Att jag kan skriva av mig i bloggen.

Theralen-dropparna.

Jag kom faktiskt iväg på en hyfsad långpromenad.

Fridens.

En gång för länge sedan, på den tiden jag var smal, så var mat och ätande inga som helst problem för mig mer än att jag inte tyckte om vissa rätter. Ända sedan jag gick ned i vikt med hjälp av Viktväktarna, så har alltihop barkat käpprätt åt h-vete. Jag slutade med VV därför att jag blev smått tokig av att hela tiden behöva räkna points på samma sätt som jag räknar pengar ("Har jag points till en bulle?"/"Har jag råd med böcker?") och av att sällan känna mig mätt och avslappnad. Jag har gjort ett nytt och väldigt kortvarigt försök med VV. Jag har provat med en personlig tränare på distans. Nu försöker jag få in mig själv på LKHF-spåret igen. Under det senaste året och medan jag har provat mig fram, så har jag kommit fram till följande: mitt intresse för mat och att äta har aldrig varit stort, men det var den första vändan med VV som gjorde att ointresset sakta men säkert har gått över i lätt äckel. Det har blivit en stressfaktor bortom rimliga proportioner. När jag ska försöka komponera en måltid som är god och något så när nyttig, så börjar det lukta bränt om hjärnan och jag blir arg. När det väl är matdax, så har jag ingen matlust. Mat har blivit ett nödvändigt ont. Jag bör gå ned åtminstone 25 kg av rena hälsoskäl. Det räcker egentligen med 10 kg för att förbättra hälsan. Min övervikt är för stor för att den ska kunna försvinna med enbart träning. Jag måste tänka på maten oxå. Tyvärr.

Snart är det julafton och årets största frossarhelg inleds. Jag har inte bestämt än om jag ska följa med till svärföräldrarna. Sedan pappa dog på julafton för nio år sedan, så är jag sällan på bra humör just den dagen. Nu kan jag dessutom lägga till min aversion mot detta ätande. Förutom att prata och umgås, så handlar julbordet hos svärföräldrarna om att äta, äta, äta bara för att sedan få ågren över hur mycket man vräkte i sig. Vad är vitsen med det?

Snälla tomten: kan jag få en ny, frisk kropp inklusive en avstängningsknapp till hjärnan?

Fridens.

.....varför just de blåa hyacinterna alltid växer upp krokigt och snett?

*det har INTE med ljuset att göra*

1. Jag har inte tränat eller promenerat på flera veckor.

2. Jag har gått upp i vikt och det är mer att släpa på.

3. Kondition är en färskvara.

Kalla fakta är aldrig rolig fakta.... :-(

50 minuters promenad kändes tungt, men det var skönt att komma ut i solglimtarna och den kalla vinden. Pär är dårförkyld. Elin är småförkyld. Jag vill INTE bli förkyld.

Fridens.