Efter 2 känslomässigt turbulenta dagar är jag trött och ganska leds. Jag klev ur sängen vid 11 och gick på toaletten, men endast för att jag inte tycker att det är mysigt att kissa i sängen. Sedan lade jag mig igen. Bara låg. Tråkigt, men ganska skönt. Ute var och är det grått och nollgradigt, det föll en snöby. Elin och jag har ätit lunch och sett några avsnitt av "Grey's..." och sedan duschade jag. Luften har gått ur mig (tillfälligt?) och jag har tappat farten och lusten att aktivera mig.

Elin är hemma och kommer att vara det i morgon med. På fredag ska hon gå på sin enda em-lektion för att efteråt prata med sin BUP-kontakt om hur det gick. Eventuellt kommer hon att bli sjukskriven en månad för att bli befriad från pressen. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Jag orkar inte tycka något om det. Jag har för mycket med mitt eget just nu och dessutom sa jag till Elin att jag inte kommer att göra mer vad gäller skolan; ansvaret ligger nu hos henne. Pär blev upprörd och kan inte på något sätt förstå hur en sjukskrivning ska kunna hjälpa. Han sa oxå att han inte vet om han orkar med att "....ha 2 stycken som går hemma." Vad f-n ska det betyda?? Vi är hemma för att vi är sjuka! Jag föreslog att han skulle ringa upp BUP-kontakten och be henne att förklara för honom hur hon tänker. Elin orkade inte argumentera med honom eftersom hon ör i den situationen att hon tackar och tar emot allt som gör att hon kan slippa undan det jobbiga. Han gjorde det i morse och blev tydligen lite lugnad.

Det är en låg dag och det är - åter igen - inte mycket som känns roligt.    

O-fridens.