december 2009 07:57

Det var nog bara när man var yngre och skulle samla vuxen-poäng som man låtsades att det var okey att inte få julklappar.
Själv är jag barnsligt förtjust i dem, men tyvärr har mitt kontrollbehov dragit iväg ordentligt, så att jag gärna lägger mej i vad som ska finnas I mina julisar.

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

 

margus

12 december 2009 21:33

Klokt sagt - och tänkt.
Jag börjar också må illa ungefär nu. Alla annonser om julklappar... sååå hysteriskt. Vi köper inga julklappar sedan många år tillbaka.
Men jag har ju i alla fall julkrubban framme, som påminnelse om att julen även står för något annat.

http://margus.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...