På självaste Alla helgons dag åkte Pär och jag till Skogskyrkogården i Enskede söder om Stockholm. Pär hade sina aningar om att det skulle vara mycket folk och att vi inte skulle hitta parkering (han föreslog att vi skulle parkera i Gallerian och sedan ta t-banan, men jag insisterade på bil hela vägen) och det var mycket folk, men vi hade tur och hittade en ledig plats på en tvärgata. Faktum var att det var så mycket folk att jag fick känslan av att vi var på väg till en konsert eller ett stort jippo; det fanns fullt med korv- och godisförsäljare och blombutikerna gick för högtryck.

Skogskyrkogården är numera ett världsarv dvs ett av de "....ojämförligt mest enastående kultur- och naturmiljöerna i världen som är av stor betydelse för hela mänskligheten.". Det är en väldigt fin kyrkogård. S T O R.

Här är Meditationslunden med sin speciella trappa upp där trappstegen blir allt lägre ju högre upp man kommer i syfte att underlätta klättringen.

Himlen var fullständigt klar, inte ett moln i sikte och det var helt vindstilla. Det hade faktiskt inte varit helt fel med en värmande mysse över öronen då det inte var mer än +3 grader.

På bilden ovan syns den del av kyrkogården som jag tyckte bäst om, i närheten av Skogskapellet. Granarna och tallarna stod tätt, tätt och det var så lugnt och skönt där, lummigt och ombonat. Där ligger Skogskapellet inbäddat i John Bauer- skog. På taket till kapellet sitter en förgylld ängel av Carl Milles, "Dödsängeln" (nedan).

På den något epiga kartan som Pär skrivit ut fanns Greta Garbos grav utsatt och så här ser den ut. Jag hade för mig att hon dog nyligen, men det visade sig vara för 20 år sedan. Hej, vad tiden rusar!

Mot slutet, när solen var på väg ned, så försökte vi hitta ett bra ställe för att fotografera alla tända gravljus och fick syn på en mur med många gravar längs med. Vi gick ditåt och när vi kom närmare, så såg vi att det satt nallar och gosedjur vid allihop, många blommor och ljus. Barngravar. Fy, tusan.... Det var det enda stället på hela denna plats som faktiskt var sorglig.    

Vi beställde mat från Felinos på vägen hem och det var riktigt gott efter att ha varit ute i kylan! Te och "Gilmores" efteråt. Nu sitter vi i köket, hela familjen, med varsin bärbar dator (du är inte ensam, Riesling!). Pär gör....något.... Elin Simar och jag bloggar, men ska sluta nu för att Sima i stället.

Fridens.