2 videor med en väldigt speciell dam vid namn Grace Jones. Ursköna låtar!!

"Pull up to my bumper" från 1981

"Private life"

Fridens.    

Pär skjutsade mig till Södertälje psyk och läkarbesöket gick som väntat. Hon sa att hon inte längre är orolig för mig eftersom jag verkar må bättre och verkar kunna hantera alltihop med FK och Af. När jag berättade om min teknik att blockera allt tills det är dax för nästa möte (på onsdag), så sa hon att det är en bra metod eftersom det tyder på att jag inte slösar energi på att gå och oroa mig i onödan (för det jag inte kan påverka förrän det är dax). Så kan man väl oxå se på det. Den nuvarande doseringen av Cymbalta, 90 mg/dag, tycker hon att jag ska fortsätta med åtminstone ett år till. En ny tid i februari och jag hoppas att hon är kvar då för annars blir det en ny stjärna, men jag valde det framför att ta uppföljningen med min Husläkare (som inte heller är lika tillgänglig längre).

Jag promenerade till Södertälje Central, ca 15 minuter och det var svinkallt! Torrt och isande vindar, meeeeen med min ursnygga lila kappa (jag är medveten om att jag börjar bli plågsamt tjatig om kappan   ) och goa polotröja, så frös jag inte om mer än ansiktet.    Jag handlade lite på Konsum på vägen hem och såg då ett litet område med tända ljus och kom ihåg att i förrgår, så tog en 15-årig pojke livet av sig genom att kasta sig framför tåget. Det stod flera ungdomar runt ljusen. När så många har gjort något för att minnas honom, varför kan jag då inte låta bli att undra varför ingen pratade med honom? Varför gick det så långt att han faktiskt begick självmord? Obs! Det här är de allra första tankarna som dök upp! Jag har naturligtvis ingen som helst aning om hans situation och jag är oxå medveten om att det är svårt att stoppa någon som verkligen har bestämt sig för att dö.

När jag kom hem, så gjorde jag en kanna te. Elin åt frunch. Nu har hon precis gett sig iväg för att träffa sin prins (hon har studiedagsledigt). Elin och prinsen ska faktiskt hem till hennes farmor & farfar (dvs. mina svärisar) för att fika samt presentera prinsen. Det slog mig att för 20 år sedan vid just den här tiden på året, så träffade jag mina svärisar för första gången dvs. Pär presenterade sin flickvän för dem och idag presenterar deras sondotter sin pojkvän för dem. Coolt!    

Här är mitt senaste dille: polkagrisar!

Fredax-frys-fridens!