Julterroristen som kommer fram så här års morrar nu i protest. Vi ska tillsammans med svägerskan + familj köpa presentkort på Sydpoolens spa för en sammanlagd kostnad av 1400 kr som julklapp till svärföräldrarna. Eftersom Pär och jag har gemensam ekonomi, så har jag rätt att säga ifrån och det gör jag nu. "Ifrån!" Visserligen lagar svärmor all julmat och allt julgodis själv och det är väldigt gott, men att som tack ge en present värd 700 kr/familj och när de ALLTID säger "Men inte ska ni köpa något till oss..." - nää! I så fall vill jag ha en väska för 800 kr som jag har dräglat över i flera månader.

Grrrr.....

......varför kaféerna ger kunderna möjlighet att surfa på internet?

*människan har blivit så isolerad, men kan åtminstone fika och surfa bland främlingar*

.....var jag har fått mitt begär efter nya väskor ifrån?

*dessutom har jag fört det begäret vidare till mitt barn*

Pär tycker om att baka för det gör inte jag. Tralala.

Jag hittade äntligen strumpor.

Den lyxiga känslan som nya smycken ger.

Fridens.

Risgrynsgröt och te till frukost den fjärde advent. Efter det tog Pär sin nya system-digital-kamera ut på promenad för att inviga den eftersom det för en gångs skull var strålande solsken. När han kom hem åkte vi till Skärholmen. Jag köpte strumpor. 6 par för 200 kr på Åhléns. Jag är oerhört kräsen när det gäller strumpor. De ska vara vita och i bomull. De ska ha en riktig häl, så därför är tubsockorna inget alternativ. Viktigast av allt är att de ska vara ganska tjocka. Vanliga sockor är för tunna och kalla. De ska vara så pass tjocka att när jag tar på mig ett par nya strumpor, så ska det kännas som att gå på en matta. Nu vet ni allt om mig och mina strumpor! :-)  Guldfynd var knökfullt så som det alltid är vid jul, men jag ville titta lite ändå. Jag tog en nummerlapp för säkerhets skull (14 nummer före mig). Jag hittade ett silverarmband med berlocker och matchande örhängen och ett par silverörhängen med en hängande pärla. Det bidde ett mobil-smycke oxå. Tänk vilken tur att jag tog en lapp! ;-)  När jag betalade och meddelade att ingenting skulle slås in, så möttes jag av förvåning vilket jag alltid gör när jag handlar till mig själv strax innan jul. De kanske tycker att jag är en otroligt egoistisk kärring? När förvåningen hade lagt sig, så blev expediten så pass lättad att hon tackade för att hon bara behövde lägga allt i en påse. Där ser man!

Pepparkakorna som Pär och Elin hade med sig från årets pepparkaksbak för 1 vecka sedan är slut. De brukar alltid få med sig så många kakor hem att de finns kvar låååångt in i januari, men i år var det bara 2 burkar och nu är de slut. Därför har de bakat några till idag och doften sprider sig i lägenheten. Sniff, sniff.....mmmmmums!

Fridens.