Ipren - den intelligenta värktabletten.

Våra marsvin. Igen. Alltid.

Pizzerians jätte-kebab i bröd.

Fridens.

Jag är trött i heeeela mig; ända inifrån och ut. Snart brister det. Gårdags-kvällen var urjobbig med en gråtande Elin. Ingen av oss fick mycket sömn. Idag hade hon ingen lust eller ork att följa med till BUP och om Pär inte hade kommit tillbaka från konferensen tidigt och därmed hade möjlighet att hämta oss med bilen, så hade det inte blivit något möte. Det är inte mycket som fungerar i vår vardag just nu, men BUP ska vi banne mig INTE hoppa över och det sa jag till Elin. BUP är vår livboj just nu. Resultatet av dagens möte blev att Elin fortsätter med halva dagar resten av den här terminen (två veckor till) och att vi ska försöka få lugnare morgnar vilket innebär att om Elin faktiskt inte kommer ur sängen (som i går), så släpper Pär det och tjatar inte utan åker till arbetet i stället. Lugn och ro för alla! Vi kom oxå överens om att Pär och Elin inte ska blanda in mig i morgonrutinerna utan låta mig få sova vilket jag behöver extra mycket nu. Det har varit flera morgnar när Pär nästan stormar in i sovrummet och svär över att Elin tjurar och hon kommer inte iväg den här gången heller och att han minsann inte tänker sjukanmäla och nu måste han iväg och f-n och hans mormor. Innan jag har hunnit vakna och fattat vad han ryar om, så har han åkt. Det är INTE någon bra start på dagen för någon av oss....

Jag orkar inte skriva mer idag.

Fridens.