När jag kom in i badrummet i morse och tittade i spegeln, så möttes jag av två röda ögon. Vad? Sedan slog det mig att det nog är den mindre mysiga allergisäsongen som har dragit igång, så jag lade till en Cetirizin till dagens övriga medicindos. Eftersom den hade effekt, så är det väl så att pollenhalterna stiger.

För knappt 6 år sedan hade jag ett riktigt otrevligt möte med en oerhört opsykologisk dietist. När jag läser det inlägget nu, så önskar jag att jag hade varit tuff nog att säga ifrån! Jag minns henne som otrevlig, men hon var ju otäck för tusan! Jag träffade denna otäcka människa idag och det var jag lite förberedd på för när jag bokade tid hos en sjukgymnast och fick namnet, EB, så ringde det några klockor längst bak i skallen för det namnet var bekant på ett illavarslande vis. Kan jag verkligen ha så'n rackarns otur att hon är sjukgymnast oxå? Tänk om hon kommer ihåg mig och jag som fortfarande inte har gått ned i vikt utan snarare upp...... Visst fasen var det hon! Isch!! Handslag som en lealös fisk. "Har inte vi träffats förr?" frågade hon. "Nej" svarade jag. Jag får erkänna att hon är bättre som sjukgymnast än som dietist. Att ha ont i kroppen är inte lika personligt eller känsligt som att vilja ha hjälp med övervikten. Armbågarna, ryggen och fötterna - jag tog upp rubbet och hon gick igenom rubbet. Hon är fortfarande jobbig att lyssna på (gapig) och hon har inte riktigt tålamod att lyssna utan vill komma med lösningarna fort, fort. En krämpa i taget och jag börjar med ryggen. Hon klämde, kände, böjde och tänjde och jag fick elmassage i ca 15 minuter. Det var skönt! Jag fick ryggövningar som jag ska göra 3 gånger om dagen och till min förvåning, så är det den övre delen av ryggen som är stel och som behöver sträckas ut för att lasta av den nedre delen. Jag har faktiskt gjort övningarna 2 gånger idag. Armbågarna: jag har för tunga hantlar, så jag ska dra ned på vikterna och öka antalet repitioner i stället och så ska jag naturligtvis stretcha. Fötterna: ännu en farhåga besannades för det är hälsporre i höger fot. Det som är extra surt är att jag har dragit på mig det sedan jag slutade med MBT-skorna och började använda vanliga skor som inte är tillräckligt dämpade i sulan. Satan och hans moster!!! Det här är svårbehandlat och EB kommer att använda sig av ultraljud och tejpning. Tejpningsbehandlingen sträcker sig över 3 veckor och, om jag inte minns fel, så ska foten tejpas om var 3:e dag. Jippii. Det blir ett spring hos vc som heter duga. Antalet promenader måste dras ned ordentligt och jag bör inte "gå mer än vad som är nödvändigt". Förbannat!!! Jag ska tillbaka om en vecka, men jag vet inte om det blir endast ryggbehandling eller om även tejpningen ska göras. Åtgärd numro 4 - check!

Jag lyssnar på "Hobbiten" av JRR Tolkien. Pär köpte den tillsammans med trilogin om härkarringen (som jag är måttligt intresserad av) och det är Jan Waldekrantz som läser och han gör det sååååå bra! Förutom att "Hobbiten" är en fantastisk berättelse med en lika avundsvärd fantasi som hos "Harry Potter", så är den ju rolig oxå.

"Snorkfröken och poeten" är titeln på sommarens mugg och skål från Muminmuggar och det fick bli min belöning för den onödiga oron för den koloskopi som inte kommer att bli av och för de 2 obehagliga undersökningar som jag utsatte mig för.

Elin och Pär är på middag hos svärisarna tillsammans med resten av Vårat Gäng.

En överväldigande känsla av värdelöshet gjorde att jag inte följde med.

Att känna sig värdelös är en del i depressionen, men jag har aldrig känt det så tydligt som den här gången.

Jag ville inte följa med och fortfarande inte ha gått ned i vikt.

Jag orkar inte försöka hänga med i samtalen utan att kunna bidra med något vettigt eller insiktsfullt.

Jag känner mig dum i huv'et helt enkelt.

Jag är för sjuk för att arbeta och därmed försvinner ännu ett samtalsämne.

Jag har inget att bidra med sällskapsmässigt.

Pär sa att svärisarna blev väldigt ledsna när de hörde att jag inte skulle komma för de vill träffa mig.

Varför?

Jag har svårt att stå ut med mig själv nu för tiden och jag tänker inte utsätta andra för min pessimism, hopplöshet och negativitet som ligger som ett surt, gulgrönt moln omkring mig.

Jag är så känslomässigt avtrubbad att jag är likgiltig för i stort sett allt.

I alla fall när det har med människor att göra.

Jag behöver verkligen någon att prata med!

I morgon är det dax för koloskpin. Veckans höjdpunkt. Not! Både ikväll och i morgon ska jag ta ett lavemang.

Skit-kul.

"Temptation" med Heaven 17. Bör lyssnas på med hög volym, så att du kan rocka loss.

Jag är LEDS.

Jag hatar att vara fet och jag tycker att det är så satans orättvist ordnat att det ska vara svårare att gå ned i vikt än upp.

Varför ska armbågarna paja när jag hade kommit igång så bra med styrketräning hemma?

Varför ska fötterna krångla och sätta p för min favoritmotion: promenader?

Varför har just jag fått så mycket skit i mina arvsanlag?!

Depressioner, ångest, ledbesvär, dålig syn, proriasis, högre risk för både hjärtsjukdomar och diabetes.

Djävla skit-DNA!!

Slå upp ordet "måndaxexemplar" och där finns jag.

Koloskopi om en vecka.

Bettskena.

Antidepressiva mediciner som gör mig så pass känslomässigt avtrubbad att jag inte borde leva i en familj.

Jag hade ångest när jag vaknade.

Oxascand eller promenad?

Det blev promenad.

Det hjälpte inte.

Vid ett tillfälle grep ångesten tag i mig så att jag nästan tappade andan.

Jag stannade till.

Jag skrek.

Inombords.

Jag.

Orkar.

Inte.

Mer.

Jag tog Oxascand när jag kom hem.

Effekten kom snabbt.

Lugnet infann sig.

Det kändes inte överdjävligt längre.

Allt blev hanterbart.

Satans ångest.

Pär har arbetat och kom hem vid 16.

Elin har arbetat och kom hem vid 17.

Jag vet inte vad klockan var när Elin stack in huv'et och sa hejdå, men det var tidigt och hennes avfärd innebar att jag var ensam.

ENSAM.

Jag fick vara ensam i 7-8 timmar och jag var i himlen!

Tystnad.

Det var knappt att jag pratade med marsvinen ens.

Elin sover redan och Pär har precis lagt sig, så nu får jag ytterligare 2,5 timme för mig själv.

Jag köpte en CD-bok från AdLibris, "Marionetternas döttrar". När köpte jag en ljudbok senast? Jag gillar verkligen Maria Hernestam även om den här boken inte är hennes bästa och jag gillar verkligen Anna-Maria Käll som uppläsare. När lyssnade jag på en bok senast? När jag satte lurarna i öronen och uppläsningen startade, så hamnade jag i himlen. Raka spåret. Jag hade inte en aning om att jag hade saknat det så mycket! En möjlighet att stänga ute omvärlden, att avskärma mig, att slippa undan. Det går mycket lättare att diska med en bok i öronen!

I lördags hämtade jag min senaste bokbeställning där jag utnyttjade presentkortet från svärisarna. Förutom ljudboken var det 8 pocket (*) och jag behövde bara betala 97 pix. Makalöst-bra-köp-endorfiner. Det var som att komma till himlen det med. Tyvärr, var den första boken jag läste en nitlott och jag har förpassat den, ej färdigläst, till lådan som Myrorna så småningom kommer att få. När jag gjorde beställningen, så valde jag noggrant från min önskelista just för att slippa nitlotter, men jag börjar misstänka att jag är för kräsen. Det är samma sak med filmer och serier: det krävs verkligen något långt utöver det vanliga för att jag ska bli tillfredsställd och allt oftare hittar jag den tillfredsställelsen i verklighetsbaserade eller historiska skildringar. Det har varit för många nitlotter de senaste månaderna och nu tappar jag nästan lusten att börja på en ny bok.

Halv-fridens.   

PS. Jag hade fel när jag skrev att Ester är vår första 5-åring för förra året blev Lillan hela 6 år.

(*)  Trogen hustru sökes

      Little Bee

      Caipirinha med döden

      Karin Månsdotter - hans majestäts nådiga frilla

      Till offer åt Molok

      Månens anförvant

      Hjärteblad

      Agaat