På självaste Alla helgons dag åkte Pär och jag till Skogskyrkogården i Enskede söder om Stockholm. Pär hade sina aningar om att det skulle vara mycket folk och att vi inte skulle hitta parkering (han föreslog att vi skulle parkera i Gallerian och sedan ta t-banan, men jag insisterade på bil hela vägen) och det var mycket folk, men vi hade tur och hittade en ledig plats på en tvärgata. Faktum var att det var så mycket folk att jag fick känslan av att vi var på väg till en konsert eller ett stort jippo; det fanns fullt med korv- och godisförsäljare och blombutikerna gick för högtryck.

Skogskyrkogården är numera ett världsarv dvs ett av de "....ojämförligt mest enastående kultur- och naturmiljöerna i världen som är av stor betydelse för hela mänskligheten.". Det är en väldigt fin kyrkogård. S T O R.

Här är Meditationslunden med sin speciella trappa upp där trappstegen blir allt lägre ju högre upp man kommer i syfte att underlätta klättringen.

Himlen var fullständigt klar, inte ett moln i sikte och det var helt vindstilla. Det hade faktiskt inte varit helt fel med en värmande mysse över öronen då det inte var mer än +3 grader.

På bilden ovan syns den del av kyrkogården som jag tyckte bäst om, i närheten av Skogskapellet. Granarna och tallarna stod tätt, tätt och det var så lugnt och skönt där, lummigt och ombonat. Där ligger Skogskapellet inbäddat i John Bauer- skog. På taket till kapellet sitter en förgylld ängel av Carl Milles, "Dödsängeln" (nedan).

På den något epiga kartan som Pär skrivit ut fanns Greta Garbos grav utsatt och så här ser den ut. Jag hade för mig att hon dog nyligen, men det visade sig vara för 20 år sedan. Hej, vad tiden rusar!

Mot slutet, när solen var på väg ned, så försökte vi hitta ett bra ställe för att fotografera alla tända gravljus och fick syn på en mur med många gravar längs med. Vi gick ditåt och när vi kom närmare, så såg vi att det satt nallar och gosedjur vid allihop, många blommor och ljus. Barngravar. Fy, tusan.... Det var det enda stället på hela denna plats som faktiskt var sorglig.    

Vi beställde mat från Felinos på vägen hem och det var riktigt gott efter att ha varit ute i kylan! Te och "Gilmores" efteråt. Nu sitter vi i köket, hela familjen, med varsin bärbar dator (du är inte ensam, Riesling!). Pär gör....något.... Elin Simar och jag bloggar, men ska sluta nu för att Sima i stället.

Fridens.    

 

Gröngöling

7 november 2010 01:35

Fina bilder!
Särskilt från det "skogiga" området.
Ja, en mycket fin kyrkogård. Fridfull.
Kram från mig.

http://grongoling.bloggplatsen.se

 

riesling

8 november 2010 07:41

Hahaha ...
Uppfriskande att läsa att det inte bara är hemma hos mig :-)

http://riesling.bloggplatsen.se

 

margus

11 november 2010 20:12

Känner igen mig. Såg tv-programmet om Skogskyrkogården just den dagen. Verkar vara värd ett besök, där fanns allt. Kolossalt stor också, förstod jag.

http://margus.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...