En gång för länge sedan, på den tiden jag var smal, så var mat och ätande inga som helst problem för mig mer än att jag inte tyckte om vissa rätter. Ända sedan jag gick ned i vikt med hjälp av Viktväktarna, så har alltihop barkat käpprätt åt h-vete. Jag slutade med VV därför att jag blev smått tokig av att hela tiden behöva räkna points på samma sätt som jag räknar pengar ("Har jag points till en bulle?"/"Har jag råd med böcker?") och av att sällan känna mig mätt och avslappnad. Jag har gjort ett nytt och väldigt kortvarigt försök med VV. Jag har provat med en personlig tränare på distans. Nu försöker jag få in mig själv på LKHF-spåret igen. Under det senaste året och medan jag har provat mig fram, så har jag kommit fram till följande: mitt intresse för mat och att äta har aldrig varit stort, men det var den första vändan med VV som gjorde att ointresset sakta men säkert har gått över i lätt äckel. Det har blivit en stressfaktor bortom rimliga proportioner. När jag ska försöka komponera en måltid som är god och något så när nyttig, så börjar det lukta bränt om hjärnan och jag blir arg. När det väl är matdax, så har jag ingen matlust. Mat har blivit ett nödvändigt ont. Jag bör gå ned åtminstone 25 kg av rena hälsoskäl. Det räcker egentligen med 10 kg för att förbättra hälsan. Min övervikt är för stor för att den ska kunna försvinna med enbart träning. Jag måste tänka på maten oxå. Tyvärr.

Snart är det julafton och årets största frossarhelg inleds. Jag har inte bestämt än om jag ska följa med till svärföräldrarna. Sedan pappa dog på julafton för nio år sedan, så är jag sällan på bra humör just den dagen. Nu kan jag dessutom lägga till min aversion mot detta ätande. Förutom att prata och umgås, så handlar julbordet hos svärföräldrarna om att äta, äta, äta bara för att sedan få ågren över hur mycket man vräkte i sig. Vad är vitsen med det?

Snälla tomten: kan jag få en ny, frisk kropp inklusive en avstängningsknapp till hjärnan?

Fridens.

 

Reneth

18 december 2008 17:22

Behöver en annan avstängningsknapp. Kanske vi skulle byta ett tag. Jag gillar att äta allt och det är inte heller bra
Kram
Reneth

http://www.svenssonstassavtryck.se

 

malin

18 december 2008 22:33

Usch, jag känner igen det där med alla olika bantningskurer och att hela tiden i slutändan väga mer än man gjorde från början.
Jag är försörd sen tonåren när jag hade nåt som liknar anorexia och senare bulimi. Jag blir ofta så exremt fixerad vid vad jag äter när jag bantar att jag blir rädd.
Det låser dig på nåt sätt. Jag ska INTE följa några dieter.
Jag får bara ångest.
Nu har jag bestämt mig för att äta, det jag vill, men mindre portioner och anstränga mig för att äta långsamt så jag hinner känna att jag blir mätt.Vågen tänker jag inte ställa mig på.
Maten måste avdramatiseras. Det är bara så. Bort med måsten och dåliga samveten. Det funkar inte, det ger ingenting annat än ångest och oftast nåt kilo plus.

Jag förtår att julen känns jobbig för dig.
Men ge tusan i att ha dåligt samvete för maten.
Ät det du verkligen vill ha, strunta i resten.
Njut av maten, utan dåligt samvete.
Ensam, eller hos dina svärföräldrar.

Kram

http://pillris.blogg.se

 

Gröngöling

20 december 2008 08:56

Förstår att det är jobbigt med jul för dig, så hemskt att din pappa dog just då. Det blir sådana konstraster och det är jobbigt. Jag har lite likt själv, föräldrarna dog i jultid.
Hoppas du kan njuta av det som du tycker är gott. En lchf-are på passagen, kostdoktorn, skriver att julbordet inte är så sött, han har en ganska generös lista på vad man "får" äta. Om det skulle vara till någon hjälp för dig.
Kramar för hela dagen

http://grongoling.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...