-10 och vindstilla och sol med snö, snö, snö överallt. Det är så vackert att jag tappar andan! Det vackraste är att jag inte behöver gå ut idag.     Visst är det bra träning för benen att gå i snö, men för knäna är det rena döden; när fötterna hela tiden slirar utan att få ordentligt fäste. Dessutom är jag snuvig och hostig, men det är inte så farligt. Det är nog Pär som har dragit hem bacillerna. Han hade en veritabel snorfestival i helgen. Isch!

Det korta och intensiva illamåendet igår visade sig bli det enda och mysteriet förblir olöst. Jag har varit med om det där vid enstaka tillfällen och det har varit så långt emellan de tillfällena att jag inte kan se någon gemensam nämnare. Det blir så ibland, helt enkelt. Jag är ju åtminstone inte magsjuk!    

Livet går sin gilla gång för marsvinen. De är lika goa som vanligt; roliga och knäppa. Lotta rosslar ganska mycket, men mår bra i övrigt. Elin har, som sagt, jullov och är inne i en jag-förstår-inte-hur-man-kan-leva-utan-marsvin-period vilket innebär mer gosande än vanligt och det är mycket gosande redan som det är.... Vi försöker förklara för grisarna att vi inte har de enbart för det oerhört stora nöjet att få utfodra dem utan även för att få pussa och snusa på dem, så det så!   

Idag ska granen få komma in i stugvärmen och i morgon ska vi klä den med de nya, fina kulorna. Jag TROR att julstämningen blir bättre nu när granen kommer att stå på nedervåningen eftersom vi tillbringar mest tid här. Doften av gran... Det år vi flyttade hit, 1999, så hade vi oxå en så'n här snörik jul och det höll sig över nyår. Jag minns att Elin hade varit ute och lekt med grannens barn och när de kom in sa de att "Det är så kallt att det gör ont i håret!".

Vinter-fridens!