.....varför jag tycker att det är så s***ns tungt med ett nytt år?

*handlar det enbart om inställning?*

Jag får vara ensam några timmar även idag.

Pär ska få samtalsstöd genom företagshälsovården.

Jag kom iväg på en promenad!

Fridens.

Mer vinter än ovan får vi inte den här julen, men det är ändå bättre än +10 och hällregn. På självaste julafton så kom ett lätt snöfall och genast infann sig julstämningen! Det är SNÖ och julklappar som jag behöver för att få julstämning.

Idag tog jag på min nya jacka och gick en promenad med Pär. 40 minuter. Lagom som mjukstart efter ett pinsamt långt uppehåll och när jag dessutom inte är helt frisk. Det var skönt! Jackan är vääääldigt varm....

Jag läser "Jane Eyre" av Charlotte Bronte. Det är många år sedan sist, men den är BRA.

Pär och Elin har åkt till svärföräldrarna för, som jag antar, en repris av julbordet. Lugnt och skönt. Vi har fått några ostar av svärisarna och det är ena riktiga stinkbomber! Varje gång som kylskåpsdörren har varit öppen, så luktar det soprum i köket och betänk att jag ändå är ganska däbbd.... Idag fick jag nog och lade alla ostar i en plastkasse som jag knöt ihop och hängde ut på balkongen. Det påstås att ju mer en ost doftar stinker, desto godare är den, men jag tycker att det är som med surströmming: om jag måste ta mig förbi en luktbarriär för att kunna äta, så är det inte värt det. Någon måtta får det vara på finsmakeriet! Om några gourmander skulle få för sig att göra inbrott hos oss via balkongen, så kan de väl ta påsen med sig? Annars kanske påsen kan fungera som inbrotts-skydd?

Stämningen mellan Pär och mig är, milt uttryckt, lätt inflammerad. Jag vet inte vilken förklaring Pär har, men jag skyller på allmän otrivsel och att jag mår uselt. När vi var på Coop i tisdags och jag snäste åt honom, så sa han faktiskt att jag måste skärpa mig och att han inte tänker tåla mer. Det som förvånade mig var att han faktiskt sa ifrån och det respekterar jag honom för. Jag avskyr människor som saknar egen vilja och integritet! Självklart ska jag skärpa mig. Pär föreslog att vi kunde ta dryck, ost och kex i kväll och umgås lite. Jag sa att det nog är den sortens påtvingade aktiviteter och speciellt den sorten som går ut på att äta, som vi nog ska undvika nu när det är lite inflammerat. Jag ser hellre någon av julklappsfilmerna medan de som vill får äta vad de vill.

Nästa strid drar ihop sig: nyårsafton. Elin planerar att för första gången fira på sitt håll med kompisar i stället för att åka med oss till svärföräldrarna. Jag har ingen lust att åka dit jag heller. Jag vill att det ska vara en vanlig onsdag med vanlig mat och så lite ståhej som bara möjligt är. Det går inte att undvika fyrverkerierna, men jag tänker inte ropa "Gott nytt år!" och krama om familjen. Blä!

Fridens.