Alla inlägg den 27 december 2007

Av Ewa - 27 december 2007 20:41

Jag hade väckarklockan på 8, men den är av modellen skrammel-som-kan-väcka-upp-döda-och-resten-av-kvarteret, så Pär knuffade till mig och bad mig stänga av den innan den satte igång och det gjorde jag. Sedan somnade jag om och jag sov och sov och sov. Jag försökte vakna, men kroppen ville inte och hela jag protesterade mot att ta itu med en ny dag. Klockan hann bli 10.40 !!!!  innan jag tog mig ur sängen. Mot slutet av frukosten (snarare lunchen...), så ringde svägerskan för datasupport från Pär. Det bestämdes att han skulle åka dit på eftermiddagen. Först behövde vi veckohandla på Konsum. Det var ett ganska sorgligt utbud i hyllorna. Både jag och Elin var psykiskt inställda på att få äta Doritos ikväll, rent av laddade, men när jag kom till chipshyllan, så fick jag veta att de inte hade fått in några med den senaste lasten. MÄH!!! En akut kortslutning i hjärnan gjorde att jag inte kom på något bra substitut att knapra på. Jag blev till och med stående utan att veta vad jag skulle göra i stället.  Löjligt nog tog det en låååång stund av djupaste besvikelse för mig att inse att jag måste klara mig utan Doritos ikväll. Jag frågade om inte Pär kunde dyka in på Coop på vägen hem från datasupporteriet, men nix. Jag VET att det är hans samvete som gör att han, i smyg, är belåten med att det inte fanns Doritos eftersom han inte tycker att jag ska äta så'nt och därför inte tänker hjälpa mig att få några heller. HM! När Pär hade åkt mot Stockholm, så åt Elin och jag lunch. Jag gjorde i ordning snabb-nudlar med kycklingsmak, men det smakade f*n och jag åt inte mer än en tugga. Vi såg "Från andra sidan" som Elin fått i julklapp och den var BRA; kuslig utan att vara äcklig och lite sorglig. Pär köpte med sig pizza på vägen hem, som variation till all julmat, men glömde tomatsåsen till min Calzone. Inte det oxå! Som tack för datorhjälpen fick Pär med sig en ask med Lindts chokladkulor, men jag tycker inte att deras choklad är god..... Suck. Allt som jag har skrivit och som har bidragit till denna sugiga dag är bara petitesser - det är jag på det klara med! - men det är just de där petitesserna som KAN göra att jag mår lite bättre och när de sätts i DET sammanhanget, så växer de från petitesser till bakslag och mindre kriser. Jag lutar åt att kontakta husläkaren eller överläkaren för jag känner mig helt förlamad. Ändå tvekar jag för jag inser att de egentligen inte kan göra något som får en snabb effekt. Jag skulle kunna lägga in mig frivilligt för att slippa ifrån alla små och större krav här hemma, men sjukhusmiljön...... På julafton, innan vi åkte till svärföräldrarna och Pär och jag grälade om att jag inte ville följa med, så var ett av hans argument att han tycker att jag "alltid vinner", att de alltid får ge vika för om jag orkar eller inte. Om det är så här det känns att vinna, så vill jag förlora resten av mitt liv! Jag har ALDRIG hindrat varken honom eller Elin från att fullfölja eventuella planer. Den verkliga anledningen är att "det är inget kul om bara jag och Elin åker". Jag skulle vilja byta med Pär i ett par månader när han får känna av segerns sötma från depressionen och sedan fråga om han verkligen kände sig som en vinnare!


Natti, natti.

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< December 2007 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards