Har ni någon gång vaknat och direkt varit på ett 7 h-vetes humör? Det råkade jag ut för i morse. Jag vaknade kvart över 7 och klockan skulle ringa halv 8. Det bara ramlade över mig, raseriet. Jag blev så besviken över att över huvud taget vakna och det efter en halvtaskig natt och dessutom innan klockeländet ringde. Att stiga upp, äta frukost och sedan åka till SATS gav mig samma panikkänsla som jag hade när jag skulle iväg till arbetet en måndag morgon. Hela kroppen skrek "JAG VILL INTE!!!!!". Det handlade om en ångestattack av guds nåde. Varje gång jag drabbas av plötslig och rejäl ångest, så reagerar jag med ilska, raseri. Jag känner mig fullkomligt maktlös och handlingsförlamad och när det dessutom är det första som händer när jag vaknar........ Jag låg kvar tills klockan var halv 8, men att ligga kvar längre i hopp om att somna om var inget alternativ för det hade inte gått. Att stanna hemma från SATS kändes inte heller som ett alternativ eftersom hela jag behöver en annan sorts träning än promenader och så är det ett bra sätt att få tiden att gå.

Jag steg alltså upp, klädde mig i mjuka och snälla (dvs. slappa) kläder, släppte ut marsvinen och tvingade i mig lite frukost. Min ursprungliga plan var att gå hemifrån halv 9, men efter att jag hade ätit och dessutom plockat in disken från torkställningen, så var klockan bara 10 över 8, så i stället för att gå hemma och vanka och vänta och marinera mig själv i ångest, så gick jag hemifrån tidigare. Tåget var smockfullt och det var knappt att jag fick en sittplats dvs. rusningstrafik vilket jag inte alls är van vid längre. Jag satt i mitten på en 3-sits med träningsryggan i knäet och bara glodde eller halvsov. Att försöka fiska fram boken för att läsa kändes onödigt bökigt.

Det gick bra att träna, oväntat bra och det var skönt! Det var det-är-faktiskt-2-månader-sedan-sist-tungt, men det kändes bara bra att få ta i. Allt ensidigt promenerande har i alla fall haft den effekten att kondisen har förbättrats för jag avslutade med cross-trainern och klarade av 5 minuter utan några som helst problem. Vad det är skönt att stretcha efter styrketräning! Jag har ont i knäna. Trots att jag tog en Tradil när jag kom hem, så har jag ont i knäna. Jag undrar varför? Är det ben-maskinen (den där man sitter och lyfter underbenen för att träna lårmuskeln)? Jag hade mina vanliga klack-kängor och de är nog oxå skyldiga till värken. Jag mådde hur som helst lite bättre efter träningen och ångesten var borta och jag kände mig lugn igen.

På tåget in till stan, till höger om mig satt en kvinna och tuggade tuggummi frenetiskt medan hon läste. När vi närmade oss Centralen, så slog hon ihop boken och jag såg att det var  "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" som jag har väntat ett bra tag på att den ska komma ut i pocket. Jag noterade den i minnet för att köpa den efter SATS. När jag kommer ut i vänthallen på Centralen och en av alla Pressbyråar som finns där, så står en ställning med pocket precis i öppningen och visst står "Ensamma hjärtan....." där som en av böckerna! Jag hade egentligen inte bråttom, så jag tog mig tid att köpa den där och då. På väg till SATS finns ett Hjärtan-apotek där jag passade på att köpa en ny Essex-lotion som inte finns på Apoteksgruppens apotek där de annars har allt annat jag brukar köpa. Efter träningen gick jag in på Åhléns och köpte underlack, överlack och remover, 2 deo och en badsvamp. Sedan tog jag rulltrappan upp och gick igenom väskavdelningen för att komma ut igen. Då slog det mig att jag numera har en väska som jag är känslomässigt oförmögen att använda mer. Det är en enkel, svart axelremsväska med måååånga fack och den väskan förknippar jag nu med den period när jag mådde som absolut sämst och gick igenom el-behandlingarna. Jag förknippar väskan så pass starkt med denna period att jag helt enkelt inte klarar av att använda den igen! Är jag knäpp eller är jag knäpp? Jag är knäpp! När jag förklarade för Elin varför jag hade köpt ännu en väska, så reagerade hon inte på det utan verkade tycka att det var en fullt rimlig anledning att köpa en ny väska. Efter Åhléns shoppade jag loss på Scheele-apoteket och sedan åkte jag hem.

Igår kväll skummade jag de 30 sista sidorna i "En ängel vid mitt bord"; jag hade hållt på med den lite för länge och började tröttna. Efteråt började jag direkt med något helt annat nämligen "Det fördolda" och den verkar åkej.

Fridens.    

 

Gröngöling

3 oktober 2011 23:41

Roligt att läsa alltihop.
Du är INTE knäpp som vill byta väska, håller helt med Elin där.
Det är en hel del som jag slängt bort för att det påminner mig om jobbigheter. Och jag kan fortfarande efter mer än tjugo år inte ha ljusbruna läderskor för de påminner mig så starkt om hur illa jag mådde när jag var gravid (och hade sådana skor)!
Kram kompis

http://grongoling.bloggplatsen.se

Ewa

4 oktober 2011 10:24

Tack, knäppis! ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...