Igår var jag ensam större delen av dagen. Pär och Elin kom hem vid 20-tiden efter att ha ätit middag hos svärföräldrarna. Jag orkade knappt umgås med de de få timmar som var kvar av dagen. Jag satt uppe ända till klockan 3 för att njuta av lugn, tystnad och ensamhet. Idag har jag oxå varit ensam större delen av dagen. Pär och Elin har varit hos svärföräldrarna (igen) för det årliga pepparkaksbaket. De gav sig av strax efter 10 och det var då jag steg upp. Nu har jag ungefär en timme kvar av den välsignade tystnaden och ensamheten och ångesten kommer krypande. JAG HAR INGENTING ATT GE NÄR JAG MÅR SÅ HÄR! Jag blir omvänt sällskapssjuk. Jag tycker inte om kroppskontakt. Jag orkar inte koncentrera mig på något längre samtal. Jag orkar inte svara på den enklaste frågor. Jag har inga åsikter om någonting. LÅT MIG BARA VARA IFRED OCH ENSAM!

........om jag någonsin mer kommer att se fram emot julen?

*folk borde inte få dö på självaste julafton! muttermutter*