Klockan 6 kom Pär in för att säga hejdå innan han och Elin åkte till Skuleberget. Jag passade på att stiga upp och ta antibiotika & co och så kramade jag om skogsmullarna ordentligt. Nu är jag gräsänka eller snarare familjeänka till på måndag kväll. För mig är det aldrig fel med lite ensamhet. Innan tandoperationen, så var jag lite orolig för att de skulle åka bort så snart efteråt utifall att jag skulle åka på komplikationer, men det verkar inte bli så. Kinden har svullnat ytterligare och jag har ett tjusigt blåmärke nedåt halsen, men enligt bladet jag fick med mig hem, så är det som det ska vara. Svullnaden kan nå sitt maximum efter 2.4 dagar. Jag tar antibiotikan var 8:e timme, sköljer med Corsodyl 2 gånger om dagen och tar Citodon 2 gånger per dygn. När värken gör sig påmind, så hamnar jag alltid i valet och kvalet: en dubbeldos av Ipren & Alvedon med risken att det inte hjälper och det leder till att det är mindre listigt att ta Citodon efteråt eller Citodon direkt. Ständigt dessa beslut!

Igår åt jag ordentlig middag vilket innebar fast föda bestående av stekt laxkotlett med hovmästarsås. Mjuk mat för en öm munhåla. Det smakade himmelskt bra! Jag tycker om lax i alla dess former, det är en fet fisk (rätt sorts fett) som mättar bra. Pär kryddade med endast salt och svartpeppar och jag kryddade med jag-har-inte-ätit-ordentlig-mat-på-2-dygn. Idag åt jag 2 kokta ägg och youghurt till lunch och till middag tror jag att jag ska steka varm korv med gräddig äggröra till. Nu behöver jag inte sugrör när jag dricker och jag väntar otåligt på att våga äta något så pass fast som Toblerone!

Månadsvägning och jag har blivit av med hela 2 hg! Ålrajt! Det har förmodligen att göra med den halvfasta som jag har gått igenom den senaste dygnen och 2 hg är verkligen inte mycket, men för första gången på länge så visade vågen på minus, så - ålrajt!! 

"The Tudors". Jag närmar mig slutet i och med att Henrik VIII ska gifta sig med Katarina Parr som blev hans 6:e och sista fru och den som överlevde honom. I ett av de avsnitt jag såg idag, så blev fru numro 5, Katarina Howard, halshuggen blott 21 år gammal. Dramatik!

Det har regnat à la syndafloden hela gårdagen och fortsatte även idag och det är först nu som det avtar. Nyopererad och syndaflodsregn är 2 väldigt giltiga anledningar att tillbringa dagen i pyjamas.    

Fridens.    

Det är möjligt att jag tar en risk nu, kanske driver jag bort de läsare jag faktiskt har, de som kommenterar, men jag skriver det här i alla fall: jag tar min blog på allvar och förväntar mig kommentarer som visar att läsaren har läst själva inlägget i fråga.

Jag har haft den här blogen i 7,5 år och jag har skrivit och tänker fortsätta att skriva om allt möjligt. Att skriva är nödvändigt för mig, en sorts terapi och om jag inte ville ha kommentarer, så hade jag blockerat den möjligheten. Jag har blottat mig i många inlägg, men jag gör det inte lättvindigt, så när jag skriver ett inläggsom det igår och avslutar det med en smajlis som gör allt annat än smajlar, så blir jag förbannad och sårad när någon kommenterar det hela med "Hej :)  Hoppas du har haft en bra dag?  Ha de fint :)". Jag kommer inte att publicera den. Är jag överkänslig?

O-fridens.    

Okej, jag erkänner: jag oroar mig mycket för morgondagens tandborttagning. Jag oroar mig så pass mycket att jag valde att dämpa ångesten med Oxascand både i morse och nu ikväll. Jag kommer att unna mig den lyxen även i morgon om det behövs och jag får ta till andra knep för att underlätta t.ex goa kläder, bra skor att promenera dit i, jag ska fylla mobilen med låtar från de 80-tals samlingar som kom så lämpligt idag och så kommer Pär att hämta mig efteråt. Kanske lyxar jag till det med en ny orkidé från blomaffären i Salem.

Vid den här tiden i morgon är det över sedan flera timmar och jag kan åtminstone skryta lite med att inte har oroat mig under hela 2,5 veckor som gått sedan jag fick besöket bokat utan bara de senaste dagarna.

O-fridens.    

......är tandeländet borta.

Jag har klippt mig idag. Håret har vuxit som 17 under 8 veckor och i högen som sopades ihop på golvet efteråt, så var det, banne mig, mer hår än vad som blev kvar på huv'et!

Halv-fridens.    

Jag har promenerat idag och det var skönt, så skönt! Jag gick ut lite för hårt - optimisten i mig - och efter det varierade tempot en hel del, men jag var hjälpt av flera gånglåtar. Det har varit lite för långa uppehåll mellan promenaderna och det kändes som det var evigheter sedan. 75 minuter, min vanligaste runda som jag gick så ofta förra hösten och i vintras.

Igår tog jag en dubbeldos mot spänningshuvudvärken och det hjälpte. Idag har jag huvudvärk igen, men den här gången hjälpte inte dubbeldosen, så det är väl ingen idé att ta fler tabletter.

Det kom ett brev från psyk-mottagningen i Södertälje. Dr DS lyckades klämma in mig den 16 oktober. Det är ju "bara" 1,5 månad dit! Ibland går det undan.

Halv-fridens.    

Det är i slutet av augusti och hasseln utanför köksfönstret är full av nötter. Vår ekorre Kurre som besöker oss med jämna mellanrum utom under sommaren har kommit tillbaka. Det var när vi satt och åt middag igår som han bevärdigade oss med ett besök som innebar förstklassig underhållning när han for mellan grenarna i jakt på Den Perfekta Nöten. En av grenarna räcker nästan fram till vårt fönster och jag fylldes av ren och skär glädje när Kurre plötsligt sticker fram huvudet mellan löven som för att hälsa!

Pär sprang och hämtade kameran, men han hade ett fullt sjå med att fånga detta yrväder på bild. Kameran hann inte riktigt med att ställa in skärpan. Av vad som motsvarar en klassisk filmrulle på 36 bilder, så valde jag ut dessa 3.

Att kunna se en ekorre (en släkting till våra älskade marsvin, ju!) som faktiskt håller hasselnötter mellan framtassarna medan han skalar dem för att komma åt det gottaste - vilken lyx!

Han såg ut att må oförskämt bra och stannade i gott och väl en halv timme. Kolla in de klara och pigga ögonen, de sidenmjuka öronen, den gyllenbruna pälsen och så den smala och borstiga svansen. Ett underverk som värmer mig ända in i hjärteroten. Det är inte mycket i den här världen som gläder mig, verkligen gläder mig, men djur har alltid gjort det och kommer alltid att göra det. Välkommen tillbaka, Kurre!    

Fridens.           

Mobillarmet var satt en halv timme innan dr DS skulle ringa kvart över 8. Jag höll mig vaken. Läste lite ("Den vita drottningen" är inte alls lika bra som böckerna om Henrik VIII & Co) och väntade. Klockan blev både 20 över 8 och halv 9. Hm. Hade jag missuppfattat tiden? Har han så många att ringa till att han är försenad? Är han sjuk? Åker han med SL till arbetet?     Om jag går och lägger mig igen, så kommer han att ringa för det vet man ju hur det är med mjölken: den kokar ju aldrig upp över förrän man vänder ryggen till. Det fungerade! Efter kanske 10 minuter, så ringde mobilen 8.49 Jag har haft bokade telefonmöten med honom tidigare och om han har varit bara några minuter sen, så har han bett om ursäkt. I morse sa han ingenting vilket fick mig att misstänka att den bokade tiden egentligen var kvart i 9. Jag berättade att jag kommit på att jag har feldoserat Sertralin i ett par månaders tid, men han tyckte inte att det var någon fara alls utan höjde dosen till just den nivån från och med i morgon. Jag hoppas att ökningen (höjningen?) gör att jag börjar må bättre igen. Jag ska få en ny besökstid oxå och han föreslog i december. December!!! Han sa att han har väldigt långa väntetider, men jag tyckte att det var åt helskotta för långt fram, så han skulle försöka få in mig i slutet av oktober och om jag får en tid då, så är det ändå 7 månader sedan det senaste besöket. Det är inte klokt! Så här efteråt, så är jag inte alls nöjd med samtalet för jag var inte tillräckligt vaken (jag hade precis slappnat av när han äntligen ringde) eller alert för att över huvud taget reagera i tid - den här sortens bokade samtal är långt ifrån avslappnade eller ta-den-tid-du-behöver-stilen.

På lördag åker Pär och Elin till Skuleberget. Den senaste tiden har de 2 kombinerat skogsmullande med övningskörning på söndagarna och kom på så sätt att prata om Skulebergets Bauerliknande natur och Elin föreslog att de skulle åka dit. Sagt och gjort! Till den turen behövs diverse förnödenheter, så idag handlar de på Coop. Jag valde - med glädje - att inte följa med. Jag tycker sämre och sämre om att handla på Coop Forum. Affären blir allt sunkigare och jag irriterar mig på att sortimentet hela tiden blir sämre när Coops egna varor sprider sig som ett virus över varuhyllorna och har ihjäl alternativen. Det är lite därför jag har skaffat ett ICA-kort. Men vår Coop Konsum affär här i Rönninge är väldigt bra!

Idag har jag äntligen klarat av ett styrkepass igen! Det var tungt den här gången oxå, men inte negativt tungt. Jag har lagt till en rumpövning och med hjälp av Elins 2,5-kiloshantlar även en axelövning (som jag helt enkelt inte orkar göra med mina 4,5-kiloshantlar......). Det känns brrrrra!

Gårdagens spänningshuvudvärk hänger med även idag. Jag misstänker att jag biter ihop käkarna om nätterna för när jag gapar stort i syfte att försöka slappna av, så protesterar musklerna i nacken och längs hårbotten hela vägen upp på huvudet och fram mot pannan. Jag vet varför jag gör det: torsdagens tandborttagning närmar sig. Jag ser naturligtvis inte fram emot det hela, men är heller inte orolig. Som jag är medveten om vill säga. Spänningsvärken antyder ju det motsatta...... Det som oroar mig mer är efteråt, att det ska bli något elände med infektioner och värk och annan skit.

Halv-fridens.    

Jag tog inte Stilnocten förrän vid midnatt, en timme senare än jag brukar, lade mig klockan 1 och sov som en klubbad oxe till klockan 10 när jag var på toaletten och startade den första tvättmaskinen och sedan sov jag till efter 12. Jag vaknade motvilligt och med huvudvärk som satt i ända till kvällen. Jag hade vaga planer på styrketräning, men där fick jag ge mig. Tvättmaskinen hade jobbat klart vid havl 21 och även om det är bekvämt, rent av lyxigt att ha egen maskin, så är det en hel del arbete och när jag inte är i form, så blir den enklaste sysslan energikrävande. Av någon numera glömd anledning, så är jag Krukväxtansvarig vilket innebär att vattna en gång i veckan. Inget jag blir utmattad av direkt. Vi har 2 växter på övervåningen som inte har långt kvar på denna jord, 1 liten novemberkaktus i köket, 1 stickling av ampellilja som snart kan planteras i kruka och sedan 8 orkidéer. Idag upptäckte jag att den orkidé som står i köket (västerfönster) faktiskt har en blomstängel på gång! De som står i vardagsrummet (österfönster) stortrivs och blommar och blommar om. Från att ha varit nästan rädd för orkidéer, så tycker jag nu att de är enklare än gröna växter. Jag ger de en rotblöta en gång i veckan, plockar bort vissna blommor när det behövs, men mycket mer gör jag inte. Jag kollar aldrig om jorden är fuktig, jag planterar inte om dem och de gröna bladen behöver aldrig göras något med. Mer tid eller energi har jag inte lust att lägga ned. Jag är inte den vårdande typen.

Halv-fridens.