Min dårdoktor, EK ringde som avtalat halv 9 och kunde meddela att jag kommer att få en samtalskontakt inom några veckor. LG börjar på psyk-mottagningen nästa vecka och kommer att skicka en kallelse.

Åtgärd numro 3 - check!

Jag har aldrig varit så smal som när Elin var liten, hennes första år, till och med smalare än innan jag fick henne. Jag var deprimerad och hade ångest, usel sömn och dålig matro och så alla dessa promenader. Jag gick ned i vikt på grund av att jag mådde dåligt.

Med hjälp av Viktväktarna gick jag ned 12 kg och blev nästan smal igen, men jag var nästan alltid hungrig och jag blev stressad av att hålla reda på pointsen. Jag maxade antalet frukter varje dag i syfte att hålla hungern stången och till slut avskydde jag frukt. Jag gick ned i vikt, men jag mådde inte bra av metoden.

Hösten/vintern 2011/12 mådde jag så dåligt under så lång tid att jag inte trodde att det var möjligt. En mardröm 24/7 under nästan 1 års tid. Jag kunde inte äta och jag kunde inte sova och jag promenerade och promenerade och promenerade. Jag gick ned 10 kg. Jag gick ned i vikt på grund av att jag mådde dåligt. Jag har gått upp de där kilona igen.

Nu står mitt hopp till viktminskningstabletterna som jag nappade på via en av de fula annonserna i min egen blog. Just nu är min övervikt en av de största anledningarna till att jag mår skit, men tablettena har gett mig hopp. Jag hoppas på att få gå ned i vikt medan jag mår bra och inte bara må bra tack vare att jag går ned i vikt. Jag behöver ett snabbt resultat. Att lägga om min kosthållning och träna för att sedan inte bli av med mer än 1 kg på en månad är inget jag orkar med en gång till.

Åtgärd 5: viktminskningshjälp.

Jag är desperat.

Jag har beställt viktminskningspiller.

Jag orkar inte försöka själv längre.

Jag behöver något som drar igång det hela.

En burk med startkablar som kickar igång mig, ger mig motivation att sedan hålla mig kvar.

Det här är ingen impuls.

Desperation byggs upp under lång tid.

Imorse när jag vaknade och kom ihåg att jag hade beställd pillerna, så kände jag något som jag inte har känt på flera år: hopp.

75 minuters promenad när det bitvis var vindstilla och varmt i solen för att sedan blåsa isvindar, så att jag fick gå framåtböjd.

Jag har en väldigt trevlig träningsvärk i armar och axlar och lite ont i armbågarna.

Efter 4 veckors uppehåll kände jag att det var dax för styrketräning. Tung, men skönt. Armbågarna har, tyvärr, mått bra av uppehållet, så vi får väl se hur det här går.

......varit ute och rört på mig i 2 x 25 minuter. Tur och retur apoteket för att införskaffa det lavemang som behövs som förberedelse till nästa veckas absoluta höjdpunkt: koloskopin.

O-fridens.    

PS. Det är en Oxascand-dag.

Jag tittade igenom "Frisk med LCHF" och blev aningen uppmuntrad då jag läste de 2 listor som räknar upp vad som är bra att ha hemma/vad som är bra att äta och vad som bör undvikas. Jag är absolut inne på rätt spår och håller mig ifrån det jag bör hålla mig ifrån. I det stora hela. Det finns utrymme för förbättringar. När jag nu känner att jag orkar koncentrera mig på det.....

O-fridens.    

70 minuter kombinerad lunk och hasning. Jag ångrar att jag tvingade iväg mig själv. Kroppen protesterade. "Gå hem igen. Gå hem!!". Ibland värmde solen så pass att vinterjackan kändes för varm och sedan svängde jag åt höger och möttes av isande nordanvindar som var rent plågsamma. Jag skulle ha tagit mer kläder på mig om jag hade vetat att tempot skulle bli så lågt att jag inte skulle lyckas hålla värmen. Jag småfrös från början till slut. När träningen är som den var idag, så har det ingenting med nöje och hälsa att göra utan handlar om ren misshandel av kroppen med påföljande ohälsa.

O-fridens.