Mitt liv i ord

Jag hade kommenderat väckarklockan att väcka mig halv 9. Jag vaknade strax innan den skulle ringa och började genast att fundera på om det verkligen var nödvändigt att klippa håret när det kändes nödvändigare att sova. :-P Tyvärr, hade jag lovat Pär att drutta in till hans föräldrar för att hämta hem de pepparkaksformar som han och Elin glömde kvar efter årets pepparkaksbak. Dessutom kändes det nödvändigt att avvärja den förestående bokkrisen, så..... Upp och iväg! När jag satt på tåget, så ringde min frisör och frågade om jag var på väg och då var klockan kvart över 10. Jag hade tid hos henne klockan 10. Det tog otäckt lång stund innan det gick upp för mig att jag var för sent ute. I bakhuvudet fanns klipptiden registrerad, men när jag planerade in resan, så blev det en timme fel! Hon är så snäll och omtänksam och lät nästan ledsen när misstaget uppdagades. Hon ville så gärna hjälpa mig och det kunde hon genom att ge mig en ny tid på fredag! :-) När samtalet var avslutat, så satt jag i chocktillstånd; det här var det absolut tydligaste beviset på att jag inte mår bra och att koncentration och uppmärksamhet är helt åt fanders och jag tycker att det är obehagligt. Det är inte en situation att förstora på något sätt, men jag kan inte skratta åt det heller. Inte än i alla fall.

Jag hämtade kakformarna och sedan shoppade jag i stället. Böcker från Pocket Shop, tvål och lotion med jordgubbsdoft + en ny tvättsvamp från Body Shop, 4-pack med Mumin-glas från Åhléns och 2 långärmade toppar från KappAhl. På Pressbyrån köpte jag en påse med skumma tomtar i ett desperat försök att få julstämning.

Idag har det varit sjukt, kusligt och onaturligt mörkt! Jag har känt mig frånvarande och luddig ända sedan samtalet med frisören. Det var i alla fall skönt att få komma hemifrån några timmar.

Jag har börjat på flera böcker nu medan jag inte mår bra, men inte avslutat dem av diverse mer eller mindre rimliga anledningar. Härom dagen läste jag ut "Flickorna från Riyadh" av Rajaa Alsanea och den var mycket bra! Igår började jag läsa "Och vet inte vart" av Astrid Flemberg-Alcalá. Jag läste en halv sida innan jag slängde den ifrån mig och det är ett nytt personligt rekord! Kanske är jag alltför petig med vad jag tycker är bra skriven svenska, men jag tycker att man ska skilja på skriven och talad svenska. Här är några citerade meningar, så att ni förstår vad jag menar även om ni inte håller med mig. "Motorljudet hör man först senare när bilen redan blitt synlig...". "När de högg ner träna....och såga opp veden." "....då är det dags för problem, det vet man mesamma." Isch!! Jag fick nästan huvudvärk! Det är inte en dålig översättning - det är dålig svenska vilket nästan är värre. Jag bytte till "En sorts kärlek" av Ray Kluun och den är bra.