Pär fixade mötet själv.

Elin fixade ännu en halv skoldag.

Theralen-dropparna.

Fridens.

....varför det alltid är just mina favoriter som försvinner? Allt från läkare till strumpor.

*tjurar*

.....om och om och om igen. Är det ett tecken på usel uthållighet eller är det ett tecken på en envishet gränsande till galenskap ("Definitionen av galenskap är att göra någonting på samma sätt om och om igen, men att förvänta sig olika resultat.")? Jag upplever det och har alltid upplevt det som att varje gång jag kommer igång med t.ex träning, så händer något som sänker mig och jag får börja om. Igen.

Nu är det bara 3 veckor kvar av det här (skit)året och jag är trött. Jag är leds. Jag har ingen lust att fortsätta längre. "Hej, jag är din motivation och nu orkar jag inte med dig längre. Hejdå!" Hela hösten har varit svinjobbig och jag har inte klarat av att koncentrera mig på träning och kost vilket gör att jag mår skit nu och väger mer än någonsin. Och så är det ju min tumme, min dumma tumme.  Det blir operation i januari om inget återbud gör att väntetiden kortas.

Elin var i skolan idag igen - det börjar nästan kännas normalt! Hon klarade av terminens fyra sista prov (två av dem var "små"). Idag är det dax för mötet med Rektor &Co, men Pär är ensam representant. Han erbjöd sig att ta mötet själv eftersom han nog anade att min ork är så gott som slut.

Fridens.