Snart är det jul och då går min hjärna igång som vanligt. Deppigt. Ilsket. Nekande. Ifrågasättande. Det är 10 år sedan min pappa dog på självaste julafton (så'nt borde förbjudas enligt lag!) respektive att jag är leds på allt vad jul heter när vi har kommi till lucia respektive att jag INTE VILL fira jul respektive varför julen anses vara endast för barnen?

En sak i taget. Trots att FK:s stora och kvävande skugga hänger över mig, så har jag den uppfattningen att jag mår bättre än jag gjorde vid samma tid förra året. Av den anledningen tror jag inte att själva julafton blir något problem även om det är ett sorgligt 10-årsjubileum.

När jag var i sta'n idag, så blev jag chockad så som jag blir varje år när december månad är här; köphysteri och pynthysteri. All reklam och allt skriveri och allt  T J A T om julklappar och julmat. När vi har kommit till lucia, så är jag kräkfärdig!

Varför fira jul över huvud taget? Varför delta i detta smått äckliga frossande i mat och prylar? Om jag var religiös och verkligen trodde på storyn om Jesus & Co, så hade det kanske gett mer tyngd och mening åt denna så kallade högtid, men ateist/humanist som jag är, så är denna helg bara ännu en period av koncentrerat tuggande och minglande. Jag föredrar att sprida ut det över hela året. En dutt här och en dutt där, tugga här och mingla där.

Vem myntade uttrycket att julen är BARNENS högtid? Är man barn tills man blir myndig? Är man barn även sedan man har upptäckt att tomten är fejkad? Är det tillåtet att vilja få julklappar även när man är över 40? Varför är det ok att bli till sig i trasorna för födelsedagspresenter på 44-årsdagen, medan julen ska gå presentfri förbi? Handlar det om dubbel-moral, så till vida att köphysterin minskar något ifall endast barnen får klappar?

I min lilla familj, mamma, pappa och barn, så har Elin naturligtvis aldrig blivit utan julklappar. Pär och jag gav varandra klappar innan Elin föddes, men efter det har det varierat väldigt. Ibland har vi köpt till varandra. Ibland har vi köpt något gemensamt. Ibland har vi hoppat över. Julen 2007 var den senaste julen då endast Elin fick julklappar och det var så himla trist att sitta och titta på hur hon försvann bland papper och kartonger och sedan se samma sak igen när vi var hemma hos svärisarna. Det var så pass trist att jag sa ifrån: "Nästa jul ska ALLA köpa julklappar till ALLA!" (inom vår lilla familj). Pär var med på noterna, så förra året fick alla plural i julklappar och stämningen blev mycket trevligare och jämnare fördelad. Jag skäms inte för att vilja ha julklappar. Jag tycker inte att jag är girig och definitivt inte barnslig.

När barn får frågan om de längtar till jul(afton), så blir svaret alltid ja. När de får följdfrågan varför, så svarar majoriteten att det är för alla julklappar. Jag undrar vad svaret skulle bli om de fick frågan om de tror att deras föräldrar längtar till jul(afton) och varför? I många, många situationer SKA barnen sättas främst. Det är inget snack som saken! Bland de mindre allvarliga situationerna kommer födelsedagen då jag inte har något emot att man öser gåvor över dem. Julen är däremot ALLAS högtid och inte bara barnens. Utan att vara religiös, så handlar väl julen om empati?  Empatin är en förmåga som måste utvecklas; den finns inte bara där. Om barn får lära sig att julen inte bara handlar om att köpa allt på deras önskelistor utan att det även handlar om att uppfylla mammas och pappas önskningar, så kan man nog ändra nutida barns giriga inställning till julen. Elin köpte Pärs julklappar när vi var i sta'n idag. Det var för hennes pengar och det var ingenting dyrt, men hon köpte inte bara för att köpa något utan det låg omtanke bakom och det är DET jag vill att hon ska lära sig.

Fridens. 

Rit-glasögon är beställda.

Julklappar är inköpta.

Smarrig lunch på Taco-baren.

Mina marsvin har det bra.

Jag har endast 1 barn i dessa dyra juletider.

Fridens.

En 10 år gammal teckning apropå endast 1 barn.....

......över människans behov av kaffe-plejs? På Vasagatan har det, i evinnerliga tider, funnits en damklädesaffär som hette Elsa Sundströms. Jag går inte den vägen speciellt ofta och idag upptäckte jag att den affären var borta. I dess ställe finns nu en espressobar. Lokalen är stor och i 2 plan. Ännu ett kaffe-plejs. Hur stort är människans kaffebehov egentligen? Alla dessa papp-muggar som blir en miljöbelastning utan motstycke. Usch, tvi och fy! Det finns ytterst få ställen där man kan få riktigt gott te. Det luktar diskriminering. Vi te-drickare är civiliserade och vet att te, det ska man sitta ned och dricka. I lugn och ro och tydligen hemma. Inte mig emot!

Fridens.                                                                           
       

Optikern igen. Det gick bra. Kan det gå dåligt hos optikern? Glas till rit-glasögonen provades ut och jag hittade båge. Slutsumma: 1195 kr och de beräknas färdiga inom en vecka.   

Apoteket för hudvård och (h)järntabletter.

Body Shop för hårinpackning och i den affären hade de julat till det med diverse presentförpackade produkter från golv till tak, så att jag var tvungen att fråga var inpackningen fanns för jag hittade den inte! Hysteri!

Till ******* för julklapp till Elin.

Till ********* för julklapp till Pär och nu är alla klappar klara.

Till Åhléns där jag köpte hårfärg och sedan till utsidan av Åhléns där jag väntade på Elin som hade extra kort dag idag. Vi åt lunch på Taco-baren. Enchiladas. Åååhh, vad det smakade bra!! Det är alltför många år sedan jag åt det senast. Kryddorna fick näsan att rinna och tungan att brinna.    

Jag känner mig lugnare idag. Ingen ångest, men jag kan inte påstå att jag mår bra. Jag hade svårt att somna igår trots ett par extra droppar och inte sov jag bra heller. Skumma drömmar.

När jag beställde kläder från Bon Prix förra helgen, så fick jag inget mail som bekräftade min beställning. Sedan förflöt hela förra veckan utan det minsta tecken på att något var på gång. Jag mailade kundservice i lördags och först idag fick jag svar om att varorna hade skickats. Jag beställer ofta via internet och jag får oftast ett mail som bekräftar beställningen och det känns betryggande. Bon Prix får skärpa sig om jag ska beställa fler gånger! I helgen som var beställde jag "Mitt husdjur marsvinet" av Mia Winge från ett litet förlag som heter Libra Arctic. Det kom inget mail därifrån heller, men jag väntade mig inte det eftersom företaget är så litet. Döm om min positiva förvåning när jag hämtade dagens post och boken fanns med! Det finns service och det finns Service.   

Marsvin har ingen tidsuppfattning, eller hur? Vid halv 10 stängde jag köksdörren och sa "Hej då, alla små!" och då stod några med nosarna i hö-högen och någon låg och slappade. När jag kommer hem, 5 timmar senare, så ser det ungefär likadant ut. Jag öppnar kökdörren och säger "Hallå, alla små!" och då tittar de upp och ser frågande ut. "Har du inte gått än?" Jag ÄLSKAR marsvin! Marsvinsboken gav en kick åt självförtrendet som marsvinsägare för jag tolkar det som att våra grisar lever ett prima liv hos oss.   

Fridens.